sebofsweden

Vägen mot OS

Uppdatering!

Publicerad 2011-10-21 20:36:17 i Mitt år i USA 11/12,

Okej, nu tänkte jag berätta för er hur det ligger till. Som ni kanske har läst tidigare så ska jag ju flytta. Personen jag bor med har varken tid eller pengar för att ha kvar oss utbytesstudenter. Detta har jag fått uppleva ett par gånger, speciellt efter mina träningar. Om någon berättar för er att hans träning slutar fem och vill bli hämtad någon gång runt fem, när bör ni komma? I mitt läge så så handlar det inte om 10 minuters försening, inte ens 20, vi pratar om runt en timme. Här om dagen fick jag stå och vänta i en timme och 42 minuter.

Jag kunde inte gå in i skolan, för om han skulle komma när jag inte är där skulle han ta för givet att jag fick skjuts hem utav någon annan. Vet ni hur svårt det är att få tag i någon som inte äger en mobil? Om jag säger såhär, det är svårt.

Vi har letat familjer här i South Carolina, men det är lättare sagt än gjort. Tänk er att ni bor i en stad med drygt 3000 invånare, var av ungefär 60% är elever i olika skolor. Chansen att hitta en familj bland dessa är ganska minimal, den finns, men som jag skrev så är den liten. 

Såhär har jag tänkt. Behöver jag byta skola så känner jag att jag inte behöver vara kvar i South Carolina, Chapman or nothing med andra ord. Eira har ju tagit sig tiden att leta reda på en familj som kan tänka sig att ta emot mig. Familjen verkar supertrevlig!


Så innom några veckor så kommer jag att flytta, om jag blir South Carolina eller inte kan jag inte säga än. Det beror ju helt på om Mr. Miller hittar någon familj som bor tillräckligt nära min skola eller ej.
Arizona verkar ju vara super och om jag nu skulle flytta dit så skulle jag ju även få pröva på att leva i en

ÖKEN!
Just nu är det här allt jag kommer på, glömde bort lite vad jag skulle skriva eftersom Eira ringde och vi pratade en stund, men eftersom jag glömde det så kanske det inte var så viktigt?
Nu ska jag dock klä på mig, käka lite lunch och sen ska jag ringa till Arizona skolan och presentera mig och fråga lite snabbt hur det ligger till. Mr. Miller måste prata med skolan i vilket fall som helst, men jag käner att det kunde vara trevligt om jag presenterade mig. 

Dagens planer är basket med några polare, yay!

Tills nästa gång!

Wierd..

Publicerad 2011-10-19 03:45:09 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan! Jag vill börja det här blogginlägget med att fråga, varför stjäl man någon annans skor? Det har nämligen hänt mig, någon i skolan har stulit mina Nikeskor och det är ju inte så uppskattat, jag lämnade dem i omklädningsrummet bland alla andras grejer (har gjort det här varje dag eftersom vi förväntas att göra det) och när jag kom tillbaka så var mina skor borta. Tycker bara att det är lite konstigt liksom, det är ju inte så att personen som stal skorna kan springa omkring med dem i skolan.. Jaja, det finns inte så mycket mera att göra.
vad mera har hänt? Oh ja, jag har ÄNTLIGEN fyllt på min mobil. Doug förhalade det i ungefär 2 två veckor, men tillslut så lyckades jag få honom att skjutsa iväg mig för att fylla på den, Sebastian 1, Douglas 0.
Har haft 2 meets, ett idag och ett i onsdags. Vi vann båda två, men dagens meet var det min tur att vinna! Yupp ni hörde rätt, jag vann! Även fast jag inte hade min bästa tid så är jag fortfarande nöjd och min coach sken av glädje, den enda gången jag ser honom glad är när någon gör något bra. Dagens tid var 18 min och 35 sek så det var inte dåligt, men långsamre än mitt PR. Om jag förstår det hela rätt så har vi 3 meets kvar, detta inkluderar även state finals som vi kommer kvalificera oss till. Chapman har aldrig haft ett så bra X-country team som vi har iår och det känns ju bra! Dock så har vi fått reda på tiderna som "behövs" för att vinna.
Laget måste ha ett genomsnitt på 17 minuter och 44 sekunder, Förstår ni hur snabbt det är!? Det är ett par sekunder snabbare än vad jag har sprungit som snabbast och nu behöver vi det som average, dock så litar jag inte på dessa tider. Visst tror jag att det är någonstans där i närheten, men att ha 5 killar i laget som springer i genomsnitt under 18 minuter, låter lite för snabbt..
The team!
VET NI VAD!? IDAG FICK JAG VETA ATT JAG BLIVIT SCOUTAD!!!!!!!!!
Min coach berättade att cross country coachen från Furman Univercity hade fått upp ögonen för mig och blivit intresserad. Enligt honom så är det för att jag bara har blivit bättre och bättre och när han fick höra att detta var mitt första år som terränglöpare så ringde han tydligen till våran skola och berättade hur det låg till!
Furman
Furman

Även fast jag inte är det minsta intresserad av att gå på college här i South Carolina så tycker jag ändå att det var häftigt!
Vad är mina framtidsplaner då? 

