sebofsweden

Hej, har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera och det ber jag om ursäkt för. Vet inte riktigt varför det har blivit så, men det är väl bara en period just nu där jag inte känner för att skriva så mycket.
Idag är det söndag, jag sitter framför datan med en kopp tée och känner mig så fruktansvärt äcklig och dålig. Varför då? Jo för att jag är magsjuk. Har inte sovit någonting på hela natten utan bara sprungit upp och kräkts, kräkts och sen medans vi ändå håller på kräkts lite till.
När det väl hände tänkte jag, "va? Vad har jag nu ätit och gjort för fel?" Eftersom jag nästan aldrig är sjuk så blir jag väldigt förvånad när det händer. Oddsen lutar åt att det var något som fyra stycken i familjen åt i fredags. Fyra stycken åt musslor (fruktansvärt gott, bra jobbat Anna!), men tyvärr så ligger alla fyra som åt och är magsjuka nu, så det lutar på att det är just musslorna.

Vad ska/kan man göra åt det här då? Ja, det finns inte så mycket annat att säga än att vila, ta det lugnt och sen har jag fått höra att äta vitt bröd, ris och just tée ska vara bra för att det tydligen binder något i magen. det bästa man kan äta är blåbär, troligen för att det är mycket järn i det och massvis med antioxidanter. Men dessvärre så har vi ju inga sådana bär just nu.

Tack vara detta blir det ingen träning ikväll och jag får se hur jag mår imorgon om jag tar mig till skolan. Hoppas jag kan det för jag vill inte missa någonting. Jag hade även tänkt att köpa ett gymkort på måndag, me tänker ju inte köpa ett fören jag är helt frisk. Nu är det dags att gå till sängs och försöka vila bort skiten, ha det så bra (iallafall bättre än vad jag har det nu)

Jah, kan ju inte påstå att jag är speciellt duktig på att uppdatera. Vet faktiskt inte riktigt varför, men är väl bara inne i en svacka nu eller så. Iallafall, livet rullar på, träningen har börjat lite smått. Tränar ynka 2 gånger i veckan och längtar efter att få prognosen "Det är lugnt Sebastian, du är fullt frisk ut och kör nu". Den kommer ju inte riktigt än på ett tag då, men nu har jag liksom väntat länge och tänker såhär. Ungefär lika länge till sen är jag HELT frisk, yippi!

Har för övrigt införskaffat mig en pilatesboll, den är ganska roliga. Gillar att träna med hjälp utav en pilatesboll eftersom träningen blir så mycket effektivare. Du får med muskler som du inte kan träna annars, det är ju bra! Pratade med några i skolan idag om lite allt möjligt, kom då in på bulkning (jag tror att det heter så, hör aldrig riktigt om det är bulkning, burkling eller ja, något annat skit). Det är ju lite sent att börja med det nu. Menar sommaren ligger vid dörren (drömmer om det iallafall) och då vill man ju inte direkt vara en tjockis. För er som inte vet vad Bulkning är så fungerar det som så att du äter i princip vad du vill, och MYCKET. Det hela gårut på att man ska bli stor och tung. Iprincip äta, träna,äta,sova,äta,äta,äta ja ni förstår poängen. Och varför vill man då göra detta? Bli tjock är ju inget att sträva efter, eller? Anledninge till att du bulkar är för att bli stor och tung, sen när du har blivit just detta börjar man att "deffa" och då gör man tvärt om. Äter lite mindre, du ska ligga lite under energibehovet per dag hela tiden. Och detta för att då tappa vikt. Resultatet blir att du (om du gjort rätt) får en mera figurformad kropp. Dvs, dina muskler blir synligare.

