Okej först och främst vill jag bara be om ursäkt för dålig uppdatering, men som jag har skrivit många gånger innan så är mitt internet inte det bästa som finns. Detta kommer dock att ändras, nu ska ni få höra.
Såhär ligger det till på loppet av 2 dagar har jag blivit utkastad ur familjen, jag har varit delaktig i det största som hänt Chapmans X-country någonsin och jag har även fått en ny familj där jag kan bo. Så de senaste två dagarna har varit ganska händelserika. Jag skriver just nu detta inlägg i Word och tänker helt enkelt bara Ctrl C & Ctrl V alltihopa när jag väl får tillbaka nätet.
Jag tänker berätta lite om det som hänt sak för sak. Vi börjar med att jag blev utslängd. För ungefär 4 veckor sedan så sa personen jag bodde hos upp programmet, han hade varken pengar, tid eller lust att ta hand om några utbytesstudenter. Så jag och Lo (den andra utbytesstudenten) visste att vi skulle flytta, men vi var inte riktigt säkra på när. Så igår under min sista lektion ber rektorn mig att lämna min lektion och komma till the Guidance office. Jag gör självklart som jag blir tillsagd och tar mig dit, när jag väl kommer dit så står rektorn där och ger mig hans mobil. Personen som ringde var Mr. Miller (min local coordinator, personen som placerade mig och det är även hans jobb att ta hand om mig när jag behöver hjälp) och han sa att han hade dåliga nyheter. Han berättade att Doug (personen jag bodde hos) hade ringt till ISE (min organisation) i New York och sagt att han inte längre ville ha mig kvar i huset, han sa även att han skulle skicka upp mig till New York om ingen kom och hämtade mig. Detta gjorde mig extremt chockad och jag försökte tänka efter vad jag kunde ha gjort som fick honom att explodera så. Dock så kom jag inte på något, Mr. Miller bad mig spendera natten hos en kompis tills han visste mera om saken. Så det var precis vad jag gjorde, jag spenderade natten hos min goa vän Keith och vi hade det riktigt roligt, han är en bra grabb! Dagen efter (dvs idag 26:e) så tog jag mig tillbaka till Dougs hem och frågade ut honom varför, jag ville ju veta vad jag hade gjort för fel. När han berättade för mig att han hade gett ISE en deadline på x antal dagar och ingenting hade hänt så hade han helt enkelt tagit beslutet att hota ISE som han gjorde. När jag bad om ett bättre svar så berättade han att anledning var för att det kostade för mycket att ha två utbytesstudenter och eftersom han hade ”valt” Lo först så var det inte mer än rätt att det var han som skulle få stanna. Så just nu så sitter jag i mitt rum för sista gången, eller jag ska sova här, vill spendera lite mera tid med Lo innan vi skiljs åt. Men imorgon så kommer jag flytta hem till mitt nya hem!
Sen så var det ju det här med X-countryn. Precis som i vilken sport som helst så har man olika ligor som man tävlar i, så detta gäller även X-country. Ligan som vi tävlar i består utav ungefär 15 skolor och det är i den som jag har tävlat nästan varje gång jag har nämnt att jag har tävlat. I vilket fall som helst så hade vi som en final igår, dvs. enbart de topp 5 snabbaste skolorna tävlar. Vi vann och det hela säger ju sig själv, vi var den snabbaste skolan. Chapman har aldrig vunnit Regionals (som ligan kallas) när det gäller X-country och det var ju lite roligt eftersom det var stort! I skolan idag så berättade rektorn att vi hade vunnit och hon sa att
”Our Swedish student did a great job and without him we would not have won, good job Sebastian and today is a great day of calling yourself a Panther”
Lite roligt tyckte jag, eller jag måste medge, det var superroligt att höra!
Jag sprang på ungefär 18 min och 36 sek så jag var ganska nöjd, kommer inte ihåg vad min placering var, men det spelar ingen större roll. Framför oss har vi nu två tävlingar, eller det är faktiskt såhär. Först har vi en tävling som vi springer nu på lördag, detta för att kvalificera oss till State Finals som är det största inom all skolidrott. Springer vi som vi brukar så borde vi kvalificera oss, dock så är jag osäker på om vi kommer gå så bra i State Finals, killarna som springer där är monster. Vi kommer göra så bra vi kan, men alla som tävlar där får mig att se ut som en snigel.
Sen så var det ju så att jag inte hade någonstans att bo så jag frågade Keith om jag kunde bo hos honom över natten tills jag hittade något annat. Han sa att det var helt lugnt. När jag kom dit så berättade hans mamma att jag kunde bo så länge jag ville hos dem. När jag berättade för henne hur min situation såg ut så såg jag på henne att hon blev bekymrad, hon gillade inte vad hon hörde. I vilket fall som helst så sov jag kvar där och tog mig till skolan med Keith dagen efter, under dagen så fick jag ännu ett samtal från Mr. Miller och han berättade att Keiths mamma hade ringt honom och påbörjat allt pappersarbete och att dem kunde ta hand om mig för resten av året! Detta gjorde mig superglad och jag är verkligen glad för deras familj är verkligen trevliga och jag gillar verkligen Keith. Detta kommer bli mera som jag tänkte mig med en pappa, mamma, syster, två hundar och Keith. Så det var ju superbra!
Jag vill bara säga att jag är superglad, men samtidigt så är jag faktiskt lite ledsen. Eftersom Eira har lagt ner så mycket tid och energi på att hitta en familj till mig så känns det lite ”elakt” att inte komma ner till henne och bo där. Ska jag vara ärlig så hade jag faktiskt ställt in mig på att flytta ner dit eftersom jag fick all information som Mr. Miller bad mig skicka till honom. Jag vet att hon förstår vad jag menar med det här, jag uppskattar verkligen allt som hon har gjort för mig. Men eftersom det blev så att jag fick en familj här uppe så väljer jag att bo kvar här. Vi kommer ju att spendera vårat collegeliv tillsammans så det känns ju bra, right? ;)
Detta blev ett mycket långt inlägg, med otroligt få bilder, men nu vet ni hur det ligger till. Tills nästa gång!
Ps. Pappa, det verkar som du kan ringa min mobil (?), men jag kan inte ringa tillbaka. Kommer en röst som säger att numret jag försöker ringa inte existerar.