Ja mina vänner såhär ligger det till just nu, jag kanske ändrar mig, men just nu känns detta som det absolut ultimata! 

Jag har velat bli kiropraktor nu för ett tag och hittade ett universitet på Nya Zeland. Allt verkade hur bra som helst och jag kände att det där var mitt ändå mål, det var dit jag ville. Dock så har det ändrats. Jag har pratat en hel del med Eira, som för övrigt har en helt underbar blogg som ni borde följa. http://honeyandmoon.blogg.se/ <--
Och hon berättade om Hawaii Pacific Univercity, det är ett universitet med ungefär 8000 elever och ligger
på ön Honolulu.
Att studera på Hawaii, att leva där som en 22åring.. låter inte det underbart? I vilket fall som helst så blev jag intresserad.
Efter att jag pratat med min guidance på skolan om vad jag ville bli och att jag var intresserad av att studera på Hawaii så berättade hon att det fanns ett program på skolan som kallades Pre-Chiropractic. Det är en likadan utbildning som du får på en kiropraktorskola bara det att i det här fallet skulle jag gå på två skolor. Det ser ut som det funkar som följande. 3 år på Hawaii där jag lär mig grunderna, precis samma sak som jag nämnde om en "kiropraktor skola" när jag väl har gått 3 år på Hawaii så fortsätter min utbildning i yttligare 3 år fast nu uppe i Los Angeles, låter inte det häftigt!? Så just nu ltar det mycket starkt åt att studera på Hawaii och sen LA!
Det kostar en del och Hawaii är rankat som en utav det dyraste ställerna att leva på, men pengar ska inte få vara anledningen till att jag inte fullföljer min nuvarande dröm!

Carowinds!

Publicerad 2011-10-16 19:07:44 i Mitt år i USA 11/12,

Lördagen spenderades med Daniell, Courtney och deras respektive familjer på nöjesparken Carowinds!
OMG är allt jag kan säga, Grönan och Liseberg är verkligen ingenting om man jämför med Carowinds!
Eftersom jag var ganska trött efter fredagens äventyr så var jag ganska trött under bilresan. Carowinds ligger uppe i North Carolina och det tog ungefär 2 timmar att åka dit, vi åkte redan vid 7.30, Hannah skjutsade in mig till "centrum" där jag blev upplockad utav Daniell och hans familj. Jag försökte hålla mig vaken hela resan, men somnade efter ungefär 1 timme, det hade ju inte blivit så mycket sömn natten innan!
I vilket fall som helst när vi väl kom dit så möttes vi utav dethär monstret!
SER NI!? 
Med en topphastighet på ungefär 80 mph fick den oss att skrika oss hesa av glädje!

Här kommer lite bilder på Carowinds underbara berodalbanor!
The Afterburn
"Nighthawk" alltså seriöst, det här var den absolut roligaste jag varit med om. Det börjar med att du sätter dig
i "stolarna" innan attraktionen börjar så fälls stolarna bakåt så att man ligger ner, därefter så skjuts du iväg baklängest och är med om 4 lopar, massa korkskruvar och alltså ja.. Har aldrig varit med om något liknande!
The Cobra!
Galet rolig!
Med andra ord, jag älskade verkligen Carowinds!
Jag vann även 4 basketbollar. Hade flyt med skotten, 4/4 man fick en basketboll för varje boll man satte. 5 dollar för 2 skott. Jag behöll en boll och gav bort de andra 3 till resten av gruppen!
Dagens planer är läxor och basket, men förutom det så är det inget mera!

Snabb uppdatering innan utgång!

Publicerad 2011-10-15 03:02:01 i Mitt år i USA 11/12,

Alright, datorn stod på och jag kom hem för att byta kläder. Chealse står utanför och väntar på mig så det blir ett snabbt inlägg!
Kvällens planer är att vi ska ut, idag är det dags för party rocking! :D Vi ska till en dansklubb som heter The Rome, snacka om att jag är taggad! Men jag uppdaterar senare med ett bättre inlägg!