Som jag sa, detta är något som många gör och det är inget som man gör på en månad eller så. Nejnej, detta tar tid. Så jag tänkte lite och kom framtill att jag kan bulka i USA och även deffa. Tjocka till mig i början och sen efter ett par månader börja deffa och se som snyggast ut när jag kommer hem till Sverige! En utmärkt idé tycker jag! Tyvärr är det ju så att man blir ganska tjock, det kommer nog att ta på mig ganska psykiskt eftersom jag inte är van vid att se mig själv tjock, men eftersom det har ett syfte så tror jag nog att det ska bli riktigt bra! Nu är det dock inte dags för träning. Nu springer tiden iväg och jag ska studera lite matte, lite idrott, engelska och sen läsa lite i en "vanlig bok". Massor att göra och så lite tid. Tills nästa gång  






Först såhär ett par månader och sen efter lite deff så ser man ut såhär, ja varför inte? Byter ju även färg tydligen!

Usch jag har bara blivit sämre och sämre på att skriva. Vet inte riktigt varför, men eftersom jag tyvärr inte tränar så mycket just nu så har det nog blivit så att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Får liksom ingen inspiration utav något. Iallafall, idag är det söndag och det är dags för min andra träning! (yippi!!!!) Tränade första gången i onsdags efter drygt en och en halv månads uppehåll och jag säger då det. Fy fan rent ut sagt va glad jag var! Lyckligare person måste du nog leta efter.

Träningen i onsdags gick bra, sjukt jobbig och jag var öm i hela kroppen dagen efter. Jag har ju fortfarande mitt lilla problem med knät så jag får inte använda benen fören min sjukgymnast har kollat på knät, detta gör hon för övrigt på tisdagmorgon.

Kollade precis på klockan och insåg att jag bör gå typ snart om jag ska hinna med bussen ner. Vågar inte ut och cykla fören jag har fått klartecken från sjukgymnasten. För övrigt så rullar allt på. Haltar inte längre (skönt!) matten har börjat, (roligt!) och snön har börjat smälta! Vad mera kan jag säga än att det går riktigt bra nu? Men, nu springer klockan iväg i all världens fart och jag har inte ens packat.

Notis till mig själv. Packa tidiagare nästa gång!

Jag har nu gjort klart mina program till dansen! Okej, jag börjar inlägget med att ljuga, det kanske inte var så bra, men jag är nästan klar! På min skola så har vi dans som ett ämne. Vi lär oss alla möjliga danser och olika sett att röra sig till musik. Ibland får vi uppgifter eller läxor som ska göras. Nu har vi fått ett arbete.

Uppgiften ser ut som så att vi ska skapa ett motionspass. Ett pass där vi helt enkelt har skapat en dans till musik. Vi hittar och väljer våra egna låtar, vi ska analysera låten och hitta på stegen som ska utföras. Låtarna kan vara hur snabba eller långsamma som helst. Det gäller bara att den passar in till just det som DU har valt att göra. Den här gången skulle vi fixa ett pass med tre låtar. En uppvärmning, en styrka och en där kondition står i fokus. Det hela är ganska eneklt, bara man tar sig tid till att göra det. Det som kan vara lite drygt är när du ska analysera låten. Då måste du räkna 4:or och lyssna på låten ganska många gånger. Tur att man är smart och väljer låtar som man gillar ;)

Vi har våra redovisningar varje tisdag med början vecka 6. För min del så är det vecka 8 som gäller, ska bli kul och jag känner att mitt pass är bra, man kommer att bli trött och svettig och det är precis vad jag strävar efter!

Vissa tycker kanske att detta låter jobbigt? Jag menar inte rent fysiskt nu, utan mera psykiskt. Det hela går ju faktiskt ut på att du ska skapa dansen, träna, träna, träna och sen så ska du komma ihåg hela dansen och visa upp den för resten av klassen. Och hoppas på att klassen är duktig nog att kunna följa med i movesen. Säger man såhär, det låter värre än vad det är. Det är riktigt roligt, i våran klass så är det så många sköna personer och alla bjuder på sig själva. Det kan knappast bli bättre när det gäller våra dansuppvisningar!

Från en sak till en annan. Jag har kollat runt lite på högskolor som jag vill gå efter gymnasiet. Ja jag vet att det är många år kvar, jag har ju tvåan, USA!!!! och sen så har jag ju trean också innan jag ens kan gå högskolan. Fast det har redan börjat strömma tankar genom huvudet. Jag vet att jag vill arbeta med människor, jag vill hjälpa folk och jag vill hålla på med träning.

