Okej, saker är inte alltid så lätta
Jag kan dock inte springa med dem för gör jag det så missar jag fotbollen och då kommer jag inte kunna spela matcher. För övrigt så vet jag inte när jag spelar min första match, snart hoppas jag. Så hallå? Springa mera och förlora chanserna att spela match, men ökar möjligheten till att springa statefinals (och få en ring som bara vinnaren får..dvs väldigt unik!) Eller strunta i att springa och därmed minska chanserna till statefinals (och därmed utsätta ccteamet för att inte komma dit.. Chapman har för övrigt aldrig tävlat i en så stor tävling..). Men däremot öka chanserna för att få spela fotbollsmatcher.
Alright
Vilket fall som helst. Jag har glömmt att berätta det, men gissa vad? JAG HAR BÖRJAT SPELA FOTBOLL! Jadå, ni läste rätt! Jag valde att börja spela och nu gör jag det, snacka om att jag är glad att jag valde att börja! Och jag är väldigt tacksam att coachen lät mig börja även fast halva säsongen har passerat. För att berätta lite mera om fotbollen så kan jag berätta att jag spelar Saftey. Kort och gott, killen som står längst bak och är mer eller mindre sista hindret.
Under själva loppet så var det många som föll. När vi hade ungefär 1km kvar så föll killen framför mig. Eftersom jag är som jag är så stannade jag för att hjälpa honom för han låg och skrek, han hade gjort illa sig ganska illa. Som jag förstod det så hade han halkat och dragit ut något i benet. Dock så var jag den enda som stannade så jag förlorade ett par placeringar på detta. Dock så brydde jag mig inte, jag ville försäkra mig om att killen mådde bra. På grund av detta så hade jag idag min sämsta placering och tid, och tyvärr så kom vi "bara" två eftersom min placering inte var som den brukade. Men enligt mig så var det viktigare att killen var ok än att vi vann.
Nu till något helt annat, idag upplevde jag något utav det värsta jag varit med om. Ta den med en nya salt, men killar ni vet vad jag pratar om när jag säger en pungspark, det gör ont, riktigt ont. Men det jag var med om tar nog priset..
Idag blev jag nämligen biten utav en eldmyra, dessa små kryp lever verkligen upp till sitt namn, jag har aldrig varit med om något värre haha. Här har ni en bild på fulingen. Inte den som bet mig för den mosade jag, men såhär såg han ut..
Tills nästa gång!
21-09-2011
Både jag och Mel tar oss till skolan med samma buss. Så, i måndags så berättade jag för henne på bussen att jag hade något viktigt att berätta för henne. Det verkade som om hon inte alls förstod vad som stod på så hon tog det lugnt. När vi väl kom fram till skolan så bad jag henne vänta tills alla andra hade gått och sen så berättade jag helt enkelt för henne hur det hela låg till.
Hon är söt och trevlig, men så fort det är en annan tjej i närheten av mig så blir hon som ett monster, haha både roligt och ledsamt. I vilket fall som helst så är det slut mellan oss två nu för att jag helt enkelt inte klarade av det. Men nu kan jag i vilket fall säga att jag "dateade" en amerikansk tjej! ;)
Here you go Madde!
Hennes namn är Melinda och är född 1994. Ska jag vara ärlig så hade jag fått för mig att hon var 93:a, men tydligen inte. Man lär sig något nytt varje dag!
Melinda är en rolig amerikansk tjej som i mina ögon är ganska olik mig själv. Men är det kanske sådana saker som gör att man gillar varandra? Haha, vad vet jag, jag är ju bara 18 och har inte levt tillräckligt länge för att kunna garantera det! ;)
I vilket fall som helst, tillbaka till ämnet. Melinda är som sagt 94:a, hon har 2 bröder, en lillebror och en storebror. Denna lilla har fått en ny idol och denna idolen är svensk, det är nämligen jag som är hans nya idol! Vart jag och Melinda än går så springer hennes lillebror efter oss, han är 9 om jag inte misstar mig. Hennes storebror å andra sidan är inte lika glad att jag "datear" hans syster. Det är faktiskt roligt, även detta är som i en film.
-Hon bor på en bondgård.
Men hon är trots allt min första amerikanska date!
Hoppas du är nöjd med detta inlägg :)
Borde jag ta chansen? Eller ska jag kalla det en risk.
Jag vet det låter lite konstigt, men seriöst. Skulle ni ha varit med i kyrkan jag går till på onsdagar så skulle ni förstå. Det är enbart tonåringar där och vi har så otroligt roligt! Det är inte alls som kyrkan hemma i Sverige, i denna kyrka så dansar vi, sjunger, spelar basket och pratar om gud. Våran predikant är ett geni, trots att jag inte är så troende så får han mig att lyssna mycket noga på vad han har att säga. Han har talets gåva med andra ord.
Lever
Uselt inlägg jag vet, men det kommer ett bättre imorgon med bilder och historier!
Första morgon inlägget
Är doug hemma? Svaret är nej, han jobbar natt, tror dock att han kommer hem snart. Han kommer ju att ta oss till skolan, men tror inte att han är allt för glad att vi missade bussen.
Så mycket att göra och så lite tid!
I måndags så var jag med i tidningen! Jodå, tro det eller ej, men jag var med i tidningen eftersom det var min första tävling i Cross Country och att jag dessutom tävlade för Chapman! Så det var lite roligt, dock så fick jag inte tag i någon tidningen, men jag ska göra mitt bästa för att få tag i en. Vill ju ta med den hem till Sverige och rama in, haha.
För övrigt så flyer allt på precis som det ska och imorgon är en stor dag. Det är nämligen dags för min andra tävling. Den här gången är det regionals, vet inte riktigt hur stort det är, men vi verkar ha en god chans. Det är riktigt roligt, jag älskar att tävla, speciellt i sådana här saker. Det är så mycket folk som hejar på en och man träffar så mycket människor, helt enkelt två tummar upp.
Men dessa två bilder som jag laddade upp blev jag nöjd med.
Nu ska jag lägga mig, klockan är inte mycket, men jag behöver mycket sömn inför imorgon, för imorgon smäller det, imorgon blir det vinnst!
Dounuts & light
TVÅ nya inlägg innan detta
Amerikanare är galna.
Ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat någonting nu de senaste dagarna. Anledningen är något som alla skolelever har då och då, nämligen läxor. Jag satt och räknade lite på hur mycket läxor jag igentligen har. Jag kom fram till att jag har, i två utav fyra ämnen. Ungefär 400 Quizfrågor i veckan, dvs 1600 Quizfrågor i månaden!
Du får läxan och den ska vara klar tills dagen efter, så har ALLA mina läxor varit. Så planering är inget att tala om, det är helt enkelt bara att göra. Dock så är det inte alltid så roligt att göra, som igår till exempel. Jag skulle till kyrkan med ett gäng kompisar, men jag fick för mycket läxor under den dagen så jag kunde inte lämna huset. Ibland blir det helt enkelt för mycket, jag vet att mitt år här inte räknas det minsta. Bara jag klarar kurserna så är det ok enligt Explorius. Detta är dock inget för mig, jag har A i alla mina kurser just nu och jag tänker fortsätta med det. Jag tänker helt enkelt ta examen med enbart A i betyg, average 5.0 eller vad det nu blir!
Om man säger såhär, jag är i den situationen. Kommer ni ihåg att jag skrev att jag hade "flirtat" med en tjej och hennes pojkvän hade blivit förbannad på mig? Den gången flirtade jag inte. Nu under veckan så har jag tagit reda på vilka som har pojkvän och vilka som är singlar, bara som en liten säkerhetsåtgärd.
Kora hade berättat om mig för hennes kille. Inte att jag hade flirtat med henne eller så utan hon hade helt enkelt berättat för honom att det var en snygg kille i hennes X-Country team från Sverige som var hur trevlig som helst. Och dessa ord hade fått pojkvännen att gå i taket. I vilket fall som helst så kom hon fram och bad om ursäkt för att hennes pojkvän hade hotat mig.
5:e september
Nu har våra gäster lämnat huset och allt blev helt plötsligt väldigt lugnt igen. Det är sådär skönt lugnt, det enda ljudet jag hör är vattnet från när Lo duschar och hur regnet smattrar mot mitt fönster. Ja då, tro det eller ej, men det regnar här i söder också. Fast det gör mig just nu verkligen ingenting.
Gårdagen var en rolig dag! Som jag skrev så var jag i kyrkan, men vad jag inte skrev var om vad som hände efter kyrkan, mera mot kvällen. Planerna såg ut som följande, jag, Cox, Keith, Justin och Dalton skulle hänga hos en utav Cox och ha en riktig grabbkväll. Det kan man ju verkligen säga att det var!
Kvällen började med att jag blev upplockad runt 7 tiden utav Cox, Doug var inte hemma så jag skrev honom en fin liten lapp om vart jag var och hur det hela låg till. Vi tog oss över till hans och jag han knappt komma in genom dörren innan vi stack ut igen! Den här gången med en baseballhandske, en baseball och ett slagträ, nu skulle amerikanarna helt enkelt lära mig spela!
Vi kastade lite, slog lite och det gick faktiskt riktigt bra, jag är stolt över mig själv! Dock så slog vi ju inga hårda slag eftersom vi var i ett villaområde. Cox är skolans startpitcher (killen som kastar bollen) och han visade hur allt skulle gå till, han är en sådan här kille som började spela baseball när han var 3 och spelar fortfarande nu när han är 17, med andra ord, han kan sin sak. Efter att vi kastat ett tag så sa han med ett leende på läpparna:
” Hey Sweden, you can surely throw a ball, maybe you will be one of our pitchers, we could use an arm like yours!”
Tycker det var ganska roligt att de var så imponerade utav mina baseballskills, vem vet, kanske blir jag nya stjärnan i Chapman? Haha det vore ju något.
Kvällen fortsatte med att vi stack iväg och köpte pizza och dricka. Det var en rolig kväll med massa skratt, Xboxtunering med Madden 12 (am.fotbollspel) driva omkring inne i staden, träffa folk, dra vidare och bara ha det riktigt bra!
Jag fick även pröva något amerikanskt, och jag säger såhär. Jag har hittat min nya kärlek! Peanutbutter & Jelly sandwich! Alltså det varken ser eller låter gott, men snacka om att det är himmelskt!
Recept:
Två skivor vitt bröd.
Jordnötssmör
Jordgubbssylt.
Såhär gör du: Ta en brödskiva, bre på sylten och jordnötssmöret, ta den andra brödskivan och placera den ovanpå. Smaka och njut!
Så till alla er där hemma, pröva det, ni kommer inte bli besvikna!
Vi somnade inte fören runt fem på morgonen efter att ha legat och pratat och skrattat i ungefär två timmar. Jag skulle upp runt 9 för att ta mig hem och förbereda mig inför kommandegäster. Om man säger såhär, jag kunde ha fått en mysigare väckning än vad jag fick. Cox har en enorm hund, en Gran Danouan, i vilket fall som helst så är den stor som en häst. Dalton vaknade och gick ut ur rummet, han lämnade dörren öppen om det var med flit eller ej lär jag aldrig få veta. I vilket fall som helst så kommer den här enorma hunden inrusande i rummet och ställer sig och slickar mig i ansiktet! Hundens tunga är väl ungefär en halvmeter, nej men lång och klibbig. Så jag vaknar och ser det enorma huvudet och skriker till, haha väcker hela huset och det var ju lite småpinsamt.
Det var kul och det var ju även min första amerikanska övernattning. Så då kan vi ju bocka av även det från listan på ”saker att göra innan jag dör”. Inte för att jag har en sådan lista, men om jag hade en så skulle jag kunnat göra det!
Tills nästa gång!
Söndag 4e september
Nu ska jag slänga mig in i duschen för att göra mig iordning för kvällens äventyr! Kvällen kommer spenderas hos Keith och jag tror nog att det blir grymt!
http://www.youtube.com/watch?v=8uY3ilBn2qM <---- Där har ni länken!
Idag var en konstig dag, hela dagen har spenderats i skolan och jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. JAG SJÖNG I KYRKAN!
Haha, det var helt galet. Eftersom det var första gången jag var i den här kyrka så blev jag först uppropad och prästen berättade för alla vem jag var, så jag fick gå upp till altaret och visa upp mig och berätta vart jag kom ifrån. Och nu till den konstiga delen, prästen frågade om vi pratade ett annat språk i Sverige. När jag berättade att vi pratade svenska så frågade han hur det lät och jag sa som jag säger till alla andra
"Tell me anything in english and I'll translate it to swedish for you"
Då svarade han: Oh well, sing me a song! You told me that you would translate anything.
Jag: I don't know if that is such a good idea, I don't know what to sing in a curch.
prästen: I bet you do, let's hear it for Sebastian!
Haha, gissa om jag var nervös, gissa vad jag valde att sjunga? HAHA, "Tänd ett ljus och låt det brinna" xD
Det är den enda sången jag faktiskt tycker låyrt bra när jag sjunger, den är även ganska lugn, så det passade bra! Så fatta, jag stod och sjöng "tänd ett ljus"på svenska i en fullsatt kryka i USA. Haha, galet..
Men jag fick faktiskt beröm för min röst, men när dem frågade om jag ville sjunga i kyrkanskör så valde jag att tacka nej, det blev lite för mycket helt enkelt haha!
Tills nästa gång!
Den första tävlingen!
Nu har jag även varit med om min första tävling! För er som inte har hängt med, eller helt enkelt är nya så är det så att jag nu under sensommaren tränar och tävlar i något som kallas Cross Country. Det är som offroadlöpning. Men det är endast en distans som du tävlar i, nämligen 5km (3,1 miles)
Syns inte så bra, men jag har färgat håret ljusbrunt och jag är riktigt nöjd!
Det var den absolut största tävling jag någonsin varit med om! OCH SNACKA OM ATT JAG NJÖT! Jag älskar att tävla här i USA! Det är sådant tryck, alla är så taggade och insatta i tävlingen, man möter massvis av folk som har samma intressen som än själv. Jag lever som i en dröm.
Morgonen började med uppstigning klockan 06.10 för att göra mig redo genom att äta, duscha, packa och stretcha. Vid 07.00 så åkte jag och Doug iväg till skolan där jag skulle hoppa på en buss (hur coolt är inte det?) för att åka vidare till själva tävlingen. Eftersom det var tidigt så var vi alla trötta, men vi höll humöret uppe med hjälp utav trevligt folk och musik hela bussresan!
När vi väl kom fram fick vi våra nummer, snacks och skosnören (vet inte riktigt varför, men jag tackade och valde ett par rosa).
Johansson Sebastian, nr 350, Sex Male
Tiden gick flög förbi och helt plötsligt skulle vi värma upp stretcha, vi stretchar hela tiden, jag kommer vara vig när jag kommer hem!
När vi stod på startlinjen så började jag inse att det här var stort, det här var riktigt stort. Min första tävling, jag stog längst fram från Chapman och runt omkring mig var det ungefär 600 andra löpare. Solen stekte oss så att svetten forsade. Även fast klockan bara var 10.00 så var det redan 38 grader varmt.
Helt plötsligt så hörde jag startskottet och for iväg. Känslan av att vara omgiven utav så många andra löpare var underbart, men samtidigt lite läskigt. Jag visste inte om jag skulle springa på något speciellt sätt, alltså om jag skulle öppna starkt och sen ta det lugnt eller helt enkelt öppna långsamt och öka. Det blev något i mitten för det var helt enkelt där jag hamnade. Vi sprang och sprang och jag säger då det, satan va jobbigt det var! 5km låter inte så långt, men här springer du offtrack, du springer fort och luftfuktigheten är galet hög här i söder.
Precis när vi kom dit, när vi väk började springa var det smockat med folk!
Jag kände mig stark och pigg i benen och ökade hela tiden, passerade person efter person och sen så såg jag den sista uppförsbacken. Uppförsbacken är ungefär 100m lång (massa elaka rötter som för övrigt fick väldigt många att snubbla och vara tvugna att avbryta) och efter uppförsbacken har vi en 150m lång raksträcka in i mål. I början av backen ökade jag farten rejält, passaerade ett gäng löpare på ungefär 8 stycken. Och när jag väl var uppe och såg målet kände jag att:
"äh, nu kör vi, ju fortare du springer ju fortare kommer det vara över!" Det kändes som om mina lungor skulle spricka och att mina ben skulle explodera. Men det är något med allt hurrande, alla blickar, alla glada ansikten och den där stämmningen som helt enkelt får mig att ignorera smärtan i kroppen. När jag väl kom i mål kollade jag klockan. Jag hade sprungit 5km på 19 min och 8 sekunder. Jag kollade även min placering, jag blev både glad och besviken på samma gång. Jag hade 69 stycken framför mig, men å andra sidan så hade jag 530 stycken bakom mig. Killen som vann sprang på 15 minuter och 33 sekunder, ett riktigt monster enligt mig, haha!
Allt som allt är jag supernöjd med dagen, har fått färg så det skriker om det, mina axlar är nästan svarta!
Ska äta nu, men efter det ska jag sätta mig och göra en liten film om dagens äventyr som kommer upp snart!
Nu så!
Tänkte bara slänga in lite snabbt att jag nu är fixad för min första date i USA! Bio och käk är det som står på schemat! Det här ska bli kul!
Dock så kan jag inte vara ute för länge eftersom jag ska upp klockan 06.15 imorgon. Imorgon är min stora dag, min första tävling för Chapman och jag tänker inte göra någon besviken!
Uppdaterar mera imorgon!
3 veckor i staterna!
Jag vill börja med att ge er alla ett tips. Det handlar om POWERADE och en väska full med saker. Om ni INTE vill att era saker ska lukta powerade så föreslår jag att ni sluter flaskan helt. Det var mitt tips, haha, som ni kanske förstår så gjorde jag inte det så nu luktar mina shorts "Blue Berry Powerade"
Igår (fredags) var jag på min första amerikanska date och jag är mer än nöjd! Varför gör vi inte sådana här saker hemma i Sverige för?
I vilket fall som helst, kvällen börjde med att Melinda plockade upp mig för att vi skulle ta oss till ett ställe som heter Hollywood, det är helt enkelt en biosalong! Vi visste inte riktigt vilken film vi skulle se utan tänkte liksom bara ta en spontant. Det visade sig att en film som heter "Shark Night" hade biopremiär så vi valde helt enkelt att se den! Filmen var okej, inte den bästa, men inte den sämsta heller om man säger så! Kanske inte världens mest romantiska film, men vi hade det super i vilket fall som helst ;)
http://www.youtube.com/watch?v=uXo_SAgz0cc <---- Trailer
När filmen väl var slut så stack vi vidare till en resturang (kommer dock inte ihåg namnet) där vi åt, skrattade, pratade, med andra ord så hade vi det riktigt trevligt även här!
Kvällen slutade med att vi tog oss ner till en sjö i närheten och umgicks med massa andra från skolan. Det var en stor brasa och där satt vi och snackade, sjöng, lyssnade på musik och så skulle jag även leka lärare och lära dem svenska. Haha, jag hade dock ingen kamera med mig, men jag kommer filma under någon utav våra "svenska lektioner" för det är galet roligt xD
Tills nästa gång!
Galen asiat och ett fint brev!
Dagen började prima med en god natts sömn, rolig bussresa, snacka lite med Melinda. Tog mig in till kafeterian för att käka frukost, det är här det börjar bli lite roligt! Först och främst, på Chapman brukar man äta frukost på skolan. Jag har nu officelt ätit något som tydligen ska vara en uppskattad rätt här i söder.
GRIDS (ska ta en bild på sörjan imorgon i skolan)
Det är inte gott, det ser ut som en gul/vit sörja, men nu har jag i vilket fall som helst ätit det!
Nu till det lite roliga, när jag satt och åt frukost med Melinda, Corey, Lo, Priest och några andra så kommer den här tjejen fram som heter Summer. Hon sätter sig vid bordet och börjar prata med oss. Efter ett tag så tittar hon på mig och säger följande:
Summer: Hey Swed, what are you doing on Friday?
Jag: Eh.. (Summer hinner före)
Summer: Would you like to hang out with me? We could go to a movie or something, so what do you say?
Jag: Eh.. (den här gången är det Melinda som hinner före mig)
Melinda: Hey Summer, back of! Me and Swed have a date on Friday, so just stay away from him, okay? (Ger Summer en mördarblick)
Summer: Oh, sorry I didn't know, well sorry then. Maybe another time Swed?
Haha jag tackade för inbjudan och sa att vi säkert kunde hitta på någonting någon annan gång.
Det var faktiskt ganska roligt, jag skrattade inombords för det såg ut som om Melinda skulle mörda Summer!
I vilket fall som helst, klockan ringde, sa hejdå till alla och drog mig vidare till min första klass där jag hade ett prov. 100/100, nöjd och glad!
Dagen flög förbi och träniningen efter skolan gick super!
Sen kom det till grejen som inte är lika rolig. När Doug hämtade upp mig efter träningen så märkte jag direkt på honom att allt inte var bra, så jag frågade helt enkelt vad det var för något som var fel. Jag fick svaret att någon av mig och Lo hade förstört en utav Dougs kuddar i vardagsrummet, det var en knapp som hade gått sönder om jag förstod det hela rätt. I vilket fall som helst så sa han att han inte trodde att det var jag (som det för övrigt inte är, jag tar helt enkelt inte sönder andras saker). Men han berättade att han hade ringt till Mr. Miller och berättat att han inte visste om han ville behålla oss längre, det funkade helt enkelt inte.
Så läget just nu är ganska spännt mellan Doug och oss, för som det ser ut nu så kommer vi att behöva flytta ut, till någon annan familj. Som jag skrev tidigare så hade han problem med pengar och så redan från början och detta var typ som den sista knuffen.
Vet inte riktigt hur det blir än, men ja, jag kommer att uppdatera angående detta när jag får reda på det!
Inte länge kvar tills FREDAG eller LÖRDAG, snacka om att jag är taggad på båda dagarna!
Brevet som jag fick av pappa. Tack så mycket! Det var verkligen bra skrivet och jag log genom hela brevet!