Columbia

Publicerad 2011-10-13 18:03:00 i Mitt år i USA 11/12,

Sisådär ja, nu har jag varit i Columbia, South Carolinas huvudstad!
Det hela började med att Lo frågade Doug om vi inte kunde åka till Columbia för att gå på en nöjespark som hade kommit dit. Denna nöjespark är där för 10 dagar och kommer tillbaka varje år. Det fanns dock ett problem, Doug kunde inte åka dit på helgen för att han behövde jobba, så han föreslog att vi kunde åka dit på torsdagen istället. När jag hörde det här blev jag extremt chockad, jag trodde aldrig att han skulle låta oss missa en dag i skolan! Men Doug tyckte att en dag mindre i skolan spelar väl ingen roll, så jag, Lo och Doug ringde in till skolan och berättade att vi var "sjuka" och inte kunde komma till skolan dagen därpå.
Självklart så var det en utav få dagar som det var mulet.. :(
Armén hade gratis inträde, vad jag har upptäckt så har dem ganska många fördelar,
får gå in gratis lite här och där & även äta gratis på vissa resturanger, possitivt om du frågar mig!
Första gången, mycket svårare än vad jag trodde!

Lo vann en liten döskallehammare

Min var lite större ( i bakgrunden så ser ni South Carolina Gamecocks. South Carolinas största fotbollsarena.
Tar runt 90,000 åskådare)


Dock så vann Lo det bästa priest. Anledningen till att han ville till Columbia var för att träffa hans flickvän
(som för övrigt också är utbytesstudent). En mycket trevlig liten tjej! Snacka om att jag var avundsjuk, jag ville ju
också ha en svensk tjej där! Haha

Kan inte påstå att jag tycker så extremt bra om min coach.

Publicerad 2011-10-13 04:09:44 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan! Internet två dagar i rad, snacka om grymt och ovanligt! 
Idag hände det lite grejer, två negativa och det var inte så roligt!
Först och främst fick jag mitt första F på ett uppgift, dock så var det väldigt patetiskt. Såhär gick det till. I mitt senior project så skulle jag skriva en uppsatts på 10 sidor. När jag var färdig och nöjd så lämnade jag in den. Idag fick jag i i vilket fall om helst tillbaka den med ett stort F på första sidan. Anledning var för att jag hade glömt en grej som var värt 30 points. Nämligen att skriva en Thesis, jag visste inte vad det betydde och glömde helt enkelt bort att kolla upp det. Nu vet jag dock att det är som en beskriving på vad jag ska skriva / prata om. En thesis bör vara ungefär en mening. Så med andra ord, jag misslyckades på grund av en mening, haha ganska surt xD
Det andra som hände som inte var så roligt var att vi hade ett meet idag. Idag var det Chapman som anordnade tävlingen. Det var faktiskt grymt eftersom vi hade ganska många som kom och hurrade för oss!
I vilket fall som helst så ska jag nu berätta om det tråkiga. Vi tävlade mot 7 andra skolor, alla hade 15 löpare. Detta är ju ganska enkel matte så svaret blir ju att det var 105 löpare som tävlade. Min löpning var okej, jag hade en tid på 18 min och 34 sek, inte dåligt och jag kom in på en 7de. Detta var dock inte tillräckligt bra för min coach. Eftersom jag sprang ungefär 40 sekunder långsammare än vad jag gjorde förra gången så tyckte min coach att jag slöade. Killen framför mig var ungefär 10 sekunder före mig. Enligt coachen så förlorade vi för att jag inte passerade killen framför mig, vi kom tvåa med 40 poäng och skolan som vann hade 39, dvs att vi förlorade med en placering. Så, min coach påpekade detta inför hela laget och pekade ut mig som anledning till våran förlust. Jag menar, hallå vi var ju 14 andra från Chapman som kunde ha fixat en bättre placering. 
Min coach bryr sig inte om oss, det enda han bryr sig om är att vinna. Jag älskar att idrotta här, men att bli utpekade sådär var inget som jag uppskattade. Visst jag var långsammare, men ändå, han behöver ju inte peka ut mig sådär..
Måste dock påpeka att jag älskar öaget och löpningen är roligare än vad jag först trodde det skulle vara!

Tills nästa nästa gång

Internet <3

Publicerad 2011-10-12 00:58:02 i Mitt år i USA 11/12,

Okej , jag kan ju inte påstå att det är speciellt roligt när internetet inte funkat sedan i fredags. Det har ju varit ganska jobbig. I vilket fall som helst så har det hänt lite olika saker. Till att börja med så letas det för fullt efter familj här borta. Vi har ett visst antal dagar på oss innan vi måste lämna Doug's hem. Det ska både bli skönt och jobbigt, skönt eftersom det har legat och lurat ett tag liksom om vi ska flytta eller inte. Jobbigt eftersom jag inte har en aning om vart jag hamnar och att jag förmodligen inte kommer på tillsammans med Lo kommer göra det hela lite sämre..

