sebofsweden

Vägen mot OS

Den är gjord och jag kunde inte vara mer nöjda

Publicerad 2013-04-29 23:00:00 i Allmänt,

Som rubriken lyder så har jag nu gjort min tatuering och jag är nöjdare än jag kunde föreställa mig. Bilder på båda mina tatueringar kommer snart att pryda denna blogg.

Känslan jag har ju nu är obeskrivlig, för första gången känner jag mig verkligen på väg mot toppen. Saker börjar falla på sin plats, bara en sådan sak att jag kanske får en egen nyckel till förrådet där alla friidrotts grejer förvaras känns som en dröm. Jag kommer kunna träna när jag vill och hur jag vill, känslan är underbar..
Kommentarer (0)

En dag i framtiden

Publicerad 2013-04-28 17:44:34 i Allmänt,

I framtiden vill även jag kunna bringa samma känsla, fast inte bara till min älskade mor utan även till min förträffliga far.
https://www.facebook.com/photo.php?v=479568715425645&set=vb.305140869535098&type=2&theater
Kommentarer (0)

Idag var en bra dag

Publicerad 2013-04-24 22:09:59 i Allmänt,

 
I min klass har vi något som vi kallar för studentutmaningar. Detta är ett gäng utvalda utmaningar som alla kan göra. Man tävlar för sin klass och priset för den klass som har samlat ihop mest poäng är att den klassen får springa ut först på den stora dagen då vi tar studenten!
 
Varje klass kan göra varje umaning en gång och varje utmaning har blivit rankat med ett visst antal poäng. En utav utmaningarna är att cykla till och från skolan, som ni kanske förstår så var det jag som tog på mig den utmaningen för annars hade jag förmodligen inte skrivit om det. Jag bor lite drygt 1 mil ifrån skolan så det låter inte speciellt jobbigt och långt, men det svåra är inte distansen att cykla utan snarare vägen dit. Det finns många backar och även långa raksträckor, båda har sin för och nackdelar. Något som jag hade otroligt jobbigt med idag var just dem raka sträckorna när det blåser som bara den och det känns som man nästan står still. Jag filmade bitar utav resan (måste ha mer än cykeln som bevis för att det ska räknas) och det är mycket möjligt att det kommer upp här lite senare. 
 
Något annat som är riktigt roligt var att jag var nere på tatuerings studion och kollade om Calle (han som ska tatuera mig) var klar med ritningarna för min. När jag kom in dit så satt han och ritade på den och den var nästan klar. Jag fick en sådan härlig och väldigt lycklig känsla i hela kroppen och jag insåg att det nu var nära. För övrigt så är det så att denna tatuering är min andra och ska göras nu på måndag den 29/04. Jag är sådär härligt pirrig och bara längtar till att få lägga mig på bänken och känna att det hela börjar, för då vet jag att det inte är
länge kvar tills den är klar.  
 
Nu på måndag kommer ni att få se bilder på båda mina tatueringa men tills dess får det bli två bilder från dagens och gårdagens första träningspass på gymmet
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Det finns saker vi är menade att göra

Publicerad 2013-04-24 00:08:45 i Allmänt,

 
Precis som rubirken lyder så anser jag att vi alla är satta på jorden för ett syfte. Vissa ska bara finnas och hitta någon som gör både dem själva och sin partner lyckliga. Andra kanske ska uppfinna saker som gör att vardagen  blir lite lättare, en tredje kanske finns för att hålla ordning på den fjärde osv.
 
Jag har, i hela mitt liv hållit på med idrott. Jag lärde mig springa innan jag kunde gå och har alltid haft väldigt enkelt för alla former av fysiska aktiviteter. Så länge jag kan minnas har jag velat vara med och idrotta i TV, eftersom innebandy är den sporten som jag höll på längst med så var jag helt säker på att det var just den som jag skulle komma längst inom. Det var nu många år sedan jag slutade med innebandy, jag skulle idag säga att jag avslutade på toppen, men anledningarna var korkade. Anledningen till att jag slutade var för att det blev strul med tränarna och istället för att bita ihop och byta klubb så blev det istället ett "jag skiter i det här, det är ni som förlorar på att jag slutar, inte jag" senarie. Självklart var det jag som förlorade på det hela och det har aldrig riktigt varit sådär bra som det var då. Om jag hade fortsatt än idag hade jag hållit på i sisådär 15 år. Och det faktum att det pratas om att innebandy ska bli en OS-sport så snart som 2016 nere i Rio gör ju det hela ännu jobbigare.
 
Jag tror att jag har blivit satt på denna jord för att idrotta och med det vara en förebild för många yngre idrottare. Jag har alltid älskat OS. Tiden då alla är framför tv:n och hejar fram sina respektive land, tiden då man alltid har något att prata med granne om för att man vet att de också följer världens största idrottsevent. Jag vet att jag är menad att tävla i OS, i alla fall en gång i livet.
 
 Jag har sedan ett tag tillbaka tränat friidrott, den ultimata sporten där utövarna visar det bästa utav något som finns i varje annan idrott. Det finns ingen anna sport då du inte använder dig utav fart, spents, kroppskontroll eller styrka, alla dessa är friidrottarnas specialliter. Det jag tränar är 400m sprint, i en framtid så kanske det istället går över till 400m häck, poängen är dock att jag vill springa 400m, varför? För att jag är otroligt mjölksyratålig i mina ben och jag tycker det är roligt att utöva en utav de tuffaste grenarna inom just friidrott.
 
I augusti ska jag springa SM, det är mitt första mål. Efter SM vill jag tävla så mycket som möjligt för att kunna förbereda mig för mitt verkliga mål, OS 2020.
Bilden ovan visar när jag blev uttagen till det amerikanska landslaget inom terränglöpning. 
Vi skulle iväg och tävla borta i Australien, det fanns bara ett litet problem som uppstod på vägen,
jag var inte född som amerikan och kunde där med inte tävla i USA:s landslag. Jag vet att detta är 
två helt olika idrotter, men jag vet även att jag har potential till att klara av det här. Jag Vill och jag Kan.

Kommentarer (0)

"You have to do something, you are to athletic not to."

Publicerad 2012-02-01 13:44:25 i Mitt år i USA 11/12,

Då var tryoutsen över, vet inte riktigt varför alla sporter har kortat ner tryoutsen från en vecka till två dagar. En tanke är dock att coacherna vill ha sitt lag redo så tidigt som möjligt. Jag personligen tycker att det lät bättre med en vecka, alla kanske inte kan visa att dem är tillräckligt bra på bara två dagar.
För er som inte visste så prövade jag på både baseboll och "vanlig" fotboll (soccer). Båda lagen vann reginonals och hade en "perfect season" förra året, detta innebär att dem inte förlorade en enda match fram till upper state där dem båda faktiskt oturligt nog åkte ut efter första matchen. Så det var ju ganska kul att pröva på att spela med riktigt bra spelare.

Såhär gick det: Jag kom med i Varsity baseball och även Varsity soccer. Jag visste att jag inte ville spela baseboll för att jag tycker så illa om många spelare i laget. När jag såg att jag hade kommit med i baseboll laget så gick jag upp till våra 6 coacher och berättade att jag respekterade sporten, men att den inte var något för mig.
På detta fick jag faktiskt svaret: "What are you talking about, it looks like you have been playing ball for alot longer then what you're telling us"
När jag sedan upprepade med att jag helt enkelt inte ville spela så blev alla coacher chockade, det är tydligen inte så vanligt att folk kommer till tryouts bara för att pröva och sedan tackar nej när man väl kommer med.
Nu har jag bara några minuter kvar innan jag ska sticka iväg till skolan, men för att göra det klart. Jag kommer lira soccer och det känns riktigt bra. Tänkte på friidrott, men insåg sedan att jag hade sprungit cross country och klagat på att jag inte hade en boll att jaga, så därför valde jag soccer!
Kommentarer (2)

.....

