Jaha, då var det år 2012. Känns lite konstigt, med tanke på att förra året åkte jag till USA och lämnade Sverige bakom mig. Och nu, 2012 har jag inte ens varit i Sverige, kommer ju dit, men inte fören om 6 månader.
Tiden bara flyger förbi och det känns både bra och dåligt, jag har partat med min far över Facebook då och då och försökt övertala honom att köpa bilar som jag hittar på blocket, dock så har min kloke far alltid något som kommer ivägen, så som, "vart ska bilen stå medans den väntar på dig?", "jag vill gärna att du inspekterar bilen själv först", " det är ett par månader kvar tills du kommer tillbaka, du kanske ändrar dig". Sådant har hindrat, men å andra sidan så har han rätt, visst jag kollar inte på de dyraste bilarna på blocket, men ändå.
Fina herrar dagen innan vi åkte till Illonois
Förstår mig inte på katter, detta är Tiger och han kan faktiskt somna när man lyfter honom i nackskinnet..
Just ja det här var ju även mitt första nyår utan mamma eller pappa och även mitt första amerikanska nyår. Nyår var roligt och intressant, firades uppe i Illonois hos kusinerna, vi åt lite snacks, umgicks med familjen, hade en basketmatch på deras egna plan ( familjen har en stor lada med en full basketplan, en slagbur för baseboll, eget gym och hela köret ) nämde jag att den familjen är rik? Efter att vi umgåtts med familjen så stack jag, Keith och Wayett ut och hade grabbkväll, roligt må jag säga!
Idag är inte vilken dag som helst, inte bara att det är den andra januari utan det är även exakt 6 månader sedan mitt liv förändrades helt. För 6 månader sedan valde jag att åka ner till Göteborg och gå på deras utbytesstudentträff, anledningen var simpel, jag ville gå på en innan jag åkte iväg. På denna träff umgicks jag med mycket trevligt folk, Madde som jag för övrigt bodde hos, Elliot som är stekarnas stekare och många fler sen träffade jag ju även Eira. Personen som har ändrat allt.
Redan första gången vi träffades så kändes det som om det var något speciellt med Eira, hennes skratt och glada humör smittade av sig så det var svårt att inte dras med. Detta på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut. När jag väl åkte tillbaka upp till Stockholmområdet så började vi två prata, för det mesta så var det via sms. Varje dag insåg jag att det var något unikt med Eira och att jag gillade henne mer och mer för varje dag som gick. Så åkte vi både iväg, Eira åkte redan innan jag visste vem i South Carolina jag skulle bo hos. När det väl var min tur att åka iväg så fixade jag självklart en tele som skulle funka borta på andra sidan. Jag och Eira tog kontakt med varandra igen vi telefon och nu så var det inte bara sms nu pratade vi även mycket, så pass mycket att mina 500 minuter i månaden var slut på några dagar, när jag insåg att mina minuter var slut förstod jag att det skulle behövas unlimited minutes.
Varje dag som gick insåg jag hur mycket jag tyckte om henne, varje dag efter skolan ringde jag upp henne eller hon mig och vi berättade om dagens äventyr och planer. Minuter blev till timmar, helt plötsligt hade vi pratat i två när det kändes som att vi precis hade börjat. Eira har blivit en så stor del utav mitt utbytesår och jag är så otroligt tacksam och glad för det.
Idag ska jag iväg och spela baseboll med ett gäng kompisar, roligt? ABSOLUT! Det är extremt roligt och jobbigt, folk (som jag själv) tror inte att det är speciellt jobbigt, men ack så fel vi hade. Massa sprintövningar, när du slår använder du hela kroppen och bara efter ett par bollar kännar man hur pulsen ökar axeln verkar efter alla kast, men det är det värt, här ska spelas, iår ska Chapman till statefinals.
