sebofsweden

Gott nytt år på er där ute, nu är det den första januari!

Första januari år 2011, ja det låter inte som något speciellt. Men samtidigt så är det speciellt ändå, är det i år som världen kommer gå under? ;) Hah, nej på skämt på sido detta året kommer att bli mycket speciellt. Jag kommer åka till usa och därmed lämnar jag sverige och alla mina vänner, bekanta och kära för 10 månader. Jag kommer även fast det är långt tid så kommer jag att fira nyår i usa nästa gång. Känns lite konstigt, men samtidigt så längtar jag verkligen!

Om fyra dagar är det exakt en månad sedan jag skadade känt och det gör mig ledsen. Har inte tränat på en månad. Vet inte om jag håller på att bli tokig eller om jag försöker att hitta en lösning på mitt problem. Det finns inget jag förlorar på det så varför inte försöka? Jag har tänkt att bli troende, men inte vilken religon som helst utan detta handlar mera om ett levnadssett. Jag talar nämligen om Buddishmen. Jag har inget att förlora att tro på någon övernaturlig kraft som ska kunna hjälpa mig i vardagen, idrotten och vänskapen.

När jag var nere i Malmö under julen fick jag låna en bok utav min mor som jag är helt fast för. Boken heter "Lycka". I boken berättar Dalai Lama om hur man finner lycka. Eller mera sant, han ger en ledvägar som ska kunna hjälpa. Dalai Lama är den heligaste mannen för buddister och han reser runt och har föreläsningar om livet.

Jag har tre nyårs löften som jag ska klara av.
1. Jag ska se till att inte skada mig detta år så att jag hinner tävla i simningen.
2. Jag ska börja med gymnastik.
3. Efter att ha läst boken Lycka, samt på internet så har jag bestämt mig för att till att börja med år 2011 ska jag inte ha sexuellt umgänge med någon. Enligt buddister är det bara en tillfällig lycka och njutning, som försvinner. Jag ska istället söka annat som kommer att hålla i sig i längden.

Ikväll blir en väldigt bra kväll, den kommer att spenderas på amerikanskt vis. Våra kära grannar Doris och Peter har bjudit över oss på en klassisk amerikansk middag. Det står nämligen Stuffed turkey på menyn. Peter som jag tror är personen som står för maten ikväll kommer att bjuda på fantastiska smakupplevelser. Han är en riktig stjärna när det gäller mat.




Till detta vet jag inte vad som serveras med något gott blir det nog och jag är så glad för de har sagt att de vill bjuda mig på en försmak av USA och det tycker jag är riktigt roligt. En sak som jag uppskattar mycket med en kväll tillsammans med Doris och Peter är att det nästan bara pratas engelska, det hjälper mig att tänka hur det kommer vara de första dagarna när jag väl åker till USA.

Iallafall, nu är det dags att fixa sig inför kvällen för enligt våra vänner ska vi vara där vid 6 så det är ju bara om en timme.

Det är ju dagen efter dagen idag. Julafton var igår och det var en rolig, mysig och mycket trevlig dag och kväll. Det bjöds på mycket god mat och även fina klappar. En utav de skumma klapparna som jag fick var en basker. Fick den utav pappa för han tyckte den var cool,  jag är ju inte riktigt säker på att jag tycker detsamma. Alltså baskern i sig är ju snygg, men hallå vilka använder basker idag?

Fick även lite annat smått  och jag är nöjd. Trodde jag skulle få en videokamera, men det fick jag tydligen inte, inget bra knä heller för den delen (den önskan som stod högst upp på önskelistan). Det var för exakt på dagen tre veckor sedan skiten hände. Jag trodde och hoppades på att det skulle gå över på några dagar, men så blev det ju inte. Går fortfarande som något som har ett ben längre än det andra. Varje gång jag sätter ner foten gör det ont, varje gång jag tittar på någon sport så gör det ont. Fast den smärtan som kommer från när jag tittar på andra som idrottar sitter ju inte i knät. Den slår till mentalt.

Det är många som säger att det inte är någonting med dessa veckor som jag varit skadad och de veckor som kommer. "Men hallå, det är ju ingenting! Du är snart på fötter igen ju!" Lätta ord som bara tär på mig. Just nu förstår ingen utav er runt omkring mig hur jag känner. Skulle ni ha samma passion för idrott som jag har, samma glöd för att röra på er som jag har och sist men inte minst, ha samma tävlingsinriktning som jag har. Då skulle ni förstå, men det känns inte som om någon har det.

Det är enkelt att säga att det snart blir bra och att jag helt enkelt bara kan vänta. Men jag är trött på att vänta, jag vill idrotta och det nu. Vill tillbaka till simningen jag ska även när jag blir bra börja med gymnastik. Vill pröva något nytt och eftersom jag har sysslat med kampsport så har jag varit vig en gång i livet och det är ingen omöjlighet att bli det igen. Visst i gymnastik är det mycket skador och det är jag medveten om. Fast där har jag däremot personer runt om som vet hur man ska ta hand om skadorna så att det inte blir lika allvarliga.

Tyvärr får detta vänta ett par veckor. skadan ska läkas och musklerna runt om knät måste stärkas. Massor utav balansträning helt enkelt. Då kommer balansbrädan väl till pass.