Publicerad 2012-01-29 22:35:45 i Mitt år i USA 11/12,

http://www.youtube.com/watch?v=TbGWpLHSlsI&feature=related <--- Svenskt...


http://www.youtube.com/watch?v=BKZqGJONH68&ob=av3e <--- Och vad vi lyssnar på här i söder...


Haha, börjar faktiskt gilla country mer och mer, dock så var ju faktiskt "Äckligt" ganska bra också, men vilken skillnad på musik.. haha..


Imorgon är det tryouts för baseboll, ska bli kul att pröva på, men dock så känner jag att det inte kommer bli någon baseboll för min del. Även fast sporten är otroligt rolig så beskriver jag amerikanska basebollspelare som svenska hockeyspelare (ni från Vacksta vet vad jag pratar om) och tyvärr så känner jag att det inte kommer att funka speciellt bra om jag kommer störa mig på så många spelare i laget. Vi får se vad jag väljer att göra istället, det viktigaste är ju att man har roligt, right?









Där har vi valen..
Kommentarer (3)

....

Publicerad 2012-01-26 17:29:00 i Mitt år i USA 11/12,

Jasså då, då sitter man här under sin mattelektion med sin EGEN dator i knät och folkt tittar nyfiket och frågar om bokstäverna "å,ä,ö". Hade precis ett test och förhoppningsvis gick det bra, kan inte precis påstå att min mattelärarinna är för bra. Hon är rolig, men kass på att lära ut och eftersom jag aldrig har gjort vissa av sakerna som vi gör här så kan det vara lite jobbigt.

Idag kommer bli en lång, men rolig dag. Kvällen består utav Wrestling, Chapman har fått äran att arangera en sista tunering innan state, en turninering där topp 2 kvalificerar sig till Statefinals. Lite småroligt att se, dock så är det även lite ledsamt eftersom jag inte längre är med i laget, svin.
På måndag har vi baseboll tryouts och snacka om att jag är nervös, har spelat ett tag nu, men samtidigt så är det många som säger att laget iprincip redan är satt från förra året (precis som med basketen) och detta gör ju inte saken roligare. Anlednigen till att jag valde att inte spela basket var ju just för att laget iprincip redan var satt från förra året. Så ja vi får se.

Nu så ringer klockan om bara någon minut, dags att lägga ner. 



http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article14272576.ab

bahaha titta vad jag precis hittade. xD

Kommentarer (3)

Amerikanare verkar ju inte ha alla hästar i stallet.

Publicerad 2012-01-23 04:08:17 i Mitt år i USA 11/12,


Doomsday Preppers är en TV-show som snart kommer komma på tv här i USA. Låt mig bara berätta lite kort om vad det handlar om. Några få nötter (familjer..) har fått för sig att dem ska förbereda sig för "The End of The World" och med detta lära sina ungar hur man skjuter djur /jagar. Köper in burkmat som ska förvaras... och olika tekniker hur man kan undvika att dö. NÄR JORDEN GÅR UNDER...

Hur funkar detta då? Alltså att gömma sig under marken? Hallå titta på filmen 2012 och försök gömma dig under marken efter det. Och ah.. juste världen kommer ju att gå under.. eller? -.-'


Hurra för amerikanare..
Kommentarer (4)

Red Tails

Publicerad 2012-01-21 05:22:30 i Mitt år i USA 11/12,


Kom precis hem efter en sjukt rolig kväll med ett gäng polare, kvällen bestod utav käk, bio och sen leka med bilarna. Haha med det sistnämnda menar jag att vi var ute och tävlade, dock så körde jag inte, tack vare det där värdelösa pappret jag skrev under att jag inte skulle köra bil. PFft, kan ju vara det sämsta jag gjort, haha.

I vilket fall som helst så var vi och såg Red Tails, trodde filmen skulle vara helt sjukt bra, dock så blev jag besviken. Filmen var seg och det hände inte speciellt mycket. Å andra sidan så var det ju så att ungefär hälften gillade filmen och den andra halvan (där inkluderat mig) inte tyckte att det var speciellt bra. Men tycker ni om filmer med stridsflygplan så borde ni gilla den, men det är också ungefär allt som filmen erbjuder.
Ps. Det är inte speciellt lätt att vara beroende utav sin värdbrors bil när närmaste stället att fylla på mobilen ligger 35 minuter bort. Skräp är allt jag kan säga om det, hah
Kommentarer (1)

Waho, vad mera kan jag säga?

Publicerad 2012-01-18 03:19:25 i Mitt år i USA 11/12,

Idag hände något helt oväntat och fantastiskt, något som fick mig att skratta och hoppa omkring som ett litet barn igen. Dagen flöt på precis som den brukar med massor utav skratt och roliga stunder, under lunchen hörde jag i högtalarna att jag blev kallad till "The office" för att hämta upp något, när jag väl kom dit så fick jag se min cross country coach och några utav mina vänner från laget. När jag kom in i rummet med frågande blick så möttes jag utav leenden från mina kompisar och coachen, vi hade fått brev. Följande är direkt kopierat från brevet jag fick.

Dear Sebastian:
On behalf of the Down Under Sports Recruting Coordinators, I would like to invite you to represent the great state of South Carolina on the National East Central Conference Cross Country team at the 15th Annual Down Under Cross Country Competition hosted in the Gold Coast of Australia in the summer of 2012. You are one of a special group of athletes invited to participate in this competition. You have been invited because of your ability to contribute to the team's success. We would be honored to have you represent South Carolina on our conference team that will enjoyoing an unforgettable cultural experience.
I want you to give this opportunity your full consideration. Down Under Sports has developed sponsorship fundrasing methods to help cover the cost of this event to ensure that every deserving and hardworking athlete like you can participate in this one-in-a-lifetime experience. The first step is to request an information packet and then you and a parent/guardian should attend an online information meeting. Blablabla
För att göra brevet förståligt och med annan information som jag fått.

DEM VILL ATT JAG SKA TÄVLA FÖR USA, I AUSTRALIEN!!!!! Jag kommer representera min stat, South Carolina. Totalt kommer 299 löpare + mig (hahahaha!) från HELA USA att åka till Australien för att tävla, hur häftigt är inte det!?

"We want you, USA Cross Country Team, we are taking 300 athletes for international competition
in Australia for the summer of 2012"
"Certufucate of Recognition for state selection
-First Round pick - 
We are pleased to announce that Sebastian Johansso (glömde ett n i slutet där..) has been selected to the 2012 South Carolina State Cross Country Team"

Jag är så glad och hedrar att jag håller på att spricka!!!!
Kommentarer (11)

Nytt år och där med nya möjligheter

Publicerad 2012-01-02 22:54:24 i Mitt år i USA 11/12,

Jaha, då var det år 2012. Känns lite konstigt, med tanke på att förra året åkte jag till USA och lämnade Sverige bakom mig. Och nu, 2012 har jag inte ens varit i Sverige, kommer ju dit, men inte fören om 6 månader. 

Tiden bara flyger förbi och det känns både bra och dåligt, jag har partat med min far över Facebook då och då och försökt övertala honom att köpa bilar som jag hittar på blocket, dock så har min kloke far alltid något som kommer ivägen, så som, "vart ska bilen stå medans den väntar på dig?", "jag vill gärna att du inspekterar bilen själv först", " det är ett par månader kvar tills du kommer tillbaka, du kanske ändrar dig". Sådant har hindrat, men å andra sidan så har han rätt, visst jag kollar inte på de dyraste bilarna på blocket, men ändå.
Fina herrar dagen innan vi åkte till Illonois
Förstår mig inte på katter, detta är Tiger och han kan faktiskt somna när man lyfter honom i nackskinnet..