Ett, två tre.. Poff! Där har vi det, jag vill efter gymnasiet ta ett år där jag åker ut och reser i världen. Ingen aning om vart, men långt bort ska jag och jag vill vara borta länge, pröva på saker jag inte gjort och helt enkelt bara leva livet! Sen, ett år efter kanske vill jag börja läsa på högskolan. Inte vilken som helst utan jag vill bli Kiropraktor eller naprapat. Det låter i mitt huvud som om det skulle passa mig som handen i handsken. Jag har kollat upp ett som jag blev väldigt sugen på och det ligger på ett speciellt ställe. Nämligen i Auckland, vart ligger det kanske någon frågar? Jag säger såhär, Nya zealand. Det verkar helt underbart och jag längtar redan nu!

Kom precis hem från stan efter att ha träffat Johanna. Vi tog en fika och satt och snackade massa skit, riktigt trevligt och fikan blev lång. Tror vi satt där i dryga 2 och en halv timme innan vi blev tvungna att gå för att de skulle tänka. Det passade oss bra för då tog vi oss ner för att gå skilda vägar vid bussarna.

För övrigt så tror jag att jag just nu är en utav de lyckligaste personerna på, ja jag vet faktiskt inte. Lycklig är jag iallafall. Igår hade jag min slutdialog i franskan. Jag skulle sitta via datorn, webben och en mick prata med min franskalärare. Jag var så fruktansvärt nervös, jag visste inte om jag skulle räckatill. Om man säger såhär, anledningen till detta var ju för att jag inte pratar franska sådär jätte ofta i min vardag. Iallafall, jag försökte göra så gott jag kunde genom att förbereda med olika dialoger som min lärare kunnat tänka sig använda. Väldigt simpla, så som hur jag mår och hur dagen hade varit. Allt som jag kom på att han kanske skulle fråga skrev jag ner och hur jag skulle svara på det.

När det väl kom till skott och jag satt där framför datorn och skulle börja var jag helt livrädd. Han började ju inte alls som jag hade trott. till en början kände jag mig helt förtvivlad och tänkte "fan nu går det här åt skogen, hur ska jag lösa det här?" Jag började då snappa upp lite ord här och var i det han sa och på så sätt försökte jag lista ut vad han pratade om och på så sätt försöka ge ett svar på det som jag antog att han frågade. Det verkade gå bra och efter ungefär 40 minuters prat var det färdigt.

Jag fick prognosen G och jag lovar er, jag har aldrig någonsin varit så glad för ett betyg. Jag har slitit så hårt med franskan, pluggat och försökt att förstå även fast jag inte gjorde det. Eftersom vi inte har några lärare så var det extra svårt. Hur ska jag veta hur ett ord låter om jag måste gissa mig fram med hjälp utav fonetiskskrift (stavning?).

Nu kanske vissa undrar: Jaha och vad har det här med träning att göra? Då säger jag, inte mycket. Inte mycket alls faktiskt. Men det har med förberedelser att göra. Även om mina var helt fel så lärde jag mig något utav det. Först och främst, jag får göra på ett annat sätt en annan gång. Och sen så var det så att i vissa utav mina förberedelser så fanns ord som min lärare sa, då kunde jag på så sätt försöka lista ut vad som frågades efter. Detta var till en stor hjälp även om dem var helt fel.

Det gick vägen för mig och jag är riktigt nöjd att jag klarade kursen. Till idrotten så vill jag relater som så att om du förbereder dig, spelar ingen roll hur så kommer det förmodligen att kunna hjälpa dig på något vis. Har du match på lördag så kan det var en förberdedelse i sig bara genom att packa grejerna kvällen innan, att lägga sig lite tidigare än va du hade tänkt. Du kanske till och med dricker ett extra glas vatten till middagen, bara något sådant kan hjälpa.

Här är personen som boken jag läser handlar om. Dalai Lama, en person jag hoppas att få träffa någon gång i livet.