Tack vare att jag haltar så har jag även börjat få problem med ryggen, fötterna och det andra benet. Så även detta måste fixax till. Mycket stretching och lätt styrka för att fixa till min idag sneda kropp.

Angående USA så har det inte hänt något nytt. Inget förutom att mitt personliga brev har skickats till USA för att de ska kolla och godkänna det. Återkommer mera angående det när det har hänt något nytt!

Ja som rubriken lyder så är det jul imorgon. Eller den har ju redan börjat, men just imorgon är det som pricken över i:t. Idag har det hänt något speciellt iallafall i min värld. Det har bakats idag, det har gjorts cheesecake med saffran samt ett recept som jag hittade innan som kallas jultomtefudge och så självkklart har det bakats pepparkakor. Det sistnämnda är fudge som är smaksatta med skumtomtar.

Men det är inte det som är det stora. Jag bestämde mig för att den här julen pröva lite utav julgodiset. Det är inget som jag brukar göra och det är inget som jag kommer fortsätta med. Men jag kände att det var dags, en gång om året på en högtid som jul, ja varför inte?

Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på fudgen, det är för söt, herregud det var som en sockerbomb i munnen. Men de är väldigt fina, får hoppas att det finns något utav julgodiset som jag tycker om. Tror en av anledningarna kan vara till att jag inte ätit något sådant här på ett bra tag och att jag helt enkelt inte är van.

Stämningen är iallafall på topp. Det märks att det är jul, granen är super fin. Ska snart dammsuga bort massa barr som lagts sig under den för att sen placera dit alla julklappar. Självklart kommer jag att klämma lite på dem för att försöka lista ut vad det är för något, det kan jag inte motstå! Fast det ska inte läsas några rim, då blir det inte lika roligt imorgon! Hoppas bara att hundarna inte äter upp dem!

Tyvärr så glömde jag min sladd som jag kan lägga in bilderna från kameran uppe i Södertälje så bilder kommer när jag väl kommit hem dit.

För övrigt så känns mitt knä lite bättre, tror det är för det har blivit ett miljöbyte. Det är skönt, pappa skulle ringa och kolla med läkaren hur det blev med operationen. Vet inte längre när den ska bli av, jag får se hur det blir med att gå ut då. Eftersom jag har svårigheter att gå så får jag helt enkelt se hur mitt nyår firas.

Idag är det då onsdag. Två veckor sedan jag simmade, och snart två veckor sedan jag utövade någon som helst idrott. Är så otroligt trött på att vara handikappad och inte kunna göra det jag älskar mest av allt, att idrotta. Som jag skrev tidigare så skrev jag att om jag kunde simma på onsdag (idag) så skulle jag kunna tävla i helgen. Men som denna dagen kom och jag har mera ont än vad jag haft tidigare. Det suger riktigt mycket just nu och jag är så otroligt frustrerad över allt.

Det är så mycket frågor och "tänk om" frågor i mitt huvud just nu. Som tänk om jag skulle struntat i att åka på träningen efter lovet och varit hemma och gjort något annat? Skulle jag vara fit for fight då? Tänk om jag skulle sprungit på ett annorlunda sett den där träningen? Tänk om det varit tvärtom att jag av misstag råkade springa in i killen som sprang in i mig? Eftersom han är så pass mycket mindre skulle jag förmodligen ha krossat hela hans knä, skilljt det från hans ben? Kan ju säga såhär, även fast jag just nu inte bryr mig. Så var det ju tur i oturen att det var just han som sprang in i mig, låg fart och ingen vikt bakom sig så blev ju skadan minimal.

Iallafall, imorgon ska jag iallafall till ortopeden och kolla just mitt knä, men även min fot. Den mår inte bra. En gammal skada som gör sig påmind när jag inte kan gå som jag ska. Hoppas på att det bara är ledbandet som är lite sliten. Har slagit mig att det kan vara korsbandet som fått stryk, hoppas verkligen inte det för då tar det lång tid. Nej nu får skiten bli bra, för jag mår så jävla dåligt över att inte kunna träna, röra på mig, rent av bara att kunna ta mig någon stans utan att få bita sig i läppen för att det gör ont!

Skrier imorgon vad som sas hos ortopeden. Håller tummarna och hoppas att ni också gör det. Vill inte vara skadad längre.

Jaha, då kom jag precis hem från ortopeden. Ska jag säga att jag är glad eller ledsen? Läkaren berättade för mig att som sagt, mitt knä åkte ju ur led. Problemet är nu att när mitt knä åkte så skrapade det upp sår under själva knäskålen. Ledbandet var ju uttöjt, men eftersom det skapats sår under knäskålen så försvarar ju kroppen sig genom att producera brosk. Detta måste tas bort för att det har blivit för mycket.

Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".

Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".


Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.

Hejsan!
Idag är det då en vecka kvar till jul, känns det? Absolut. Har fixat alla klappar som jag ska, behöver bara slå in dem. Har blivit vissa som jag är riktigt nöjd med faktiskt och jag hoppas verkligen att de som blir de nya ägarna blir nöjda med vad det fått. Nu återstår enbart att hitta på lite rimm samt att slå in alla klappar. Det kan ju vara en liten fördel om man nu ska ge bort dem!