Just ja det här var ju även mitt första nyår utan mamma eller pappa och även mitt första amerikanska nyår. Nyår var roligt och intressant, firades uppe i Illonois hos kusinerna, vi åt lite snacks, umgicks med familjen, hade en basketmatch på deras egna plan ( familjen har en stor lada med en full basketplan, en slagbur för baseboll, eget gym och hela köret ) nämde jag att den familjen är rik? Efter att vi umgåtts med familjen så stack jag, Keith och Wayett ut och hade grabbkväll, roligt må jag säga!


Idag är inte vilken dag som helst, inte bara att det är den andra januari utan det är även exakt 6 månader sedan mitt liv förändrades helt. För 6 månader sedan valde jag att åka ner till Göteborg och gå på deras utbytesstudentträff, anledningen var simpel, jag ville gå på en innan jag åkte iväg. På denna träff umgicks jag med mycket trevligt folk, Madde som jag för övrigt bodde hos, Elliot som är stekarnas stekare och många fler sen träffade jag ju även Eira. Personen som har ändrat allt.

Redan första gången vi träffades så kändes det som om det var något speciellt med Eira, hennes skratt och glada humör smittade av sig så det var svårt att inte dras med. Detta på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut. När jag väl åkte tillbaka upp till Stockholmområdet så började vi två prata, för det mesta så var det via sms. Varje dag insåg jag att det var något unikt med Eira och att jag gillade henne mer och mer för varje dag som gick. Så åkte vi både iväg, Eira åkte redan innan jag visste vem i South Carolina jag skulle bo hos. När det väl var min tur att åka iväg så fixade jag självklart en tele som skulle funka borta på andra sidan. Jag och Eira tog kontakt med varandra igen vi telefon och nu så var det inte bara sms nu pratade vi även mycket, så pass mycket att mina 500 minuter i månaden var slut på några dagar, när jag insåg att mina minuter var slut förstod jag att det skulle behövas unlimited minutes.

Varje dag som gick insåg jag hur mycket jag tyckte om henne, varje dag efter skolan ringde jag upp henne eller hon mig och vi berättade om dagens äventyr och planer. Minuter blev till timmar, helt plötsligt hade vi pratat i två när det kändes som att vi precis hade börjat. Eira har blivit en så stor del utav mitt utbytesår och jag är så otroligt tacksam och glad för det. 

Idag ska jag iväg och spela baseboll med ett gäng kompisar, roligt? ABSOLUT! Det är extremt roligt och jobbigt, folk (som jag själv) tror inte att det är speciellt jobbigt, men ack så fel vi hade. Massa sprintövningar, när du slår använder du hela kroppen och bara efter ett par bollar kännar man hur pulsen ökar axeln verkar efter alla kast, men det är det värt, här ska spelas, iår ska Chapman till statefinals. 



Kommentarer (6)

Då var det helt plötsligt jul

Publicerad 2011-12-25 21:15:07 i Mitt år i USA 11/12,

God jul alla där hemma! Visserligen så har julafton redan varit och snart så är juldagen snart över. Men för oss här borta på andra sidan så firas "julafton" den 25:e. 

Amerikanare är ganska roliga, när jag berättade att min familj hade en tradition att rimma på klapparna tittade hela familjen på mig och tyckte det var konstigt. "But that takes too long!" här ska man tydligen inte ta vara på stunden! haha, men i vilket fall som helst så har jag fått lite roliga grejer.

Först och främst har jag fått country tröjor eftersom hans pappa tycker att jag ser ut för mycket som en stadsbo (haha?) sen så har jag fått PJ pants! Baseboll grejer och det är jag verkligen glad för, nu behöver jag bara köpa, några saker till sen så har jag hela baseboll kittet.
Dagen har sett ut som följande, öppna presenter (klockan 5.30 på morgonen blev jag väckt), åt kanelbullar med appelsinsmak (weird), med chokladsmak och sen så var det kakor, allt är sött här under julen tydligen, men inte klagar jag inte. Jag har lovat mig själv att 1:a januari ska bli dagen då jag slutar med allt detta godis, dags att börja fokusera på sommarkroppen igen!
Vi åkte senare iväg till några vänner, åt lite där, åkte vidare till ett par andra, åt lite där, åkte till min vpappas hus åt lite där, vi kommer även åka iväg senare och äta lite på ett annat ställe. Så med andra ord, det äts mycket.
Keith, Terrieane, Sweden
Terriane and Lori
Jag och Keith hade roligt på morgonen
Åker mot Illonois den 28:e
ps. Dock så är detta Meetropolis som ligger påvägen!
Kommentarer (2)

Smutsig och jag älskar det!

Publicerad 2011-12-21 23:10:25 i Allmänt,

Medans ni läser det här inlägget tycker jag att ni ska lyssna på
den här sången ----> http://www.youtube.com/watch?v=6alxZpkh_XI, den får mig att må så bra och därmed vill jag dela med mig av denna glädje!
Vilken otroligt bra dag, har hunnit med att skypa med mor och pratat i tele med pappa som ringde genom skype, prima! Någonting som är så konstigt är att eftersom jag inte har sett regn på länge så uppskattar jag det när det väl kommer. Idag så har regnet öst ner hela dagen, men har jag klagat? Nej inte alls!

Dagen har spenderats i garaget där jag, Keith, Terry och Taylor har meckat med en tung lastbil. Vi har bytt bromsaxlar, bromsskivor, däck, och massa annat. Vem kunde tro att det var så roligt att ligga på backen och bli super smutsig? Så med lort under naglarna och såriga händer skriver jag nu detta inlägg! Och jag älskar det!
Om man säger såhär så är det inget jag tror jag kommer arbeta med i framtiden, tror fortfarande att kiropraktik är 
mitt kall, men hallå jag kommer ju förhoppninigsvis alltid ha min egen bil och den ska jag allt mecka med! Så förutom att skaffa jobb och öppna upp ett HPU sparkonto när jag kommer hem så ska jag även se till att mecka med bilen!
En sak som jag kom på nu medans jag skrev som jag och min värdfamilj pratade om igår är hur gammal jag faktiskt är. Eller gammal och gammal, men jag är faktiskt 18 och fyller 19 nästa år. Sista året som tonåring, vart har tiden tagit vägen? Och jag säger samma sak om det här året, det är nog det "värsta" som jag har upplevt under det här året, att det har gått så otroligt fort. Okej flytten var ju ganska jobbig, men å andra sidan så blev det ju bättre än vad jag kunde drömma om. Familjen jag bor hos här borta kommer vara en del utav mitt liv även i framtiden, vänner för livet, jadå!
Filmen här nedan är ett spanskaprojekt som jag hjälpte min vbror och några polare till oss båda att göra klart, det är inte mycket men jag tycker ändå att den är ganska rolig. Redigeringen gjordes kvällen innan det skulle vara inne (typiskt oss) så det är inget extremt, men jag är ändå nöjd. Så filmningen och redigeringen är min förtjänst!
ps. Eira ville att jag skulle hälsa från henne så då tänker jag även göra det, vill ni följa en grym blogg (som för övrigt uppdateras mycket bättre än min) så tycker jag att ni ska läsa hennes, http://honeyandmoon.blogg.se
Kommentarer (5)

December och jag har fortfarande shorts

Publicerad 2011-12-21 14:58:41 i Allmänt,

Hejsan, jag kan inte förstå att det redan är december, det känns som om det var bara några veckor sedan jag satte min fot här på andra sidan. Gräset var grönt, löven på träden var gröna och det såg helt enkelt ut som en svensk sommar. Å andra sidan så var det ju faktiskt sen sommar när jag kom hit. När jag tittar ut genom mitt fönster idag så är det tråkigt och grått, men det är fortfarande varmt, eller nej där ljög jag, det är inte varmt, men det är samtidigt inte kallt. 