Detta kommer ju lösa sig och det kommer även att lösa sig positivt. "Inget ont som inte kommer med något gott", visst pappa?
I fredags så hade jag trevligt, mera än så tror jag inte att jag ska skriva, haha right Eira? ;)
I lördags så hade jag även en extremt bra dag! Snacka om att jag hade spring i benen. Jag hade ett "meet" på The University of Furman. VILKEN UNDERBAR SKOLA! Alltså deras campus var ju enormt, och vackert!
Som jag skrev tidigare så hade jag väldigt mycket spring i benen och det märkets, jag satte nämligen PR (Personal Record)
Jag sprang 3,1 miles (5km) på 17 min och 57 sek!! Alright, nu är jag inte långt efter de snabbaste killarna i min ålder!
Dock så såg jag college killarna springa, dem springer inte 5km utan de springer 10km dvs 1 mil. Någon som vågar gissa tiden? Om jag säger såhär, det är knappt mänskligt. Killen som vann sprang 10km på 28 min och 16 sek, dvs ungefär 14min per 5km. Han sprang alltså 4 minuter snabbare än mig på 5km och dessutom så sprang han den sträckan två gånger. INTE MÄNSKLIGT!
Glada pojkar som värmer upp inför loppet!

För övrigt så har det inte hänt så mycket mera. Har köpt en fotboll, blivit tillfrågad om jag vill komma tillbaka till fotbollslaget eftersom de behöver en saftey. Dock så tackade jag nej eftersom jag inte känner för att springa där emellan, nu tänker jag fortsätta med löpningen. Fotbollscoachen hade sin chans, man kan inte direkt bolla omkring med mig och tro att jag kommer att komma tillbaka såfort de lockar lite på mig. Nejnej, så lätt är det inte!

Imorgon har jag min första tävling på skolan. Vi tävlar nämligen på Chapman och det ska bli lite roligt, det betyder att vi får en lite större publik som hurrar för oss och inte bara föräldrarna. Även fast jag har värk i mina vader och lår så känns det som om att jag kommer pressa mig till ett nytt PR imorgon!


Nu på torsdag ska vi till South Carolina's största stad, nämligen huvudstaden Columbia! Jag, Lo och Doug ska dit och göra något som jag inte riktigt är säker på vad det är, roligt att lämna Inman lite i vilket fall som helst! Lo är superglad eftersom hans flickvän bor där, hon är nämligen också utbytesstudent och det märks att han är lycklig, gulligt! Vi missar en dag i skolan, så när jag är klar med det här inlägget så blir det till att göra mina läxor. Alla som ska in på torsdag kommer jag helt enkelt lämna in imorgon.
För övrigt så har jag hittat min "reservfru" om jag tappar intresse för Miley när åldern väl är inne!

Äntligen fredag!

Publicerad 2011-10-07 23:55:54 i Mitt år i USA 11/12,

Som rubriken lyder, äntligen är det fredag! Även fast skolveckorna susar förbi, så är det ändå alltid skönt med helg, där man kan koppla av, hänga med vänner och helt enkelt bara njuta lite mera än vanligt!
Status: Just nu så håller dem på att leta familj. Skönt, hoppas på att jag får gå kvar i samma skola.
Har pratat med Eira en hel del och för er som inte följer hennes blogg, dags att börja! honeyandmoon.blogg.se
Även fast det inte är så stor risk att jag får byta stat (går jag inte kvar i chapman så spelar det dock ingen roll för mig om jag byter stat). Eira har lagt ner tid, själ och ja, alltihopa och fixat så att om jag behöver byta stat så har jag en familj i Arizona. Är hon inte bara för underbar?
Helgen ser ut som följande, ikväll ska jag på en date, har dock ingen aning om vad vi ska göra! (Eira, do you know? ;D )

Imorgon har vi tävling igen, en "liten" pre-regionals meet. Det kommer "bara" vara 24 skolor där. Haha, det kommer även vara colleges och hela köret, en utav mina coacher berättade att han trodde att jag skulle kunna bli scoutad! Haha det vore ju väldigt roligt!
Man har inte roligare än vad man gör sig!



Och en "död" bror..

Vet att efter regn kommer solsken, men just nu regnar det dock ganska mycket.

Publicerad 2011-10-05 03:32:07 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan alla trogna följare, ni som tittar in lite då och då och även alla nya! Roligt att ni tittade förbi igen!