Nu har jag snart varit hemma två helger i rad. Det är verkligen inte roligt och jag är sur som en geting. Skrev förrut att det bara var att försöka hålla humöret på topp. Det är mycket lättare sagt än gjort ska jag säga er. Har suttit och funderat lite. Så fort jag blir frisk och hel ska jag träna så fruktansvärt mycket balans för just knän och fötter så att jag aldrig mer kommer kunna skada mig. Det är väldigt underskattat och absolut inte den vanligaste träningen eftersom den inte ger några "synliga" muskler eller så, men ack va viktigt det är!

Imorgon är det tävling och jag tänker inte ens ta mig dit. Jag vägrar att titta på sport på tv. Börjar nästan gråta och känner hur jag bara mår sämre utav att titta på idrott. Det enda som jag inte kan slita mig ifrån är skidåkningen. Det är för roligt att se på.

Pappa har ju också gjort illa sig nu. Så nu är vi två stycken handikappade personer som haltar. Det är hemskt att säga, men jag tycker det är rätt åt honom att han skadade knät. Nu får han äta upp för efter allt han har retat mig för nu när jag är skadad. Han har sagt hela tiden. "Du går ju som Bertil (morfar)" och så skrattar alla, alla utom jag. Jag är så hemskt trött på alla i familjen som driver om att jag är skadad. Bara för att dem är helt jävla kassa inom idrott och inte har någon karriär där så ska det inte tro att jag inte sattsar för det. Så, inte ett enda skämt till om att jag är skadad.

Idag var jag då hos ortopeden här i Södertälje. En trevlig kille som kollade mitt knä och gjorde som ett ultraljud på mitt knä. För er som inte vet använder man även ultraljud när man kollar på fostret i magen på en gravid kvinna! Eftersom mitt knä fortfarande är svullet så betyder ju det att jag har massor utav vätska kvar där i. Efter ungefär 40 minuters vridande och kollande på mitt knä fick vi iallafall beskedet om att det är mitt ledband som är skadat, inte korsbandet tack och lov! Han frågade om jag hade svårt att gå i trappor och då svarade jag att det hade jag, uppåt går bra, men ner för trappor är något jag helst undviker för det gör ont.

Ja idag är det då en vecka kvar till tävling. Inte vilken tävling som helst utan preimär simtävling för min del. Jag har så extremt sugen och taggad på att få simma, jag menar det är bara ett KM, men iallafall. Jag var sugen och laddad för att kunna prestera så bra som möjligt! Dessvärre så har jag fortfarande problem med mitt knä efter den där jävla fotbollsträningen. Om jag kunde skulle jag skitit i att åkt dit. Menmen, gjort är gjort och just nu är det inte så mycket jag kan göra. Jag försöker hjälpa inflammationen att försvinna på traven, genom att röra så mycket som möjligt på skiten och pressa i mig Inflammations dämpande tabletter.  Att det skulle bli som det blev är ju bara för typsikt och just nu ligger ju inte humöret på topp heller. Tråkigt att familjen få stå ut med en sur Sebastian, men jag är bara så otroligt besviken på skiten.

Men man ska inte ge upp för tidigt. Jag har sagt till mig själv att kan jag simma på onsdag så ska jag tävla. Jag känner att jag behöver onsdag och torsdag i simhallen för att vänja in kroppen. Jag menar jag har  inte tränat någonting alls på en vecka och jag har inte simmat på över en och en halv vecka. Så det vore ju klokt att förbereda simmusklerna innan de ska användas.

Håller tummarna för att det ska gå hela vägen.

Som rubriken lyder satt jag bara och tänkte vad det finns för "fördelar" med att vara skadad. Jag menar det kan ju inte bara vara negativt. Så jag satt och gjorde en liten lista i huvudet ochd den såg ut någonting såhär.

Fördelar
*Mera tid för studier
*Du får mera tid att tänka på saker som inte nödvändigtvis har med träning att göra (både för-och nackdel)

Ja det var typ det som jag kom fram till. Så det handlar enbart om mera tid hit och mera tid dit.

Nackdelar
*Du kan först och främst inte träna varesig du vill det eller inte
*Du har seriösa problem med allting, beroende på vart du är skadad kan det handla om svårigheter i allt ifrån att gå upp ur sängen eller att plocka fram mat.
*Det gör ont
*Kan förstöra andra saker som du har planerat

Ja nackdelarna väger över (tur det). Nu ska jag iallafal försöka sova.

Det är ett litet tips som jag ändå kan klämma in. Det är förmodligen inget nytt. Om du har skador så försök att sov så mycket som möjligt, det är under sömnen som kroppen repparear sig själv.

Underbara parodier!

http://www.youtube.com/watch?v=LWxTGJ3TK1U&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=d7n8GqewJ2M&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=HFepIN0bQAM&feature=fvw


http://www.youtube.com/watch?v=6dNryy5elc8&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=CqDGF0j7vpE&feature=channel

Där har ni några, haha Key of Awsome är helt underbara!

Imorse när jag satt och åt frukost kom jag att tänka på en sak. Förutom att jag ville "piffa" upp min gröt lite eftersom jag har ätit det rätt länge nu. Jag prövade att hälla i lite vaniljsocker. Fy fasen va gott det blev! Tänker imorgon pröva med kanel och sen i övermorgon blir det väl något annat. Ska helt enkelt pröva mig fram vad jag tycker passar bäst. Så tycker du att din havregrynsgröt börjar bli lite tråkig? Pröva tillsätt ungefär en tsk vaniljsocker. Det blir yummy!


Utav simningen får jag ju allsidig träning, men mest fokus på RYGG & AXLAR samt MAGE. En simmares rygg och axlar tycker jag är skitsnygga!
Och om jag då med "bodybuildingen" skulle fokusera på resten. Dvs, armar, ben, bröst, nacke ja typ de. Så varför inte? När jag väl börjar tävla i simningen vill jag ju tävla korta disstanser så som 50m fri, 50m fjäril och som högst upp på 100m. Då krävs det mycket explosiva muskler och lite mindre uthålliga. Så.. till själva grejen.. Jag vill inte tävla i bodybuilding, men jag vill tänka som en, men samtidigt kunna tävla i simning. Jag tycker det är genialt, svårt med just eftersom jag inte hört någon annan nämna det så kanske det är något roligt att pröva. Som jag skrivit innan. Man måste träna som ingen annan för att kunna uppnå de bästa resultaten och sticka ut ur mängden. Får se när jag börjar med det, men kanske någon gång efter Jul kanske kan ha 1 januari som ett startskott?

Fisk är något som i dagens läge inte är speciellt uppskattat utav någon. Vissa tycker det är super gott, andra tycker det är sådär, men tyvärr är det så att majoriteten tycker illa om fisk. Det pratas mycket om att man bör äta fisk 3 gånger i veckan. Varfär bör man då göra det? Vad för fisk bör man äta om man nu ska äta fisk så pass ofta?

Den vanligaste anledningen till att folk bör äta fisk ofta är för att Omega-3-fettsyrorna som finns i bland annat fet fisk (lax. makrill,sill, ål och strömming) förhindrar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Men man måste även vara försiktig, vissa fiskar kan ha större mängder tungmetall i sig som i sin tur kan orsaka just hjärt- och krälsjukdomar. Det är ju visserligen bra att dessa syror förebygger dessa sjukdomar, men det är inte därför jag tar upp det i min lilla blogg.


Förbättrar syresättningen - För oss som utövar konditonsidrotter är det ju en bra fördel om våra röda blodkroppar kan transportera syret till ett par arbetande muskler. Som i sin tur kan använda syret lite bättre än vad det kan i vanliga fall.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag blivit skadad, igen. Samma knä som alltid (det vänstra) och åter igen går jag på kryckor. Riktigt tråkigt. Svullnaden har blivit ännu större nu och imorgon bär det av till sjukhuset (ska ringa imorgon på morgonen och fixa tid) för att kolla upp det. Visst det gör ont och eftersom det är knät som blivit så stort så kan jag inte göra så mycket. Kan ju knappt röra benet. Det värsta är faktiskt inte att det gör ont, nej det är känslan att man verkligen behöver någon annan som gör saker åt en. Igår vid maten, gick pappa ut och hämtade maten åt mig, båda gångerna, han dukade av och han fixade även min säng. Han fixade till och med batterier till min fjärkontroll till datorn så att jag skulle slippa kliva upp ur sängen när jag kollat klart på filmen. Visst allt detta är väldigt skönt, jag vet att pappa är där för mig och det är jag väldigt tacksam för. Fast samtidigt så blir jag ledsen eftersom jag inte kan göra något utav det han gjorde utan hans hjälp. Bara en sådan grej att jag inte kan gå omkring i huset utan att hålla i mig i alla väggar eller stödja mig på kryckorna.

Att jag inte ens kan öppna den (ursäkta språket) jävla kylen och ta ut någon mat för att jag inte kan böja mig ner och trycka på knappen som öppnar kylen. I vanliga fall ska man ju trycka på den med foten, men eftersom jag inte kan stödja på vänster sida så är det ju uteslutet. Satte mig precis vid datorn och skulle skjuta tillbaka skärmen lite, tror ni inte att en utav mina högtalare ramlar ner på golvet bakom bordet? Det var min huvud högtalar där jag bestämmer ljud och allt annat, det som frusterar mig mest med det är att jag kan se högtalaren, men jag kan inte böja mig ner för att få upp den.

Nåväl, även denna skada kommer att bli bra. Svullnaden kommer att dämpa sig och jag kommer att bli "fit for fight" igen.

Men vad kunde jag gjort för något för att inte få en så stor svullnad?
Jo, jag gjorde några misstag just när det hände och det hoppas jag att ni som läser kan ta nytta av när det väl händer er. Först ch främst när man får en skada, så är det viktigt att man ska försöka stoppa blodflödet som rinner dit och även för att stoppa svullnaden. Det är oftast svullnaden som gör ont. Detta gör man lite olika beroende på vilken kroppsdel man gör illa. För just knät skulle jag så fort det hände kylt ner det. jag skulle bett någon hämta snö (eftersom vi inte har några kylpåsar). Man kyler ner för att dämpa mängden blod som kommer till det skadade området. Där efter skulle jag lagt knät i högläge och lindat in benet riktigt hårt. Det är jätte viktigt att man lindar så fort som möjligt, vi pratar minuter efter att skadan är framme. Man har i det här fallet benet i högläge för att göra det svårare för blodet att ta sig dit. När du har haft på den hårt lindade lindan ska den tas av och man ska linda om det igen. Fast denna gången inte för hårt, mera för att stödja och hålla värme. Gör man allt detta rätt så kan svullnaden gå över på ett par dagar, annars kan man få dras med det i flera veckor.

Detta kunde jag gjort, men det blev inte gjort. Jag själv tänkte inte på det i situationen och folket runt omkring var inte riktigt medvetna om hur de skulle gå tillväga. Inget att klandra någon för. Men jag råder däremot, speciellt tränarna att lära sig sådana här saker. Att alltid ta med sig lindor och ha något man kan kyla med, speciellt i kontaktsporter. Man kan aldrig kunna för mycket om skador när det gäller idrott.

Så vad kan man göra när det hela har hänt och man ska försöka påskynda rehabiliteringen?
Det som är rekomenderat är att försöka vara så aktiv som möjligt. Göra små röreser för att mjuka upp delarna som har blivit lite stela. Det behöver absolut inte vara flera timmar om dagen eller något som du ska bli trött utav. Utan mera några gånger då och då under dagen, gör det jätte ont så ta det försöiktigt i början. Just för knän, fötter och sådant så är, när man kan det riktigt bra att börja med att stå på ett ben. Stå på en balansbräda är också jätte bra för att även här mjuka upp muskler runt om det skadade området som har i uppgift att stabilisera dig och i det här fallet ditt knä.

Hoppas detta var till en liten hjälp. Man vet aldrig när olyckan kan vara framme och man kan aldrig vara nog förberedd

Sitter här nu framför datan och vet inte vad jag tycker och tänker. Helgen har varit super rolig, öppethus på lördagen gick galant, även fast någon tog mina pompoms så jag missade halva mitt cheerleading nummer. Senare på lördagen var man på väg mot Bastmora. Träffade härliga spelare, roliga tränare och en underbar miljö. Vi stack ut och började med något så simpelt att vi skulle springa upp planen där vi skulle träna. Det låter inte så roligt. Att bara springa om och om igen över samma plan för att platta ner snön för att vi senare ska kunna göra våran vanliga träning. Mörkret kom, jag och ett gäng till stack ut för att följa elljus spåret som fanns där. Lättare sagt än gjort vi virrade bort oss rejält. Men vi kom tillbaka och det med ett leende på läpparna.Det serverades god lunch tillagad utav Henke och Johan. Teoripass och sen var det ut och springa igen, misslyckande med att springa i spåret på grund utav att vi inte fick igång lamporna. Vi stack istället ut mot vägen och samtidigt som vi sprang var det hög och vacker sång som ljöd i träkronorna.

Söndagmorgon börjar med väckning utav tränarna med hjälp utav köksredskap och kasstruller. Stanna kvar och pratade med tränarna om lite allt möjligt tills skjutsen kom för att hämta oss. Kom hem, fixade lite skit och sen var det iväg för att träna fotboll igen. Träningen går bra och jag är riktigt glad och nöjd hela vägen, även fast våran tid vart dubbelbokad så vi bara fick ha en halvplan. I slutet utav träningen är det toutchfotboll som gäller. Andra spelet och jag blir skadad, smäll på knät och jag kan inte vara med mera. Samma knä som jag flera gånger om har skadat, jag har börjat fundera. Hur ska jag klara mig i framtiden om jag sabbar mina knän hela tiden? Just knäna är så att om du har skadat dig så är risken mycket större att du skadar dig igen, det liksom slits ut. Så nu när jag kom hem,satte mig vid tv;n och pratade med pappa. Han har helt rätt, vi pratade om hur många träningar jag har tränat och sen hur många gånger jag gjort illa mig och kommit hem hallt. Det blev ungefär vart fjärde träning.

Såhär kan jag inte forsätta. Jag sitter just nu och försöker hålla tårarna tillbaka, inte för att det gör ont utan för att jag inte kommer kunna träna. Fotboll är bland det roligaste sporterna jag prövat på, men eftersom jag blir skadad hela tiden så sabbar det för mina andra idrotter, min fritid och som pappa säger. Det är inte länge kvar tills jag blir invalid helt och då kan jag lika gärna packa ihop och aldrig mera kunna idrotta.

Det här var sista gången jag tränade fotboll. Jag känner att det är inte värt det, jag blir skadad för mycket. Än så länge, visst jag har bara spelat två matcher, men just nu har jag 100% skada. Vem säger att det inte kommer fortsätta så? Och jag är verkligen inte redo för ett liv i rullstol och aldrig mera kunna idrotta på grund utav att jag tränade Amerikansk fotboll som mindre. Idrott är mitt liv och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt när jag inte kan göra det. Så där av, jag önskar Truckers lycka till. Men ni får klara er utan mig, för det här känner jag att jag är beredd att risker för just Amerikansk fotboll.

Då är det lördag. Öppethus på Vackstanäs. Jag är extremt nervös och just nu har jag en sådan där klump i magen, armar, ben, fingrar ja allt känns bara riktigt tungt. Det är precis en sådan här känsla jag ville ha! Nu är jag taggad, jag är förberedd och jag är så sugen på att bara få köra igång!

-Motionsgympa
-Direkt efter blir det step-up
-Drygt 1 minut på mig att byta om, bli inoljad och ta på mig mina boxningsmitsar
-Boxas som går över till ett litet rollspel
-Kroki (pyttesmå kallingar) improviserad dans.
-Drygt 30 sekunder på mig att byta om för att köra Cheerleading.

Detta står på mitt schema, det här kommer att bli bra och roligt!

Det är även så att jag ska iväg på träningsläger med fobollen. Så det blir inget bloggande fören kanske på söndag kväll då jag kommer sammanfatta hela helgen. Önska mig lycka till!

Åter igen, ljuset gör så att maten ser äcklig ut. Måste hitta något ställe där jag faktiskt kan ta bilder så att det ser gott ut. Detta vart iallafall resultatet. Precis som med soppan säger jag att den är godare än vad den ser ut att vara. Och förstå att hela den där skulle vara till 4 personer. Hah, my ass det är säkert till typ minst 6 stycken.

"I dont want anything.. I just wanted to see how fast you could get here in case of an emergancy" Hahah gah, skulle blivit galen på ungen!

Ohh snacka om modeblogg här! Haha, nej men med denna klädsel hoppas jag att jag håller mig varm, självklart tillkommer mössa och vantar på detta!

Inom idrott är det inte alls ovanligt med kramp. Det är en obehaglig känsla när musklerna låser sig och det gör så ont så man inte vet vart man ska ta vägen, lite som ett sendrag faktiskt. Anledningen till att man får kramper är många, men ingen är riktigt säker på varför just DU får kramp. Det är nämligen olika från person till person. Om du som jag har vissa dagar då du tränar flera träningar per dag så är det inte alls ovanligt att du på de senare passen får just kramp eller som en muskelsammandragning (långt ord). I mitt fall handlar det om söndagar, jag tränar då först fotboll där det är mycket fokus på just benen både framsida, baksida, vader ja iprincip hela benet. Där efter sticker jag iväg på simning, det är alltid minst ett pass fast ibland trycker jag in ett extra så det blir två.

Jag har under vissa söndagar haft dessa jobbiga kramper som gjort att jag inte kunnat fortsätta träna riktigt lika hårt. Det har liksom varit som så att man får gå upp ur poolen för att mjuk aupp musklerna lite med liet snabb massage. Det hjälper för stunden, men det dröjer inet länge fören krampen kommer tillbaka och jag får göra samma sak igen.

Vad har jag då för tips?

Jo jag har käst runt, frågat och kollat lite extra i ett par böcker jag har hemma om just kramper. Tipsen som ges är först och främst om du har flera träningar under samma dag. Att joggar ner, när du joggar ner i ett lugnt tempo så kommer kroppen att fortsätta ha igång blodcirkulationen på en hög nivå lite längre, än om du struntar i att varva ner. Blodcirkulationens uppgift är att transporterar bort slagprodukter som musklerna producerar vid träning (bland annat mjölksyra) och det skrivs att bland annat slagprodukterna kan vara en anledning till att man får kramp.

Drick mycket vätska före, under och efter träning. Du bör dricka även fast du inte är törstig, det tyder bara  på att du skulle ha  druckit för längesen. Med svett förloras inte bara vätska utan även salter. Genom att dricka ordentligt med vanligt vatten och äta en väl sammansatt kost så återställer man saltbalansen bra efter ett vanligt träningspass på en timme. När du håller på med en idrott som pågår längre än 45 - 60 min är det bra att dricka en dryck med kolhydrater och salter tillsatta. Saltet i drycken underlättar vätskeupptaget och håller vätskan kvar i kroppen, Kolhydraterna ger energi. Efter träning kan kolhydratkoncentrationen vara högre. Då är syftet att snabbt återställa glykogenlagren (musklernas energidepoer, det fungerar som en resärvenergi som sätts in underträning) . Och detta bör man göra för att fylla på glykogenlagret eftersom de har tömts, inte helt men tillräckligt för att du ska behöva fylla på dem. Så nära inpå träningen, eller om du har möjlighet en stund innan träningen är slut bör du då få i dig snabba kolhydrater så som pasta.

Sist, men inte minst kan det vara så att du har magnesium brist. Har du det kan du äta mycket fullkorn, nötter bönor och frön. Men glöm inte bort att om du börjar äta för mycket magnesium bör du även äta mera kalcium eftersom dessa två är beroende utav varandra.

Vissa dagar ser ut som alla andra och man skaffar sig lätt rutiner. Jag tycker det är ganska skönt att ha rutiner, speciellt när det gäller träning. Men sen så kommer dagar som den här då det blir lite annorlunda än vad man är van vid. Den börjar precis som vanligt med fotbolls träning fram till kvart över två, men sen blir det tokigt. Vid fyra idag så är det ett spelarmöte med fotbollen som beräknas hålla på ett tag, tillräckligt länge för att jag inte ska hinna hem och äta runt halv fem i alla fall. För klockan sex så börjar min simning och då vill jag helst äta innan. Så det blir lite tokigt med mattider just med det här mötet, men allting går att lösa. För mig får det bli som så att jag helt enkelt när jag kommer hem efter den första träningen runt tre får äta en måltid som jag ska hålla mig på ända tills förmodligen strax efter nio.

Eftersom min snälla pappa hade tänkt på det här redan igår när han lagade maten så förberedde han en matlåda som är ännu större än vad jag brukar trycka i mig. Tur att jag har honom. Så den ska jag stå mig på, men kommer även ta med mig någon banan eller två som kommer ätas under själva mötet.

Det som jag precis skrev med matlådor och rester är en väldigt bra grej att fixa om du har träningen dagen efter och kommer få lite stressigt med maten. Det är oftast (vill säga alltid, men nöjer mig med oftast) bättre att äta rester än att till exempel trycka i sig en skål med flingor och några mackor innan träning. Dessutom så går det oftast ungefär lika fort att ta fram och mickra resterna/matlådan som det gör att ta fram mackor och flingorna. Så vad har du att förlora på? Visst du åt samma mat igår, men det är bättre än att du som sagt börjar trycka i dig massa strunt som bara kommer att ge dig en kortvarig mättnad.

                                                       Här är en annan sorts "matlåda" *fniss*

Som rubriken lyder så vet jag inte om jag ska räkna detta som ett sent eller tidigt inlägg. Jag kände att efter denna dag i stockholm, när jag satt på pendeln hem kom jag att tänka på en sak. Jag har mitt lilla acces plus kort som gör att jag med hjälp av det kan ta mig vart som helst, när som helst. Jag satt och funderade på att ett sådant kort faktiskt kan jobba emot mig och alla andra som äger det. Nu satt jag som sagt på tåget och funderade över hur morgondagen (söndag) skulle se ut. Kom att tänka på morgonpromenaden som kommer att avslutas med lätta steg mot Willys för att handla lite smått och gott. Då slog det mig, varför ska jag ta bussen hem från stan? Det är drygt 1km för mig och så mycket snabbare går det inte att ta bussen än vad det tar att gå. Jag hade lite snabb huvudräkning och drog en liten slutats på att om jag skulle gå hem från stan istället för att ta bussen, ungefär 10 gånger i veckan skulle jag aveckla mera än 1 mil i veckan. Detta innebär att jag på ett år skulle gå mer än 52mil. Senast jag kollade så är 52mil en ganska lång bit. Och att det skulle gå till spillo för att jag sa komma hem 5-10 minuter snabbare per gång tycker jag då inte låter särskillt smart.

Det finns alla möjliga saker man kan göra för att må både psykiskt och fysiskt bättre. Exempelvis, tänk efter en extra gång när du ska ta bussen. Behöver jag verkligen det? Måste jag verkligen ta rulltrappan i affären när det finns en vanlig trappa brevid? Måste jag bli skjustad till kompisen? Det finns som sagt ganska många olika saker som inte är så stora för världen som man kan ändra på för att må lite bättre. Jag själv t.ex tar alltid trapporna, både i affärer och i lägenheten. Och folk som tänker, men som om det skulle hjälpa om jag går upp och ner för en trappa istället för att åka på ett band. Ja ni kan ju kanske forsätta med det, men eftersom det oftast går lika fort att gå upp för en trappa som det gör att åka upp för en rulltrappa så varför inte ge den vanliga trappan en chans?

Idag är det då fredag. Fredagkväll om jag ska vara lite mera exakt. Dagen har varit lång, stog på gymnasiemässan och pratade för vackstanäs. Det var helt okej, men jag hade otroligt sug efter att få springa. Tyvärr så blev det en ganska sen hemkomst och när jag väl kom hem så var jag för för trött för det. Så nu ligger det hela till som så att jag har/hade min vilodag idag och ser till att träna imorgon istället. Känner för att sticka ut och springa, vet bara inte riktigt vart jag ska springa.

En grej som jag ofta stöter på är personer som tycker att jag och andra löpare är konstiga som springer nu när det är kallt. Ordspråket "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" som aldrig kommer försvinna stämmer bra. En kall dag går helt utmärkt att springa i. Skaffa dig ett bra underställ, på med vantar och mössa. Är det riktigt kallt så råder jag di att använda en form av halsduk/sjal som du sätter för munnen. Detta gör man för att luften du andas in ska hinna bli lite "varmare" när den åker genom halsduken. Det funkar bra för mig och jag har sprungit i över -20grader då. Dessutom är det så att när man väl har sprungit klart, tagit sig en dusch är det helt underbart att bara göra sig en kopp tee och njuta med, gah blir sugen bara jag tänker på det!

På söndag ska det tydligen vara något informationsmöte med fotbollen. Detta ska börja runt fyra om jag inte tar helt fel. Det ligger mitt i en utav mina tränigar den dagen så det är lite surt, hoppas bara att mötet inte är för långt så det går över min tredje träning den dagen.

Ikväll blir det en lugn hemmakväll, med film, varm säng och tagga inför morgondagens träning / shopping!

Tidigare så skrev jag att jag höll på att bli sjuk, att jag kände mig trött och hängig i kroppen. Så var fallet, men jag kände ändå i skolan när jag och min vän Vagman pratade om kommande simträning. Vi pratade lite allmämnt och jag berättade att jag inte skulle träna för att jag hade känt mig sjuk och helt enkelt borde vila. Då sa han den magiska meningen. "Du kan ju sticka dit och pröva iallafall, för att se hur det går". Det är precis så man ska göra, jag hade tänkt att ta det lugnt hemma, men istället så tog jag ändå cykeln ner till sydpoolen. (Som fö rövrigt är väkdigt intressant, snacka om att det blir ett äventyr bara det i sig, att cykla med fast frusna bromsar, i någon decimeter djup snö och med vinden i ansiktet. Ja om man säger såhär, jag ramlade ett par gånger på grund utav att fram däcket ville åt ett håll, jag åt ett annat och backdäcket åt ett tredje.)

Träningen började som vanligt med gym. Blev lite uppvärmning på cykeln för att sedan följas upp utav brutalbänk och simmaskinen. Dessa gick riktigt bra, så vi beslutade oss att träna lite mera bål. Det inkluderade en passit situps samt vrida från sida till sida med en vikt. ( ska visa med bilder någon annan gång ). Det blev även något nytt som jag och Vagman kom på för stunden. Att använda oss utav medicinbollar. Kasta den på olika sett samt fånga den med överdrivna röreleser åt sidan för att få ut hela övningen till max. Kort fattat, mycket bra gym.

Efter det blev det simning. Där var man ganska trött i axlar och mage fast det var ingenting som stoppade oss. Jag fick en egen bana med en liten kille i min grupp som jag inte vet namnet på. Vi skulle simma 4x400m med 2 minuters vila mellan varje 400. Vårat tempo skulle vara 50m löst, 50m snabbt, 50m löst, 50m snabbt ect. Det var sjukt jobbigt och jag kände att jag ville ge upp efter cirka 1000m. Det gjorde jag inte utan började helt enkelt tänka på hur mycket jag redan hade klarat av, jag menar hallå jag hade ju redan simmat 1000m och hade bara 600m kvar, för mig var det bara att köra. När man kom till mål, eller rättare sagt var klar så var känslan enorm, haha jag kände mig som en OS-vinnare eller något sådant var helt underbart rent ut sagt.

Inte nog med det, efter träningen fick vi reda på att den 18dec ska det vara KM. Dvs tävling! Jag, Vagman och 2 andra killar bestämde oss för att skapa ett lag och ställa upp i staffeten 4x25m fritt. Detta är den första tävlingen för mig inom simning så det ska bli roligt, tänker träna extra hårt dessa sista dagar för att sedan ladda upp dagen innan. Usch va taggad jag är, snacka om att de andra simmarna får se upp!

En liten sammanfattning utav det jag menade att man aldrig skulle ge upp. Tänk dig såhär, du är där för att träna. Det är jobbigt, men du har ändå klarat av hälften kanske mera utav träning. Har du rätt att sluta då? Vissa kanske anser att de känner sig nöjda med det. Hittar på en liten ursäkt som att du kan ta igen det någon annan dag. Det får ni inte göra, den där lilla ursäkten kommer inte att funka. Se det från den andra sidan som jag gjorde. Du har redan klarat av hälften, varför ge upp? Du har mindre kvar än vad du redan har klarat av. Och känslan när du väl är färdig efter att du haft tankarna på att ge upp, ja vad ska jag säga. Dem slår mycket. Så ge aldrig upp!

                                             "A winner never quits, a quitter never wins"

Ibland är man dum, väldigt dum. Igår när jag skulle till träningen kände jag mig lite krasslig, kände att kroppen var ganska tung och huvudet var inte med som det skulle. Jag stack dit iallafall och hoppades på att det skulle bli bättre. Hoppade i poolen runt 20.00 och redan där på insimmet (det är som en uppvärmning) så var det ovanligt tungt och jobbigt. Fortsatte att simma iallafall och blev bara tröttare och tröttare och kände liksom att det gick ovanligt långsamt. Vid 20.35 var jag tvungen att stiga upp ur poolen eftersom det kändes som om jag hade simmat flera mil och var helt förstörd i kroppen. Utav det här drar jag till med en chansning och gissar att jag har en liten sjukdom som ligger och väntar. Det är inte uteslutet om man säger så.

Det är just nu under vinterhalv året som många blir sjuka, inte bara för att det är ohyggligt kallt ute och att det blåser utan den största anledningen är att det är för lite ljus ute. Solen går upp vid 8 och går ner runt halv 4. Är man då som jag själv innomhus i skolan under dessa timmar får man inte i sig de vitaminer som solen ger en. D-vitamni är en utav dem och den behövs för kroppens omsättning av fosfat (en sorts salt som finns i kroppen, 80% i sklettet. Fosfatens uppgift är att hjälpa till med ämnesomsättningen i kroppen samt en del utav energiproduktionen) och kalcium, reglering av kalkbalans i skelett och tänder, flera funktioner i immunförsvaret och flera funktioner i nervsystem och hjärtat.

Så ett litet tips som förmodligen alla hört förut, men jag skriver det här iallafall. Känner du dig lite krasslig tycker jag att man kan försöka ta sig till träningen iallafall. Det kan vara så att du kanske precis åt så att det mesta utav din energi läggs på att smälta maten och p.g.a det kan känna dig trött och sliten. Men om du däremot känner att du håller på att bli sjuk, ta det lugnt med träningen och vila någon dag för att komma tillbaka senare. Jag till exempel tänker avstå från min träning ikväll för att sen på torsdag köra igång igen.

Hoppas detta kunde hjälpa till litegrann