Dagarna rusar förbi och det är både lite läskigt men samtidigt lite roligt, halva tiden avklarad, halva tiden kvar.
Dagens planer ser ut som följande att jag ska hjälpa Terry att flytta hus, jodå ni läste rätt det är hans jobb. Att transportera färdiga hus! 

Just nu har jag jullov och skolan börjar igen den 3 januari, julen spenderas hemma i South Carolina och Nyår spenderas uppe i Illonois, taggad som vanligt!

Kommer ladda upp en liten film när jag kommer tillbaka, den som väntar får se!
Kommentarer (0)

Varning för starka bilder!

Publicerad 2011-12-13 00:05:32 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan allihopa! Flrst och främst vill jag än en gång be om ursäkt för att jag inte har skrivit, när jag tänker efter så är det faktiskt lite själviskt utav mig att inte skriva eftersom jag faktiskt har folk som följer bloggen och uppskattar mitt skrivande. Så, vad har nu hänt?

Om man säger såhär så har allting hänt, jag har varit ute och jagat för första gången i mitt liv och skjutit två råddjur, jag har varit ute och prövat på mudding, jag har skrattat, jag har surat, jag har firat min första Thanksgiving, jag har hunnit börja brottas och även blivit kickad ur laget, jag har varit i 3 nya stater, jag har gått och blivit kär, jag har haft en 10 minuter lång presentation i min engelskaklass. Och för två dagar sedan fixade jag även till håret

Mer har hänt, men som ni kanske förstår så kommer jag inte på alltihopa just nu eftersom det var ett tag sedan. Kan inte förstå att det redan är dags för jullov, eller okej jag har 2 dagar kvar innan jag får uppleva mitt första American Christmas break, snacka om att jag är sugen, det är även så otroligt skönt att det är dags att byta klasser. Nu efter nyår så börja alltså mitt nya schema och det är efterlängtat, mera idrott och mindre stuider, ja tack!
Men nu tänkte jag slänga upp lite bilder så att ni inte behöver läsa så mycket, ska försöka skriva imorgon igen och så som jag känner just nu så känns det som om jag kommer att göra det! 
Juste jag har varit ute och vandrat i bergen och fotograferat vattenfall med denna herre, Sean
Kolla in Seans bil!
!
Puss!
Tradition: Ta blod från det första djuret du dödade och smeta in det i ansitket..
Min andra
Vapnet jag använde, på den här bilden har vi "rast" och jag håller på att
öva, skjuter på en 50cl vattenflaska som hänger i luften 250 yards bort.
Träff på andra skottet!
"Lekte" även med några pistoler, skjuta 33cl burkar från 15-20 yards
med en pistol är svårare än vad man kan tro!
Kommentarer (6)

NU har jag gjort något oväntat!

Publicerad 2011-11-03 00:59:11 i Mitt år i USA 11/12,

Såhär ligger det till, jag har gjort så mycket saker och haft så roligt på senaste tiden att jag inte har haft tid, ork, internet eller lust att blogga. Detta ber jag om ursäkt för, men jag känner samtidigt att det är viktigt att stå med båda fötterna här på andra sidan så jag hinner med så mycket som möjligt medans jag är här!

I svenskaskola så har man som ett senior projket och mitt handlade om att spela basket i USA. Vi hade tryouts i måndags, jag är riktigt nöjd med min insatts, även fast jag var lite rostig så gick det vägen. Men jag måste berätta en sak först. Min coach berättade att han skulle plocka ut 24 spelare till laget, men att 16 utav dem redan var valda. När jag frågade vilka det var så berättade han att ingen av dessa 16 spelare var där.  Detta gjorde mig lite frustrerad, detta var ju inte rättvist någonstans.
Dagen efter (idag) så fick jag reda på att jag hade kommit in i laget. Såfort jag fick reda på det så letade jag upp basketcoachen och berättade att jag inte ville spela för honom eftersom det inte var rättvist. 

Såhär kommer det, JAG SKA BÖRJA BROTTAS ISTÄLLET! Det är något som jag aldrig gjort förut, men en sak som är riktigt roligt är att jag börjar brottas nästa vecka. Och jag har min första match redan den 18 nov!
Kommentarer (9)

I'm still alive!

Publicerad 2011-11-03 00:39:45 i Mitt år i USA 11/12,

Okej först och främst vill jag bara be om ursäkt för dålig uppdatering, men som jag har skrivit många gånger innan så är mitt internet inte det bästa som finns. Detta kommer dock att ändras, nu ska ni få höra.

Såhär ligger det till på loppet av 2 dagar har jag blivit utkastad ur familjen, jag har varit delaktig i det största som hänt Chapmans X-country någonsin och jag har även fått en ny familj där jag kan bo. Så de senaste två dagarna har varit ganska händelserika. Jag skriver just nu detta inlägg i Word och tänker helt enkelt bara Ctrl C & Ctrl V alltihopa när jag väl får tillbaka nätet.

 

Jag tänker berätta lite om det som hänt sak för sak. Vi börjar med att jag blev utslängd. För ungefär 4 veckor sedan så sa personen jag bodde hos upp programmet, han hade varken pengar, tid eller lust att ta hand om några utbytesstudenter. Så jag och Lo (den andra utbytesstudenten) visste att vi skulle flytta, men vi var inte riktigt säkra på när. Så igår under min sista lektion ber rektorn mig att lämna min lektion och komma till the Guidance office. Jag gör självklart som jag blir tillsagd och tar mig dit, när jag väl kommer dit så står rektorn där och ger mig hans mobil. Personen som ringde var Mr. Miller (min local coordinator, personen som placerade mig och det är även hans jobb att ta hand om mig när jag behöver hjälp) och han sa att han hade dåliga nyheter.  Han berättade att Doug (personen jag bodde hos) hade ringt till ISE (min organisation) i New York och sagt att han inte längre ville ha mig kvar i huset, han sa även att han skulle skicka upp mig till New York om ingen kom och hämtade mig. Detta gjorde mig extremt chockad och jag försökte tänka efter vad jag kunde ha gjort som fick honom att explodera så. Dock så kom jag inte på något, Mr. Miller bad mig spendera natten hos en kompis tills han visste mera om saken. Så det var precis vad jag gjorde, jag spenderade natten hos min goa vän Keith och vi hade det riktigt roligt, han är en bra grabb! Dagen efter (dvs idag  26:e) så tog jag mig tillbaka till Dougs hem och frågade ut honom varför, jag ville ju veta vad jag hade gjort för fel. När han berättade för mig att han hade gett ISE en deadline på x antal dagar och ingenting hade hänt så hade han helt enkelt tagit beslutet att hota ISE som han gjorde.  När jag bad om ett bättre svar så berättade han att anledning var för att det kostade för mycket att ha två utbytesstudenter och eftersom han hade ”valt” Lo först så var det inte mer än rätt att det var han som skulle få stanna.  Så just nu så sitter jag i mitt rum för sista gången, eller jag ska sova här, vill spendera lite mera tid med Lo innan vi skiljs åt. Men imorgon så kommer jag flytta hem till mitt nya hem!