Dock så har jag något mindre roligt att bertätta, eller först måste jag bara tacka två personer. Tack ANNA och PAPPA för de fina breven. Jag uppskattar dem verkligen och blir rörd utav vartenda ord. Nu till den lite mindre roliga biten utav mitt inlägg.
Såhär ligger det till, först och främst hade vi ett meet idag. Meet är ett annat ord för "race", "competition" eller vad man nu vill kalla det. Det var ingen jättestor tävling, runt 150 stycken, det var en vacker dag och jag kände; idag ska jag verkligen ge allt. För er nya så pratar jag om cross country som för övrigt är terränglöpning. Du springer 3.1 miles vilket är 5km. Det är extremt jobbigt, men det är roligt det kan jag inte låta bli att nämna.
I vilket fall som helst så gick jag ut hårt, första milen sprang jag på ungefär 4 minuter och 59 sekunder. Med detta vill jag säga att jag aldrig har pressat mig så hårt förut, andra milen kommer jag inte ihåg vad jag sprang, runt 5 minuter och 20 sekunder kan jag tro. Med andra ord, jag var först och det med ganska mycket. Jag kunde inte ens se personen som var bakom mig när jag sprang. Inför den sista milen så var det väldigt oslät mark, dvs mycket rötter, stenar, hål och även ett vattendrag. När jag kom till vattendraget var jag i så högt flås att jag tappade fokus. Jag räknade inte mina steg fram till vattnet och kom lite för långt ifrån. Vattendraget är inte mera än 1-1,5m brett, men när du är slutkörd är detta ett väldigt långt hopp. I vilket fall som helst så kom jag förlångt ifrån, men sattsade för att vinna så jag hoppade. I hoppet så känner jag hur det smäller till i benet, mera exakt höger baksida lår. Jag faller ihop i draget för att det gör så fruktansvärt ont.
Där ligger jag, vrider och vänder, skriker, svär och försöker desperat att ställa mig upp och fortsätta springa. Dock så går det inte, jag klarar av att ta mig upp på fötter, men springa, inte en chans..
Jag började att försöka gå, jag hade ungefär 1km kvar, inte tänkte jag ge upp nu inte.. När jag väl börjar halta fram så börjar folk passera, en efter en och det gör mig så ledsen. Vore jag ensam tror jag nog att jag skulle kunnat börja gråta för att jag var så förbannad. Varför hände detta? I vilket fall som helst så kom jag in som person nr 70 istället för 1 och det var ju inte för roligt. Kände verkligen att jag skulle vunnit.
När jag väl kommer fram till slutet så ser jag min coach. Han tittar på mig och jag märker direkt att det är något som inte stämmer. Även fast han ser att jag haltar så är det första han säger till mig "Where did you fall and how many were behind you?" När jag berättade att jag hade 149 stycken bakom mig så tittade han på mig och sa " You know that we lost right? We needed you to finish the race.." in other words, han fick det att låta som om jag föll med flit. Så, laget förlorade, vi är inte längre bäst i South Carolina, just nu är vi "bara" tvåa. Snacka om att jag inte var glad att höra det.
Lyckligtvis så var det en massör där som gav mig massage och berättade att min hamstring inte hade gått av (tack!) utan den hade bara blivit rejält utdragen. Han sa att jag förmodligen skulle kunna vara tillbaka igen om ett par dagar, vilket även det är bra.
När jag väl kom hem så möttes jag av Doug i dörren. Han ropade på Lo och sa att vi skulle sätta oss vid bordet. Där berättade han att han skulle "end the program" med andra ord, han kan inte ha kvar oss i huset. Anledningen till detta är utav flera orsaker.
1. Han har inte råd att ha oss, hans ekonomi är inte så bra
2. Han vill flytta tillbaka till Kalifornien
3. Vi har inte respekterat hans hem (Lo har haft sönder lite saker, men detta går även ut över mig)
4. Han har inte tid
Så, Doug berättade att han ska ringa ISE imorgon och berätta att han inte kan ha kvar oss och att vi måste flytta. Jag har ingen aning om hur det kommer bli. Troligtvis så kommer jag och Lo inte bo hos samma familj, lite tråkigt tycker jag dock. Han har blivit som min bror, även fast han hade sönder lite saker hit och lite saker dit så har jag ändå varit hans storebror. Jag har hjälpt honom när Doug har hackat på honom, jag hjälper honom i skolan med vänner, plugg. Vi har kommit varandra väldigt nära och jag är verkligen ledsen att vi inte kommer bo tillsammans.
Mera än såhär vet jag inte, just nu är jag fortfarande väldigt chockad över att vi inte kan bo kvar. Kommer vi stanna i Inman? Hur blir det med Chapman? Kommer vi ens vara kvar i South Carolina? Så mycket frågor och så få svar. Jag uppdaterar när jag väl vet svaret själv.
Tack för att ni tog er tiden att läsa det här, vet att det är långt men jag ville att ni skulle veta hur saker och ting ligger till.

Men oh! Varför funkar det inte som jag vill för!?

Publicerad 2011-10-03 03:09:28 i Mitt år i USA 11/12,

Home of the Panthers..
Herregud vad det ska gå piss nu då...

När jag kom hit ville jag spela basket, det är ett projekt jag har i min skola hemma i Sverige. Det har även varit det som jag längtat mest efter sedan jag kom hit, basket säsgongen. Idag fick jag ett samtal från baseball coachen och han berättade något som jag inte ville höra. 
Först berättade han att han ville att jag skulle spela för att killarna i laget hade pratat om att jag hade en bra arm samt en förmåga att fånga bollar. Anledningen till detta är att vi har spelat baseball och enligt mina kompisar så har jag en bra kastarm.
"Give it a few weeks of throwing and you'll get a schoolarship" - Keith
I vilket fall som helst så ringde coachen och vi pratade en stund och han när han berättade att tryoutsen var i november så tappade jag hakan. Det är ju då basketsäsongen börjar och därmed deras tryouts. När jag frågade coachen om jag hörde rätt så fortsatte våran konversation i stil med:
Coach: Yes, we start to practise during November
Me: But I thought that baseball was a springsport?
Coach: It is, but we start during November to get ready for the season.
Me: But, but.. Isn't winter the time of baskeball?
Coach: Yes, but kid, you cannot play bouth baskeball and baseball, I thought you knew.
Me: Oh, so I have to pick baskeball or baseball?
Coach: Yes.
ALLTSÅ VAH!!?!?!??!?
Jag ville ju spela baseball, men jag vill ju även spela baske! Alltå nej..
Fick även ett samtal från fotbollscoachen att jag troligen inte kommer få spela någon match, styrelsen som tar hand om all am.football här i SC tycker inte om att Chapman har fått ett nytt tillskott såhär sent in i säsgongen. Som dessutom är en utbytesstudent...

Så.. Ingen match och ingen baseball eller basket (har inte bestämt mig än)

Rage.....
.
Något helt annat, en utav pumporna jag har skapat för detta årets halloween. 
Ser ni vad det är?

Allt och ingenting

Publicerad 2011-10-02 20:48:42 i Mitt år i USA 11/12,

Ja vad har hänt? Jag skriver som Eira gjort i sin blogg, det finns så mycket att skriva om så att man faktiskt glömmer bort att skriva. Varje dag  händer det något nytt, någoning som man inte trodde skulle hända. För några dagar sedan hände något som jag aldrig kunnat förutse. Jag träffade en senator. Ingen mindre än The Senator of South Carolina, Glenn Reese. Haha, vem trodde att jag skulle träffa honom en senator i USA?

Det roliga var hur vi träffades. Jag, Lo och Doug hade varit hos Doug's syster och var på väg hem. Vi åkte förbi Food Lion (en mataffär) för att köpa lite grejer till kvällen. När vi var där inne så gick jag iväg till grönsaksavdelningen där jag skulle köpa tre pumpor. När jag stod där och valde mellan pumporna så stod det en man lite längre bort vid tomaterna. JAg gick fram till honom och frågade honom om hur jag  skulle tänka när jag valde pumpor för halloween. Han följde med mig med ett leende och hjälpte mig, efter att vi pratat en stund så berättade han att han gillade min dialekt och därefter frågade han vartifrån jag kom ifrån eftersom min dialekt var annorlunda. När jag berättade att jag var från Sverige så sken han upp och började prata om hur mycket han älskade Europa och att han gärna skulle åka till Sverige. 
Han gav mig en bok där han skrev:
To Sebastian, good luck, study hard & go far
/Senator Glenn Reese


Efter ytterligare en stund så kom han på sig själv att han inte hade presenterat sig själv och när han berättade att han var senator så tappade jag nästan hakan. När han berättade det så förstod jag varför folk som gick förbi oss tittade så mycket. Haha, med andra ord, jag sotd och pratade med en kändis i en mataffär!


Haha det ni, det trodde ni inte va? Han gav mig hans kort och bad mig ringa om jag behövde hjälp med något. När jag berättade att jag kanske skulle gå på college här i USA så berättade han att han kunde hjälpa mig. Han sa "recommendations can be very useful when you search for colleges, and a recommendation from me as a senator will help you, I guarantee you that"

Vad mera kan jag skriva?

Svar på tal!

Publicerad 2011-10-02 03:50:43 i Mitt år i USA 11/12,

Postat av: Tintin

Hej! Jag undrar lite smått vad du lyssnar på för musik där borta...Är det samma som i Sverige eller någonting annat??? /Din syster Tintin

Svar: Musiken som spelas här är för det mesta hiphop eller country, du har två låtar som spelas mycket i filmen jag la upp. =)

Postat av: Madde

Du borde göra en jämförelse mellan USA och Sverige typ....svenska tjejer vs amerikanska tjejer, svenska skolan vs amerikanska skolan...och typ hur människorna är i allmänhet där borta jämfört med svenskar.

Och skriv mer om kyrkan! :D Den verkar nice.

Ha det bra!


URL: http://imaddesbubbla.blogspot.com

Svar: En jämföresle... Hmm Alright vi gör såhär.
Först och främst så vill jag bara säga att jag föredrar svenska tjejer. Amerikanska tjejer har så mycket drama i sitt liv så att det nästan är sorgligt. Datear du någon får du iprincip inte prata med någon annan tjej och är du tjej och datear en kille så gäller iprincip samma sak. Hur ska jag överleva med detta? Bäst jag lirar singel året ut ;)

Amerikanarna är ett mycket trevligt folk, de mycket mera öppna än vad svenskar är. Med detta menar jag att amerikanare har lättare för att gå fram till någon och säga vad den tycker & tänker. Till exempel i affärerna så medans man handlar så kommer personerna som jobbar där fram och pratar med en och är allmänt trevliga, även människor man möter när man är ute och går hälsar och ler, har man tid så stannar man och pratar om allt och ingenting.

Amerikanska skolan jämfört med den svenska. Här borta har jag 4 minuter mellan varje lektion. Är man inte inne i klassrummet när klockan ringer så blir man utelåst. Och uppskriven som frånvarande. Missar man 3 lektioner utan en acceptabel ursäkt blir man avstängd från skolan i tre dagar. Är man borta från skolan totalt 21dagar utan läkarintyg som senior så kan detta orsaka att du får gå om året. 
Skolan i sig är lättare här borta. Proven är A,B,C,D frågor och du behöver sällan skriva långa uppsattser.

Kyrkan är väldigt speciell här borta. Man sjunger och dansar, pratar med gud och alla tar det hela mycket religöst. Å andra sidan så lever jag ju i "The bible belt", helt enkelt staterna som är mest troende i hela USA. Första gången jag var i kyrkan så fick jag stå och sjunga inför en fullsatt kyrka. Jag skulle sjunga en låt på svenska för att låta amerikanarna lyssna på det svenska språket. Jag valde att sjunga "tänd ett ljus" haha, dock så har jag klarat mig från att sjunga en andra låt. Ska ju till kyrkan i morgon så vi får väl se om jag behäver sjunga då!

Postat av: Petra

Har du någon kontakt med andra svenska utbytesstudenter? tex dom som oxå åkte med explorius?

Vad är bästa/sämsta med USA?

Svar: Jadå jag har kontakt med andra utbytesstudenter som jag lärde känna innan och det är jag glad för. Det är roligt att höra hur andra har det och samtidigt så är det skönt att prata svenska lite då och då!

Det bästa med USA är människorna, skolan, idrotten, klimatet (VARMT!!!!!)
Det sämsta måste varar maten och att man är beroende utav andra när det gäller skjuts. Eftersom vi inte har tillåtelse att köra pga. utbytessprogramet så måste man som utbytesstudent få skjuts över allt och det tycker jag är lite jobbigt.

Postat av:

vad är de största skillnaderna mellan mat, människorna, husen, skolan, trafiken jaa allt jämfört med sverige? ^^

Svar: Maten är hemsk här borta, allt fritteras. När jag säger allt så menar jag verkligen allt, här där jag bor så fritterar man pickels, Oreeo (chokladkakan!) man fritterar i stort sätt allt. ÄCKLIGT!


Människorna är precis som jag skrev tidigare mycket trevligare och öppnare här. Man frågar varandra hur dagen har varit och man blir alltid bemött av ett leende vart man än går!

Husen ser alla likadana ut. Idag fick jag även reda på varför. Bor du i ett villaområde så vill man inte att någon ska sticka ut för mycket. Det finns liksom ingen mening med att ha ett rött hus när alla andras hus är vita. Dock så ser husen ut ungefär som det svenska husen på insidan. En stor skillnad är att golven är täckta med heltäckningsmattor så du damsuger inte allt för ofta, haha.

Trafiken är galen. Folk kan inte köra bil här, det finns nästan inga skylltar. Du måste helt enkelt memorera olika vägar för att kunna ta dig dit du vill, otroligt dumt enligt mig! Du har "12 points" på ditt körkort. Pointsen fungerar som följande; Gör du en trafikförselse, låt oss säga kör för fort så kostar det dig 4 points. När du blivit av med dina 12 points så blir du av med körkortet. Dock så kan du göra så att du går till en form av skola där du får tillbaka dina points. Skolan är typ att du sitter och lyssnar på vad du har gjort för fel i någon timme sen är du färdig. Onödigt..

Postat av: Eira

Haha Maddes fråga... ;) Hur är USA och ditt utbytesår annorlunda till vad du tänkt dig? Fick ni bort färgen på Lo's ögonbryn haha? 
Kram


URL: http://honeyandmoon.blogg.se/

Svar: Jag kunde inte drömma om att det skulle vara såhär bra! Jag trivs som fisken i vattnet! Det som är annorlunda är väl att amerikanarna är så efter i mode. Jag trodde att dem skulle vara efter oss, men här där jag är så är det verkligen tvärtmo!
Och hahahahahahha, jadå efter många minuters skrubbande så gick det!

Postat av: Tintin

Hej igen! Jag kom på en till fråga. Vad äter du till frukost?? 

P.S Jag skriver detta med "min" macbook från brunnsäng! Inte så illa va?? ;) /Din syster Tintin

Svar: Ojoj, snacka om att brunnsäng har blivit bättre! Grattis, det är precis så det ska vara! Till din fråga. Jag äter frukost både hemma och i skolan. Hemma så äter jag två ägg som jag kokt dagen innan och lagt i kylen. När jag väl kommer till skolan så äter jag något som kallas "grids", ska jag vara ärlig så vet jag inte vad det är. Det ser ut som gulgröt med korn i och smakar ungefär som det låter. Men det går ner eftersom magen inte bryr sig när den är hungrig! Förutom gridsen så äter jag även en egg,bacon and cheese sandwich och den är faktiskt riktigt god!

Postat av: Vagman

hur är de amerikanska brudarna? och framför allt: hur är dem i sängen? ;)(A)

Svar: Haha amerikanska tjejer gör mig galen. Visst är dem trevliga som vänner, men när det blir mera intimt så står jag inte ut med dem! Tänk på någon tjej du känner som är så extremt mycket "drama queen" och sen så tar du det x 10 så får du en vanlig amerikansk tjej! Sen så är tjejerna verkligen natt eller dag. Med detta menar jag att antagligen är det snygga eller så är det verkligen inte snygga. Till din andra fråga, kan jag bara säga haha (y)

Postat av: Kaktus

Hej hej!
Din blogg är verkligen nice och det ska bli kul att läasa om ditt år :D
Har två frågor:
Vad fick dig att vilja åka som utbytesstudent till USA?
Vad är den största skillnaden mellan USA och Sverige?
Kram :*


URL: http://sunseticecream.blogg.se/

Svar: Tack så jätte mycket, jag uppskattar verkligen att du tycker om den! :D
Som svar på din fråga om vad som fick mig att vilja åkta till USA så måste jag svara, mitt ex. För ett tag sedan så hade jag en flickvän som hade varit i USA som utbytesstudent. När jag fick höra hennes historier om vad som hade hänt och hur hon hade haft det blev jag riktigt sugen på att åka själv! Visst allt hon berättade var ju inte bra, men jag kände även att det possitiva övesteg det negativa. Så tack vare henne så blev jag sugen på att åka, men det var inte fören ungefär 1 år senare som jag faktiskt tog mig i kragen och beslutade att jag göra det. Jag säger bara såhär, har du möjligheten att åka så ta den! Det kommer vara värt det! 

Största skillnaderna mellan USA och Sverige har jag svarat på lite högre upp så jag föreslår att du tittar där :) Om det inte vara svar nog så berätta vad du vill veta så ska jag svara på det! :)

Postat av: Lina

Hej, kan inte du lägga upp lite bilder på dina vänner i USA:)

Du får en hel film! :D  http://www.youtube.com/watch?v=ViX5iQsusYk <------

Postat av:

Kan du inte lägga upp lite mer bilder så man får ansikten och ser hur allt är där borta? :D 
Skulle vart grymt

Postat av: Emma

Hej kan inte du typ filma lite i skolan, typ med dina kompisar o s v;) Vore jätte kul! Fin blogg du har! Kram

Jodå, det kan jag göra så fort jag får tillfälle! :D

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela