sebofsweden

Som rubriken lyder så har jag nu gjort min tatuering och jag är nöjdare än jag kunde föreställa mig. Bilder på båda mina tatueringar kommer snart att pryda denna blogg.

Känslan jag har ju nu är obeskrivlig, för första gången känner jag mig verkligen på väg mot toppen. Saker börjar falla på sin plats, bara en sådan sak att jag kanske får en egen nyckel till förrådet där alla friidrotts grejer förvaras känns som en dröm. Jag kommer kunna träna när jag vill och hur jag vill, känslan är underbar..

I min klass har vi något som vi kallar för studentutmaningar. Detta är ett gäng utvalda utmaningar som alla kan göra. Man tävlar för sin klass och priset för den klass som har samlat ihop mest poäng är att den klassen får springa ut först på den stora dagen då vi tar studenten!

 

Varje klass kan göra varje umaning en gång och varje utmaning har blivit rankat med ett visst antal poäng. En utav utmaningarna är att cykla till och från skolan, som ni kanske förstår så var det jag som tog på mig den utmaningen för annars hade jag förmodligen inte skrivit om det. Jag bor lite drygt 1 mil ifrån skolan så det låter inte speciellt jobbigt och långt, men det svåra är inte distansen att cykla utan snarare vägen dit. Det finns många backar och även långa raksträckor, båda har sin för och nackdelar. Något som jag hade otroligt jobbigt med idag var just dem raka sträckorna när det blåser som bara den och det känns som man nästan står still. Jag filmade bitar utav resan (måste ha mer än cykeln som bevis för att det ska räknas) och det är mycket möjligt att det kommer upp här lite senare. 

 

Något annat som är riktigt roligt var att jag var nere på tatuerings studion och kollade om Calle (han som ska tatuera mig) var klar med ritningarna för min. När jag kom in dit så satt han och ritade på den och den var nästan klar. Jag fick en sådan härlig och väldigt lycklig känsla i hela kroppen och jag insåg att det nu var nära. För övrigt så är det så att denna tatuering är min andra och ska göras nu på måndag den 29/04. Jag är sådär härligt pirrig och bara längtar till att få lägga mig på bänken och känna att det hela börjar, för då vet jag att det inte är

länge kvar tills den är klar.  

Nu på måndag kommer ni att få se bilder på båda mina tatueringa men tills dess får det bli två bilder från dagens och gårdagens första träningspass på gymmet

 

 

 

 

 

Precis som rubirken lyder så anser jag att vi alla är satta på jorden för ett syfte. Vissa ska bara finnas och hitta någon som gör både dem själva och sin partner lyckliga. Andra kanske ska uppfinna saker som gör att vardagen  blir lite lättare, en tredje kanske finns för att hålla ordning på den fjärde osv.

 

Jag har, i hela mitt liv hållit på med idrott. Jag lärde mig springa innan jag kunde gå och har alltid haft väldigt enkelt för alla former av fysiska aktiviteter. Så länge jag kan minnas har jag velat vara med och idrotta i TV, eftersom innebandy är den sporten som jag höll på längst med så var jag helt säker på att det var just den som jag skulle komma längst inom. Det var nu många år sedan jag slutade med innebandy, jag skulle idag säga att jag avslutade på toppen, men anledningarna var korkade. Anledningen till att jag slutade var för att det blev strul med tränarna och istället för att bita ihop och byta klubb så blev det istället ett "jag skiter i det här, det är ni som förlorar på att jag slutar, inte jag" senarie. Självklart var det jag som förlorade på det hela och det har aldrig riktigt varit sådär bra som det var då. Om jag hade fortsatt än idag hade jag hållit på i sisådär 15 år. Och det faktum att det pratas om att innebandy ska bli en OS-sport så snart som 2016 nere i Rio gör ju det hela ännu jobbigare.

 

Jag tror att jag har blivit satt på denna jord för att idrotta och med det vara en förebild för många yngre idrottare. Jag har alltid älskat OS. Tiden då alla är framför tv:n och hejar fram sina respektive land, tiden då man alltid har något att prata med granne om för att man vet att de också följer världens största idrottsevent. Jag vet att jag är menad att tävla i OS, i alla fall en gång i livet.

 

 Jag har sedan ett tag tillbaka tränat friidrott, den ultimata sporten där utövarna visar det bästa utav något som finns i varje annan idrott. Det finns ingen anna sport då du inte använder dig utav fart, spents, kroppskontroll eller styrka, alla dessa är friidrottarnas specialliter. Det jag tränar är 400m sprint, i en framtid så kanske det istället går över till 400m häck, poängen är dock att jag vill springa 400m, varför? För att jag är otroligt mjölksyratålig i mina ben och jag tycker det är roligt att utöva en utav de tuffaste grenarna inom just friidrott.

 

I augusti ska jag springa SM, det är mitt första mål. Efter SM vill jag tävla så mycket som möjligt för att kunna förbereda mig för mitt verkliga mål, OS 2020.