Sen så var det ju det här med X-countryn.  Precis som i vilken sport som helst så har man olika ligor som man tävlar i, så detta gäller även X-country.  Ligan som vi tävlar i består utav ungefär 15 skolor och det är i den som jag har tävlat nästan varje gång jag har nämnt att jag har tävlat.  I vilket fall som helst så hade vi som en final igår, dvs. enbart de topp 5 snabbaste skolorna tävlar. Vi vann och det hela säger ju sig själv, vi var den snabbaste skolan. Chapman har aldrig vunnit Regionals (som ligan kallas) när det gäller X-country och det var ju lite roligt eftersom det var stort! I skolan idag så berättade rektorn att vi hade vunnit och hon sa att

”Our Swedish student did a great job and without him we would not have won, good job Sebastian and today is a great day of calling yourself a Panther”
Lite roligt tyckte jag, eller jag måste medge, det var superroligt att höra!

Jag sprang på ungefär 18 min och 36 sek så jag var ganska nöjd, kommer inte ihåg vad min placering var, men det spelar ingen större roll. Framför oss har vi nu två tävlingar, eller det är faktiskt såhär. Först har vi en tävling som vi springer nu på lördag, detta för att kvalificera oss till State Finals som är det största inom all skolidrott. Springer vi som vi brukar så borde vi kvalificera oss, dock så är jag osäker på om vi kommer gå så bra i State Finals, killarna som springer där är monster. Vi kommer göra så bra vi kan, men alla som tävlar där får mig att se ut som en snigel.

 

Sen så var det ju så att jag inte hade någonstans att bo så jag frågade Keith om jag kunde bo hos honom över natten tills jag hittade något annat. Han sa att det var helt lugnt. När jag kom dit så berättade hans mamma att jag kunde bo så länge jag ville hos dem. När jag berättade för henne hur min situation såg ut så såg jag på henne att hon blev bekymrad, hon gillade inte vad hon hörde. I vilket fall som helst så sov jag kvar där och tog mig till skolan med Keith dagen efter, under dagen så fick jag ännu ett samtal från Mr. Miller och han berättade att Keiths mamma hade ringt honom och påbörjat allt pappersarbete och att dem kunde ta hand om mig för resten av året! Detta gjorde mig superglad och jag är verkligen glad för deras familj är verkligen trevliga och jag gillar verkligen Keith. Detta kommer bli mera som jag tänkte mig med en pappa, mamma, syster, två hundar och Keith.  Så det var ju superbra!

Jag vill bara säga att jag är superglad, men samtidigt så är jag faktiskt lite ledsen.  Eftersom Eira har lagt ner så mycket tid och energi på att hitta en familj till mig så känns det lite ”elakt” att inte komma ner till henne och bo där. Ska jag vara ärlig så hade jag faktiskt ställt in mig på att flytta ner dit eftersom jag fick all information som Mr. Miller bad mig skicka till honom. Jag vet att hon förstår vad jag menar med det här, jag uppskattar verkligen allt som hon har gjort för mig. Men eftersom det blev så att jag fick en familj här uppe så väljer jag att bo kvar här. Vi kommer ju att spendera vårat collegeliv tillsammans så det känns ju bra, right? ;)

 

Detta blev ett mycket långt inlägg, med otroligt få bilder, men nu vet ni hur det ligger till. Tills nästa gång!

Ps. Pappa, det verkar som du kan ringa min mobil (?), men jag kan inte ringa tillbaka. Kommer en röst som säger att numret jag försöker ringa inte existerar.

Kommentarer (0)

Uppdatering!

Publicerad 2011-10-21 20:36:17 i Mitt år i USA 11/12,

Okej, nu tänkte jag berätta för er hur det ligger till. Som ni kanske har läst tidigare så ska jag ju flytta. Personen jag bor med har varken tid eller pengar för att ha kvar oss utbytesstudenter. Detta har jag fått uppleva ett par gånger, speciellt efter mina träningar. Om någon berättar för er att hans träning slutar fem och vill bli hämtad någon gång runt fem, när bör ni komma? I mitt läge så så handlar det inte om 10 minuters försening, inte ens 20, vi pratar om runt en timme. Här om dagen fick jag stå och vänta i en timme och 42 minuter.

Jag kunde inte gå in i skolan, för om han skulle komma när jag inte är där skulle han ta för givet att jag fick skjuts hem utav någon annan. Vet ni hur svårt det är att få tag i någon som inte äger en mobil? Om jag säger såhär, det är svårt.

Vi har letat familjer här i South Carolina, men det är lättare sagt än gjort. Tänk er att ni bor i en stad med drygt 3000 invånare, var av ungefär 60% är elever i olika skolor. Chansen att hitta en familj bland dessa är ganska minimal, den finns, men som jag skrev så är den liten. 

Såhär har jag tänkt. Behöver jag byta skola så känner jag att jag inte behöver vara kvar i South Carolina, Chapman or nothing med andra ord. Eira har ju tagit sig tiden att leta reda på en familj som kan tänka sig att ta emot mig. Familjen verkar supertrevlig!


Så innom några veckor så kommer jag att flytta, om jag blir South Carolina eller inte kan jag inte säga än. Det beror ju helt på om Mr. Miller hittar någon familj som bor tillräckligt nära min skola eller ej.
Arizona verkar ju vara super och om jag nu skulle flytta dit så skulle jag ju även få pröva på att leva i en

ÖKEN!
Just nu är det här allt jag kommer på, glömde bort lite vad jag skulle skriva eftersom Eira ringde och vi pratade en stund, men eftersom jag glömde det så kanske det inte var så viktigt?
Nu ska jag dock klä på mig, käka lite lunch och sen ska jag ringa till Arizona skolan och presentera mig och fråga lite snabbt hur det ligger till. Mr. Miller måste prata med skolan i vilket fall som helst, men jag käner att det kunde vara trevligt om jag presenterade mig. 

Dagens planer är basket med några polare, yay!

Tills nästa gång!
Kommentarer (5)

Wierd..

Publicerad 2011-10-19 03:45:09 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan! Jag vill börja det här blogginlägget med att fråga, varför stjäl man någon annans skor? Det har nämligen hänt mig, någon i skolan har stulit mina Nikeskor och det är ju inte så uppskattat, jag lämnade dem i omklädningsrummet bland alla andras grejer (har gjort det här varje dag eftersom vi förväntas att göra det) och när jag kom tillbaka så var mina skor borta. Tycker bara att det är lite konstigt liksom, det är ju inte så att personen som stal skorna kan springa omkring med dem i skolan.. Jaja, det finns inte så mycket mera att göra.
vad mera har hänt? Oh ja, jag har ÄNTLIGEN fyllt på min mobil. Doug förhalade det i ungefär 2 två veckor, men tillslut så lyckades jag få honom att skjutsa iväg mig för att fylla på den, Sebastian 1, Douglas 0.
Har haft 2 meets, ett idag och ett i onsdags. Vi vann båda två, men dagens meet var det min tur att vinna! Yupp ni hörde rätt, jag vann! Även fast jag inte hade min bästa tid så är jag fortfarande nöjd och min coach sken av glädje, den enda gången jag ser honom glad är när någon gör något bra. Dagens tid var 18 min och 35 sek så det var inte dåligt, men långsamre än mitt PR. Om jag förstår det hela rätt så har vi 3 meets kvar, detta inkluderar även state finals som vi kommer kvalificera oss till. Chapman har aldrig haft ett så bra X-country team som vi har iår och det känns ju bra! Dock så har vi fått reda på tiderna som "behövs" för att vinna.
Laget måste ha ett genomsnitt på 17 minuter och 44 sekunder, Förstår ni hur snabbt det är!? Det är ett par sekunder snabbare än vad jag har sprungit som snabbast och nu behöver vi det som average, dock så litar jag inte på dessa tider. Visst tror jag att det är någonstans där i närheten, men att ha 5 killar i laget som springer i genomsnitt under 18 minuter, låter lite för snabbt..
The team!
VET NI VAD!? IDAG FICK JAG VETA ATT JAG BLIVIT SCOUTAD!!!!!!!!!
Min coach berättade att cross country coachen från Furman Univercity hade fått upp ögonen för mig och blivit intresserad. Enligt honom så är det för att jag bara har blivit bättre och bättre och när han fick höra att detta var mitt första år som terränglöpare så ringde han tydligen till våran skola och berättade hur det låg till!
Furman
Furman

Även fast jag inte är det minsta intresserad av att gå på college här i South Carolina så tycker jag ändå att det var häftigt!
Vad är mina framtidsplaner då? 

Ja mina vänner såhär ligger det till just nu, jag kanske ändrar mig, men just nu känns detta som det absolut ultimata! 

Jag har velat bli kiropraktor nu för ett tag och hittade ett universitet på Nya Zeland. Allt verkade hur bra som helst och jag kände att det där var mitt ändå mål, det var dit jag ville. Dock så har det ändrats. Jag har pratat en hel del med Eira, som för övrigt har en helt underbar blogg som ni borde följa. http://honeyandmoon.blogg.se/ <--
Och hon berättade om Hawaii Pacific Univercity, det är ett universitet med ungefär 8000 elever och ligger
på ön Honolulu.
Att studera på Hawaii, att leva där som en 22åring.. låter inte det underbart? I vilket fall som helst så blev jag intresserad.
Efter att jag pratat med min guidance på skolan om vad jag ville bli och att jag var intresserad av att studera på Hawaii så berättade hon att det fanns ett program på skolan som kallades Pre-Chiropractic. Det är en likadan utbildning som du får på en kiropraktorskola bara det att i det här fallet skulle jag gå på två skolor. Det ser ut som det funkar som följande. 3 år på Hawaii där jag lär mig grunderna, precis samma sak som jag nämnde om en "kiropraktor skola" när jag väl har gått 3 år på Hawaii så fortsätter min utbildning i yttligare 3 år fast nu uppe i Los Angeles, låter inte det häftigt!? Så just nu ltar det mycket starkt åt att studera på Hawaii och sen LA!
Det kostar en del och Hawaii är rankat som en utav det dyraste ställerna att leva på, men pengar ska inte få vara anledningen till att jag inte fullföljer min nuvarande dröm!
Kommentarer (6)

Carowinds!

Publicerad 2011-10-16 19:07:44 i Mitt år i USA 11/12,

Lördagen spenderades med Daniell, Courtney och deras respektive familjer på nöjesparken Carowinds!
OMG är allt jag kan säga, Grönan och Liseberg är verkligen ingenting om man jämför med Carowinds!
Eftersom jag var ganska trött efter fredagens äventyr så var jag ganska trött under bilresan. Carowinds ligger uppe i North Carolina och det tog ungefär 2 timmar att åka dit, vi åkte redan vid 7.30, Hannah skjutsade in mig till "centrum" där jag blev upplockad utav Daniell och hans familj. Jag försökte hålla mig vaken hela resan, men somnade efter ungefär 1 timme, det hade ju inte blivit så mycket sömn natten innan!
I vilket fall som helst när vi väl kom dit så möttes vi utav dethär monstret!
SER NI!? 
Med en topphastighet på ungefär 80 mph fick den oss att skrika oss hesa av glädje!

Här kommer lite bilder på Carowinds underbara berodalbanor!
The Afterburn
"Nighthawk" alltså seriöst, det här var den absolut roligaste jag varit med om. Det börjar med att du sätter dig
i "stolarna" innan attraktionen börjar så fälls stolarna bakåt så att man ligger ner, därefter så skjuts du iväg baklängest och är med om 4 lopar, massa korkskruvar och alltså ja.. Har aldrig varit med om något liknande!
The Cobra!
Galet rolig!
Med andra ord, jag älskade verkligen Carowinds!
Jag vann även 4 basketbollar. Hade flyt med skotten, 4/4 man fick en basketboll för varje boll man satte. 5 dollar för 2 skott. Jag behöll en boll och gav bort de andra 3 till resten av gruppen!
Dagens planer är läxor och basket, men förutom det så är det inget mera!
Kommentarer (1)

Snabb uppdatering innan utgång!

Publicerad 2011-10-15 03:02:01 i Mitt år i USA 11/12,

Alright, datorn stod på och jag kom hem för att byta kläder. Chealse står utanför och väntar på mig så det blir ett snabbt inlägg!
Kvällens planer är att vi ska ut, idag är det dags för party rocking! :D Vi ska till en dansklubb som heter The Rome, snacka om att jag är taggad! Men jag uppdaterar senare med ett bättre inlägg!
Kommentarer (2)

Columbia

Publicerad 2011-10-13 18:03:00 i Mitt år i USA 11/12,

Sisådär ja, nu har jag varit i Columbia, South Carolinas huvudstad!
Det hela började med att Lo frågade Doug om vi inte kunde åka till Columbia för att gå på en nöjespark som hade kommit dit. Denna nöjespark är där för 10 dagar och kommer tillbaka varje år. Det fanns dock ett problem, Doug kunde inte åka dit på helgen för att han behövde jobba, så han föreslog att vi kunde åka dit på torsdagen istället. När jag hörde det här blev jag extremt chockad, jag trodde aldrig att han skulle låta oss missa en dag i skolan! Men Doug tyckte att en dag mindre i skolan spelar väl ingen roll, så jag, Lo och Doug ringde in till skolan och berättade att vi var "sjuka" och inte kunde komma till skolan dagen därpå.
Självklart så var det en utav få dagar som det var mulet.. :(
Armén hade gratis inträde, vad jag har upptäckt så har dem ganska många fördelar,
får gå in gratis lite här och där & även äta gratis på vissa resturanger, possitivt om du frågar mig!
Första gången, mycket svårare än vad jag trodde!

Lo vann en liten döskallehammare

Min var lite större ( i bakgrunden så ser ni South Carolina Gamecocks. South Carolinas största fotbollsarena.
Tar runt 90,000 åskådare)


Dock så vann Lo det bästa priest. Anledningen till att han ville till Columbia var för att träffa hans flickvän
(som för övrigt också är utbytesstudent). En mycket trevlig liten tjej! Snacka om att jag var avundsjuk, jag ville ju
också ha en svensk tjej där! Haha
Kommentarer (0)

Kan inte påstå att jag tycker så extremt bra om min coach.

Publicerad 2011-10-13 04:09:44 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan! Internet två dagar i rad, snacka om grymt och ovanligt! 
Idag hände det lite grejer, två negativa och det var inte så roligt!
Först och främst fick jag mitt första F på ett uppgift, dock så var det väldigt patetiskt. Såhär gick det till. I mitt senior project så skulle jag skriva en uppsatts på 10 sidor. När jag var färdig och nöjd så lämnade jag in den. Idag fick jag i i vilket fall om helst tillbaka den med ett stort F på första sidan. Anledning var för att jag hade glömt en grej som var värt 30 points. Nämligen att skriva en Thesis, jag visste inte vad det betydde och glömde helt enkelt bort att kolla upp det. Nu vet jag dock att det är som en beskriving på vad jag ska skriva / prata om. En thesis bör vara ungefär en mening. Så med andra ord, jag misslyckades på grund av en mening, haha ganska surt xD
Det andra som hände som inte var så roligt var att vi hade ett meet idag. Idag var det Chapman som anordnade tävlingen. Det var faktiskt grymt eftersom vi hade ganska många som kom och hurrade för oss!
I vilket fall som helst så ska jag nu berätta om det tråkiga. Vi tävlade mot 7 andra skolor, alla hade 15 löpare. Detta är ju ganska enkel matte så svaret blir ju att det var 105 löpare som tävlade. Min löpning var okej, jag hade en tid på 18 min och 34 sek, inte dåligt och jag kom in på en 7de. Detta var dock inte tillräckligt bra för min coach. Eftersom jag sprang ungefär 40 sekunder långsammare än vad jag gjorde förra gången så tyckte min coach att jag slöade. Killen framför mig var ungefär 10 sekunder före mig. Enligt coachen så förlorade vi för att jag inte passerade killen framför mig, vi kom tvåa med 40 poäng och skolan som vann hade 39, dvs att vi förlorade med en placering. Så, min coach påpekade detta inför hela laget och pekade ut mig som anledning till våran förlust. Jag menar, hallå vi var ju 14 andra från Chapman som kunde ha fixat en bättre placering. 
Min coach bryr sig inte om oss, det enda han bryr sig om är att vinna. Jag älskar att idrotta här, men att bli utpekade sådär var inget som jag uppskattade. Visst jag var långsammare, men ändå, han behöver ju inte peka ut mig sådär..
Måste dock påpeka att jag älskar öaget och löpningen är roligare än vad jag först trodde det skulle vara!

