sebofsweden

Mitt namn är Sebastian och jag är 18 år, spenderar just nu mitt år i USA där jag för övrigt är en stolt elev av Chapman High School. Haha, jag skojade bara, men eftersom det var så länge sedan jag skrev så tyckte jag att det var lite roligt om jag introduserade mig igen. Det märks att klockan är mycket och att jag är trött!

Så vad har hänt?

Tisdag var det dags för tävling, regionals. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad det innebär, jag sticker bara dit och springer, träffar folk och njuter av livet! Jag börjar bli riktigt vass på det här! Banan var hemsk, det var nästan bara terränglöpning, och det värsta av allt var den fruktade "The hill". Det är en backe som är omtalad bland alla X-country löpare. Det är en mycket brannt backe, dåligt grepp, och det är inte alls ovanligt att folk inte kommer upp eftersom de helt enkelt tappar fästet. Alltså det är så svårt att beskriva, jag tog bilder ovanfrån, men det är inte schysst mot backen. Den är mycket värre än vad det ser ut att vara på bilden. Vilket fall som helst, i vårat race där vi var ungefär 100 löpare så föll 9 stycken i backen och var tvugna att avbryta, själv klarade jag mig och kom in på en sjunde plats! Topp 7 utav 100 är inte så illa om jag får säga det själv.

http://www.youtube.com/watch?v=nnYBlwz7rO4 <------ Lite bilder från tävlingen!

Onsdag: En vanlig dag i skolan med trevligt folk, konstig lunch och ja, livet leker helt enkelt! Jag har fått min första amerikanska flickvän och det känns ju lite roligt och spännande. Fast här i USA så är man ju inte tillsammans utan man datear. Intressant och mycket roligt faktiskt, inte alls som hemma i Sverige! Träningen rullar på precis som vanligt, vi springer så mycket just nu att det är galet. Vi sprang runt 10 miles, vilket betyder 16km haha.

Onsdagar är verklgen höjdpunkten på veckan, för då är det dags för kyrkan!

Jag vet det låter lite konstigt, men seriöst. Skulle ni ha varit med i kyrkan jag går till på onsdagar så skulle ni förstå. Det är enbart tonåringar där och vi har så otroligt roligt! Det är inte alls som kyrkan hemma i Sverige, i denna kyrka så dansar vi, sjunger, spelar basket och pratar om gud. Våran predikant är ett geni, trots att jag inte är så troende så får han mig att lyssna mycket noga på vad han har att säga. Han har talets gåva med andra ord.

Torsdag var väl inte världens roligaste dag. Jag hade 2 test och 2 läxor. Allt gick bra, men det var någonting som fick mig att vara så otroligt trött. Jag kunde knappt hålla mig vaken. Fast när jag tänker efter, jag går upp 05.20 varje morgon, inte så konstigt att jag är trött haha!

Fredag: GAMEDAY! Alltså såhär ligger det till, i alla fall i min skola. Fotball är allt, elelr nej, sport i allmänhet är verkligen allt. Enligt vissa utav mina kompisar så har varje säsong sina sporter. Just nu är det fotball, till vintern så kommer basketen att vara sporten alla pratar om och sen när våren kommer krypande så är det baseball som gäller. Och som jag redan berättat så är det fotball som gäller just nu. Det är lite roligt, på fredagar måste alla i hela skolan ha på sig något som är oranget, blått eller vitt eftersom detta är skolans färger. ALLA lärare har på sig sina speciella Chapman outfits. Det hela går ut på att man ska visa hur stolt man är över att vara en panther!

Skolans cheerleaders springer omkring i sina outfits och det är ju absolut inget vi klagar på!

Efter skolan så hade jag träning som vanligt, vi började med att träna sprints. Och här kommer något som är lite intresseant. Skolans fotball coach såg oss springa. När jag var klar med mina sprints hade vi en paus på ungefär 10 minuter där vi skulle vila. För idag skulle vi springa långt, 10 miles stod på schemat. I vilket fall som helst så drog ju fotball coachen iväg mig och började prata med mig om jag var intresserad av att spela fotball istället för Cross Country. Eftersom han hade sätt att jag var snabb så sa han att han ville ha mig i laget. Han berättade att jag kunde spela Saftey. Alltså såhär ligger det till, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag skulle verkligen vilja spela fotball, men samtidigt så är jag rädd. Rädd för att skada mig igen.

Idag var det ju gameday, tyvärr så förlorade vi, men det var en bra match! Nu kommer min poäng, och det är pågrund av detta som jag tvekar med att gå med i laget. En kille som jag har blivit riktigt bra polare med skadade sig idag. Han skadade sig ganska illa, så illa att han bröt sitt högra ben. Tack vare detta så blir han borta resten av säsongen. Grejen är, jag skulle verkligen älska att spela fotball här. Varje homegame har jut nu ungefär 1000 åskådare. Dessa 1000 åskådare vrålar Chapman hela matchen, en ganska häftig känsla.

Så vad ska jag göra? Spela eller ej? Jag vet verkligen inte om jag ska vara ärlig.