Tills nästa nästa gång
Kommentarer (2)

Internet <3

Publicerad 2011-10-12 00:58:02 i Mitt år i USA 11/12,

Okej , jag kan ju inte påstå att det är speciellt roligt när internetet inte funkat sedan i fredags. Det har ju varit ganska jobbig. I vilket fall som helst så har det hänt lite olika saker. Till att börja med så letas det för fullt efter familj här borta. Vi har ett visst antal dagar på oss innan vi måste lämna Doug's hem. Det ska både bli skönt och jobbigt, skönt eftersom det har legat och lurat ett tag liksom om vi ska flytta eller inte. Jobbigt eftersom jag inte har en aning om vart jag hamnar och att jag förmodligen inte kommer på tillsammans med Lo kommer göra det hela lite sämre..

Detta kommer ju lösa sig och det kommer även att lösa sig positivt. "Inget ont som inte kommer med något gott", visst pappa?
I fredags så hade jag trevligt, mera än så tror jag inte att jag ska skriva, haha right Eira? ;)
I lördags så hade jag även en extremt bra dag! Snacka om att jag hade spring i benen. Jag hade ett "meet" på The University of Furman. VILKEN UNDERBAR SKOLA! Alltså deras campus var ju enormt, och vackert!
Som jag skrev tidigare så hade jag väldigt mycket spring i benen och det märkets, jag satte nämligen PR (Personal Record)
Jag sprang 3,1 miles (5km) på 17 min och 57 sek!! Alright, nu är jag inte långt efter de snabbaste killarna i min ålder!
Dock så såg jag college killarna springa, dem springer inte 5km utan de springer 10km dvs 1 mil. Någon som vågar gissa tiden? Om jag säger såhär, det är knappt mänskligt. Killen som vann sprang 10km på 28 min och 16 sek, dvs ungefär 14min per 5km. Han sprang alltså 4 minuter snabbare än mig på 5km och dessutom så sprang han den sträckan två gånger. INTE MÄNSKLIGT!
Glada pojkar som värmer upp inför loppet!

För övrigt så har det inte hänt så mycket mera. Har köpt en fotboll, blivit tillfrågad om jag vill komma tillbaka till fotbollslaget eftersom de behöver en saftey. Dock så tackade jag nej eftersom jag inte känner för att springa där emellan, nu tänker jag fortsätta med löpningen. Fotbollscoachen hade sin chans, man kan inte direkt bolla omkring med mig och tro att jag kommer att komma tillbaka såfort de lockar lite på mig. Nejnej, så lätt är det inte!

Imorgon har jag min första tävling på skolan. Vi tävlar nämligen på Chapman och det ska bli lite roligt, det betyder att vi får en lite större publik som hurrar för oss och inte bara föräldrarna. Även fast jag har värk i mina vader och lår så känns det som om att jag kommer pressa mig till ett nytt PR imorgon!


Nu på torsdag ska vi till South Carolina's största stad, nämligen huvudstaden Columbia! Jag, Lo och Doug ska dit och göra något som jag inte riktigt är säker på vad det är, roligt att lämna Inman lite i vilket fall som helst! Lo är superglad eftersom hans flickvän bor där, hon är nämligen också utbytesstudent och det märks att han är lycklig, gulligt! Vi missar en dag i skolan, så när jag är klar med det här inlägget så blir det till att göra mina läxor. Alla som ska in på torsdag kommer jag helt enkelt lämna in imorgon.
För övrigt så har jag hittat min "reservfru" om jag tappar intresse för Miley när åldern väl är inne!
Kommentarer (3)

Äntligen fredag!

Publicerad 2011-10-07 23:55:54 i Mitt år i USA 11/12,

Som rubriken lyder, äntligen är det fredag! Även fast skolveckorna susar förbi, så är det ändå alltid skönt med helg, där man kan koppla av, hänga med vänner och helt enkelt bara njuta lite mera än vanligt!
Status: Just nu så håller dem på att leta familj. Skönt, hoppas på att jag får gå kvar i samma skola.
Har pratat med Eira en hel del och för er som inte följer hennes blogg, dags att börja! honeyandmoon.blogg.se
Även fast det inte är så stor risk att jag får byta stat (går jag inte kvar i chapman så spelar det dock ingen roll för mig om jag byter stat). Eira har lagt ner tid, själ och ja, alltihopa och fixat så att om jag behöver byta stat så har jag en familj i Arizona. Är hon inte bara för underbar?
Helgen ser ut som följande, ikväll ska jag på en date, har dock ingen aning om vad vi ska göra! (Eira, do you know? ;D )

Imorgon har vi tävling igen, en "liten" pre-regionals meet. Det kommer "bara" vara 24 skolor där. Haha, det kommer även vara colleges och hela köret, en utav mina coacher berättade att han trodde att jag skulle kunna bli scoutad! Haha det vore ju väldigt roligt!
Man har inte roligare än vad man gör sig!



Och en "död" bror..
Kommentarer (5)

Vet att efter regn kommer solsken, men just nu regnar det dock ganska mycket.

Publicerad 2011-10-05 03:32:07 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan alla trogna följare, ni som tittar in lite då och då och även alla nya! Roligt att ni tittade förbi igen!

Dock så har jag något mindre roligt att bertätta, eller först måste jag bara tacka två personer. Tack ANNA och PAPPA för de fina breven. Jag uppskattar dem verkligen och blir rörd utav vartenda ord. Nu till den lite mindre roliga biten utav mitt inlägg.
Såhär ligger det till, först och främst hade vi ett meet idag. Meet är ett annat ord för "race", "competition" eller vad man nu vill kalla det. Det var ingen jättestor tävling, runt 150 stycken, det var en vacker dag och jag kände; idag ska jag verkligen ge allt. För er nya så pratar jag om cross country som för övrigt är terränglöpning. Du springer 3.1 miles vilket är 5km. Det är extremt jobbigt, men det är roligt det kan jag inte låta bli att nämna.
I vilket fall som helst så gick jag ut hårt, första milen sprang jag på ungefär 4 minuter och 59 sekunder. Med detta vill jag säga att jag aldrig har pressat mig så hårt förut, andra milen kommer jag inte ihåg vad jag sprang, runt 5 minuter och 20 sekunder kan jag tro. Med andra ord, jag var först och det med ganska mycket. Jag kunde inte ens se personen som var bakom mig när jag sprang. Inför den sista milen så var det väldigt oslät mark, dvs mycket rötter, stenar, hål och även ett vattendrag. När jag kom till vattendraget var jag i så högt flås att jag tappade fokus. Jag räknade inte mina steg fram till vattnet och kom lite för långt ifrån. Vattendraget är inte mera än 1-1,5m brett, men när du är slutkörd är detta ett väldigt långt hopp. I vilket fall som helst så kom jag förlångt ifrån, men sattsade för att vinna så jag hoppade. I hoppet så känner jag hur det smäller till i benet, mera exakt höger baksida lår. Jag faller ihop i draget för att det gör så fruktansvärt ont.
Där ligger jag, vrider och vänder, skriker, svär och försöker desperat att ställa mig upp och fortsätta springa. Dock så går det inte, jag klarar av att ta mig upp på fötter, men springa, inte en chans..
Jag började att försöka gå, jag hade ungefär 1km kvar, inte tänkte jag ge upp nu inte.. När jag väl börjar halta fram så börjar folk passera, en efter en och det gör mig så ledsen. Vore jag ensam tror jag nog att jag skulle kunnat börja gråta för att jag var så förbannad. Varför hände detta? I vilket fall som helst så kom jag in som person nr 70 istället för 1 och det var ju inte för roligt. Kände verkligen att jag skulle vunnit.
När jag väl kommer fram till slutet så ser jag min coach. Han tittar på mig och jag märker direkt att det är något som inte stämmer. Även fast han ser att jag haltar så är det första han säger till mig "Where did you fall and how many were behind you?" När jag berättade att jag hade 149 stycken bakom mig så tittade han på mig och sa " You know that we lost right? We needed you to finish the race.." in other words, han fick det att låta som om jag föll med flit. Så, laget förlorade, vi är inte längre bäst i South Carolina, just nu är vi "bara" tvåa. Snacka om att jag inte var glad att höra det.
Lyckligtvis så var det en massör där som gav mig massage och berättade att min hamstring inte hade gått av (tack!) utan den hade bara blivit rejält utdragen. Han sa att jag förmodligen skulle kunna vara tillbaka igen om ett par dagar, vilket även det är bra.
När jag väl kom hem så möttes jag av Doug i dörren. Han ropade på Lo och sa att vi skulle sätta oss vid bordet. Där berättade han att han skulle "end the program" med andra ord, han kan inte ha kvar oss i huset. Anledningen till detta är utav flera orsaker.
1. Han har inte råd att ha oss, hans ekonomi är inte så bra
2. Han vill flytta tillbaka till Kalifornien
3. Vi har inte respekterat hans hem (Lo har haft sönder lite saker, men detta går även ut över mig)
4. Han har inte tid
Så, Doug berättade att han ska ringa ISE imorgon och berätta att han inte kan ha kvar oss och att vi måste flytta. Jag har ingen aning om hur det kommer bli. Troligtvis så kommer jag och Lo inte bo hos samma familj, lite tråkigt tycker jag dock. Han har blivit som min bror, även fast han hade sönder lite saker hit och lite saker dit så har jag ändå varit hans storebror. Jag har hjälpt honom när Doug har hackat på honom, jag hjälper honom i skolan med vänner, plugg. Vi har kommit varandra väldigt nära och jag är verkligen ledsen att vi inte kommer bo tillsammans.
Mera än såhär vet jag inte, just nu är jag fortfarande väldigt chockad över att vi inte kan bo kvar. Kommer vi stanna i Inman? Hur blir det med Chapman? Kommer vi ens vara kvar i South Carolina? Så mycket frågor och så få svar. Jag uppdaterar när jag väl vet svaret själv.
Tack för att ni tog er tiden att läsa det här, vet att det är långt men jag ville att ni skulle veta hur saker och ting ligger till.
Kommentarer (9)

Men oh! Varför funkar det inte som jag vill för!?

Publicerad 2011-10-03 03:09:28 i Mitt år i USA 11/12,

Home of the Panthers..
Herregud vad det ska gå piss nu då...

När jag kom hit ville jag spela basket, det är ett projekt jag har i min skola hemma i Sverige. Det har även varit det som jag längtat mest efter sedan jag kom hit, basket säsgongen. Idag fick jag ett samtal från baseball coachen och han berättade något som jag inte ville höra. 
Först berättade han att han ville att jag skulle spela för att killarna i laget hade pratat om att jag hade en bra arm samt en förmåga att fånga bollar. Anledningen till detta är att vi har spelat baseball och enligt mina kompisar så har jag en bra kastarm.
"Give it a few weeks of throwing and you'll get a schoolarship" - Keith
I vilket fall som helst så ringde coachen och vi pratade en stund och han när han berättade att tryoutsen var i november så tappade jag hakan. Det är ju då basketsäsongen börjar och därmed deras tryouts. När jag frågade coachen om jag hörde rätt så fortsatte våran konversation i stil med:
Coach: Yes, we start to practise during November
Me: But I thought that baseball was a springsport?
Coach: It is, but we start during November to get ready for the season.
Me: But, but.. Isn't winter the time of baskeball?
Coach: Yes, but kid, you cannot play bouth baskeball and baseball, I thought you knew.
Me: Oh, so I have to pick baskeball or baseball?
Coach: Yes.
ALLTSÅ VAH!!?!?!??!?
Jag ville ju spela baseball, men jag vill ju även spela baske! Alltå nej..
Fick även ett samtal från fotbollscoachen att jag troligen inte kommer få spela någon match, styrelsen som tar hand om all am.football här i SC tycker inte om att Chapman har fått ett nytt tillskott såhär sent in i säsgongen. Som dessutom är en utbytesstudent...

Så.. Ingen match och ingen baseball eller basket (har inte bestämt mig än)

Rage.....
.
Något helt annat, en utav pumporna jag har skapat för detta årets halloween. 
Ser ni vad det är?
Kommentarer (4)

Allt och ingenting

Publicerad 2011-10-02 20:48:42 i Mitt år i USA 11/12,

Ja vad har hänt? Jag skriver som Eira gjort i sin blogg, det finns så mycket att skriva om så att man faktiskt glömmer bort att skriva. Varje dag  händer det något nytt, någoning som man inte trodde skulle hända. För några dagar sedan hände något som jag aldrig kunnat förutse. Jag träffade en senator. Ingen mindre än The Senator of South Carolina, Glenn Reese. Haha, vem trodde att jag skulle träffa honom en senator i USA?

Det roliga var hur vi träffades. Jag, Lo och Doug hade varit hos Doug's syster och var på väg hem. Vi åkte förbi Food Lion (en mataffär) för att köpa lite grejer till kvällen. När vi var där inne så gick jag iväg till grönsaksavdelningen där jag skulle köpa tre pumpor. När jag stod där och valde mellan pumporna så stod det en man lite längre bort vid tomaterna. JAg gick fram till honom och frågade honom om hur jag  skulle tänka när jag valde pumpor för halloween. Han följde med mig med ett leende och hjälpte mig, efter att vi pratat en stund så berättade han att han gillade min dialekt och därefter frågade han vartifrån jag kom ifrån eftersom min dialekt var annorlunda. När jag berättade att jag var från Sverige så sken han upp och började prata om hur mycket han älskade Europa och att han gärna skulle åka till Sverige. 
Han gav mig en bok där han skrev:
To Sebastian, good luck, study hard & go far
/Senator Glenn Reese

Efter ytterligare en stund så kom han på sig själv att han inte hade presenterat sig själv och när han berättade att han var senator så tappade jag nästan hakan. När han berättade det så förstod jag varför folk som gick förbi oss tittade så mycket. Haha, med andra ord, jag sotd och pratade med en kändis i en mataffär!


Haha det ni, det trodde ni inte va? Han gav mig hans kort och bad mig ringa om jag behövde hjälp med något. När jag berättade att jag kanske skulle gå på college här i USA så berättade han att han kunde hjälpa mig. Han sa "recommendations can be very useful when you search for colleges, and a recommendation from me as a senator will help you, I guarantee you that"

Vad mera kan jag skriva?
Kommentarer (6)

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela