sebofsweden

Ojojoj vilken dag det har varit! Jag känner mig riktigt duktig, jag har tränat, pluggat, flirtat (haha) och fått hem en hund till huset. Gymmet gick riktigt bra, hade bröst och triceps på schemat och idag kände jag att det var dags att kolla hur mycket jag klarade i dips. Jag blev riktigt glad med slutressultatet. Med 50kg extra klarade jag 5 stycken, vågade inte riktigt köra på mera för jag kände i axlarna att det inte handlade om så mycket mera. Och sen, min gymflirt. Ja, vad ska jag säga? Jag vet verkligen inte vad som hände, men det hände och jag är riktigt glad/stolt! Bra jobbat, Sebastian! För övrigt gick mitt gymkort ut idag så nu ska jag ta det lugnt med gymmet tills nästa vecka då jag ska börja gymma i Nykvarn med Filip. Satan va grymt det kommer att bli! Är så sjukt sugen, ska även prata med min far om KREATIN (!) och lite annat smått och gott som jag vill börja med, det är riktigt bra priser just nu på Gymgrossisten så bäst att passa på!

Lovet har börjat riktigt bra och dt känns som om det kommer att bli bättre. Familjen har fått en till medlem och mitt knä känns så pass bra att jag ska ut och springa imorgon. Snacka om kul!

Kom hem från gymmet för någon timma sedan. Snacka om skönt, är ganska mör i mina ben eftersom det handlade om kondition. Är så svag nu för tiden, men det håller på att ändras. Snart så, det är inte länge kvar tills jag kan börja ösa på och helt enkelt få tillbaka mina ben. Fast denna gången ska det bli ännu bättre än dem var förut! Jag funderade medans jag "sprang" mig svettig i crosstrainern på varför folk tränar. Jag menar, är det för att dem tycker det är kul eller för att förlora vikt / bygga muskler. Idag så var det nämligen så att jag hade två stycken tjejer i min ålder som var på crosstrainersen brevid mig. Det enda som kom ut ur deras mun var klag och stön över hur mycket det hatade det här. Att träning var skittrisst och något i stil med " varför kan jag inte bara få den där snygga rumpan, perfekta magen och brösten."

Jah, vad ska man säga? Jag tänkte liksom, är det bara korkat eller är det bra gjort av dem att de pressar sig även fast dem tycker det är botten? Jag personligen tränar för att jag tycker det är riktigt roligt, sen så är det ju så att en snygg korpp på köpet är inget jag tackar nej till. Men just dem här två tjejerna som verkligen led, det kommer aldrig att funka. Med tiden så tror jag nog att dem slutar att gå dit eftersom dem inte ser någon glädje i träningen, skulle den finnas så skulle kilorna bara rasa eftersom att du faktist inte tänker lika mycket på att "Nu ska jag gå ner 5 kilo, bäst att jag springer. Synd bara att det är så tråkigt.." Om du däremot tycker att det är kul kommer du kanske glömma bort att väga dig och sen efter en period kommer du på det och till din glädje får se att du kanske har tappat dem där 5 kilorna. Ja jag säger då det, det finns verkligen alla sorters träningspersoner.

Imorgon är det dags för snöruggby i skolan, tyvärr får jag inte vara med så för min del blir det lite rehab och sen så blir det till att spela lite basket, får se om jag spelar ensam (hoppas inte) eller ej. Ska även komma ihåg att ta ett recept på en helstekt oxfilé som vi gjorde i skolan och som ska göras hemma. Satan va god den var, hoppas bara att jag kan återskapa mästervärket!

För övrigt är jag ganska sur på att vara tonåring. Varför ska det vara så himla svårt att få ett helgjobb? Jag har sökt som en toking och får svaren: Nej tyvärr du måste vara 18, men vi söker sommarjobbare. Eller: tyvärr så är det fullt nu och vi söker inte personal för tillfället.
Snacka om surt, hur svårt kan det vara!? Iallafall så ska jag imorgon ner på äldervården och kolla där, jag tror det kan vara ett riktigt intressant jobb. Jag har ju inte direkt några svårigheter att träffa nya människor och det verkar vara ett jobb som kan ha sina fördelar, menar dem har ju trots allt levt ett tag. Dem kan ju sin sak, så hoppas nu att jag får ett helgjobb där så man kan börja dra in lite pengar som ska användas i sommar! Om jag inte får det ska jag börja söka på typ, fik eller något för att jobba som servitör. Bara jag får någonting!

 <-- haha, kunde varit jag x)

Idag har varit en riktigt bra dag. Började med att vakna runt 11 och då hade jag verkligen sovit ut, skönt som bara den! Satte mig och gjorde klart tre stycken läxor (stolt) efter det la jag mig för att läsa lite i engelskan. Stack iväg till gymmet och det gick riktigt bra där! Ouuuf börjar känna att jag kommer närmare och närmare att kunna träna fullt ut nu!

Men det var inte det bästa med dagen. För många år sedan var jag i Portugal med familjen, där träffade jag världens underbaraste person. En tjej vid namn Taylor Davies och kommer från London. Vi höll kontakten efter våra väga skilldes. Dessvärre så slutade vi prata och tappade kontakten, både hon och jag bytte msn så vi kunde inte hitta varandra. I fredags kom en kille i min skola på att man kunde vänsöka på Facebook via epostadressen. Detta gjorde jag och boom jag hittade henne! Har pratat med henne riktigt länge idag och jag är verkligen på super humör eftersom hon kommer ihåg mig och att hon faktiskt också har försökt hitta mig på facebook förr utan tur. Men tiden har sprungit iväg, senast jag såg henne var hon 14 och jag 13. Nu är hon 19, fyller 20 i år och är mamma. Det är inte begripligt, denna person som jag saknat så mycket är mamma! Ganska häftigt och jag tror hon är den perfekta mamman, ohh! Är så glad att jag tillslut har hittat henne, vi pratade om att vi borde träffas så jag ska kolla lite och se om jag kanske kan åka över till London och bo hos henne där i någon vecka. Det vore ju super kul!

Hej, har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera och det ber jag om ursäkt för. Vet inte riktigt varför det har blivit så, men det är väl bara en period just nu där jag inte känner för att skriva så mycket.
Idag är det söndag, jag sitter framför datan med en kopp tée och känner mig så fruktansvärt äcklig och dålig. Varför då? Jo för att jag är magsjuk. Har inte sovit någonting på hela natten utan bara sprungit upp och kräkts, kräkts och sen medans vi ändå håller på kräkts lite till.
När det väl hände tänkte jag, "va? Vad har jag nu ätit och gjort för fel?" Eftersom jag nästan aldrig är sjuk så blir jag väldigt förvånad när det händer. Oddsen lutar åt att det var något som fyra stycken i familjen åt i fredags. Fyra stycken åt musslor (fruktansvärt gott, bra jobbat Anna!), men tyvärr så ligger alla fyra som åt och är magsjuka nu, så det lutar på att det är just musslorna.

Vad ska/kan man göra åt det här då? Ja, det finns inte så mycket annat att säga än att vila, ta det lugnt och sen har jag fått höra att äta vitt bröd, ris och just tée ska vara bra för att det tydligen binder något i magen. det bästa man kan äta är blåbär, troligen för att det är mycket järn i det och massvis med antioxidanter. Men dessvärre så har vi ju inga sådana bär just nu.

Tack vara detta blir det ingen träning ikväll och jag får se hur jag mår imorgon om jag tar mig till skolan. Hoppas jag kan det för jag vill inte missa någonting. Jag hade även tänkt att köpa ett gymkort på måndag, me tänker ju inte köpa ett fören jag är helt frisk. Nu är det dags att gå till sängs och försöka vila bort skiten, ha det så bra (iallafall bättre än vad jag har det nu)

Usch jag har bara blivit sämre och sämre på att skriva. Vet inte riktigt varför, men eftersom jag tyvärr inte tränar så mycket just nu så har det nog blivit så att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Får liksom ingen inspiration utav något. Iallafall, idag är det söndag och det är dags för min andra träning! (yippi!!!!) Tränade första gången i onsdags efter drygt en och en halv månads uppehåll och jag säger då det. Fy fan rent ut sagt va glad jag var! Lyckligare person måste du nog leta efter.

Träningen i onsdags gick bra, sjukt jobbig och jag var öm i hela kroppen dagen efter. Jag har ju fortfarande mitt lilla problem med knät så jag får inte använda benen fören min sjukgymnast har kollat på knät, detta gör hon för övrigt på tisdagmorgon.

Kollade precis på klockan och insåg att jag bör gå typ snart om jag ska hinna med bussen ner. Vågar inte ut och cykla fören jag har fått klartecken från sjukgymnasten. För övrigt så rullar allt på. Haltar inte längre (skönt!) matten har börjat, (roligt!) och snön har börjat smälta! Vad mera kan jag säga än att det går riktigt bra nu? Men, nu springer klockan iväg i all världens fart och jag har inte ens packat.

Notis till mig själv. Packa tidiagare nästa gång!

Jag har nu gjort klart mina program till dansen! Okej, jag börjar inlägget med att ljuga, det kanske inte var så bra, men jag är nästan klar! På min skola så har vi dans som ett ämne. Vi lär oss alla möjliga danser och olika sett att röra sig till musik. Ibland får vi uppgifter eller läxor som ska göras. Nu har vi fått ett arbete.

Uppgiften ser ut som så att vi ska skapa ett motionspass. Ett pass där vi helt enkelt har skapat en dans till musik. Vi hittar och väljer våra egna låtar, vi ska analysera låten och hitta på stegen som ska utföras. Låtarna kan vara hur snabba eller långsamma som helst. Det gäller bara att den passar in till just det som DU har valt att göra. Den här gången skulle vi fixa ett pass med tre låtar. En uppvärmning, en styrka och en där kondition står i fokus. Det hela är ganska eneklt, bara man tar sig tid till att göra det. Det som kan vara lite drygt är när du ska analysera låten. Då måste du räkna 4:or och lyssna på låten ganska många gånger. Tur att man är smart och väljer låtar som man gillar ;)

Vi har våra redovisningar varje tisdag med början vecka 6. För min del så är det vecka 8 som gäller, ska bli kul och jag känner att mitt pass är bra, man kommer att bli trött och svettig och det är precis vad jag strävar efter!

Vissa tycker kanske att detta låter jobbigt? Jag menar inte rent fysiskt nu, utan mera psykiskt. Det hela går ju faktiskt ut på att du ska skapa dansen, träna, träna, träna och sen så ska du komma ihåg hela dansen och visa upp den för resten av klassen. Och hoppas på att klassen är duktig nog att kunna följa med i movesen. Säger man såhär, det låter värre än vad det är. Det är riktigt roligt, i våran klass så är det så många sköna personer och alla bjuder på sig själva. Det kan knappast bli bättre när det gäller våra dansuppvisningar!

Från en sak till en annan. Jag har kollat runt lite på högskolor som jag vill gå efter gymnasiet. Ja jag vet att det är många år kvar, jag har ju tvåan, USA!!!! och sen så har jag ju trean också innan jag ens kan gå högskolan. Fast det har redan börjat strömma tankar genom huvudet. Jag vet att jag vill arbeta med människor, jag vill hjälpa folk och jag vill hålla på med träning.

Ett, två tre.. Poff! Där har vi det, jag vill efter gymnasiet ta ett år där jag åker ut och reser i världen. Ingen aning om vart, men långt bort ska jag och jag vill vara borta länge, pröva på saker jag inte gjort och helt enkelt bara leva livet! Sen, ett år efter kanske vill jag börja läsa på högskolan. Inte vilken som helst utan jag vill bli Kiropraktor eller naprapat. Det låter i mitt huvud som om det skulle passa mig som handen i handsken. Jag har kollat upp ett som jag blev väldigt sugen på och det ligger på ett speciellt ställe. Nämligen i Auckland, vart ligger det kanske någon frågar? Jag säger såhär, Nya zealand. Det verkar helt underbart och jag längtar redan nu!

Kom precis hem från stan efter att ha träffat Johanna. Vi tog en fika och satt och snackade massa skit, riktigt trevligt och fikan blev lång. Tror vi satt där i dryga 2 och en halv timme innan vi blev tvungna att gå för att de skulle tänka. Det passade oss bra för då tog vi oss ner för att gå skilda vägar vid bussarna.

För övrigt så tror jag att jag just nu är en utav de lyckligaste personerna på, ja jag vet faktiskt inte. Lycklig är jag iallafall. Igår hade jag min slutdialog i franskan. Jag skulle sitta via datorn, webben och en mick prata med min franskalärare. Jag var så fruktansvärt nervös, jag visste inte om jag skulle räckatill. Om man säger såhär, anledningen till detta var ju för att jag inte pratar franska sådär jätte ofta i min vardag. Iallafall, jag försökte göra så gott jag kunde genom att förbereda med olika dialoger som min lärare kunnat tänka sig använda. Väldigt simpla, så som hur jag mår och hur dagen hade varit. Allt som jag kom på att han kanske skulle fråga skrev jag ner och hur jag skulle svara på det.

När det väl kom till skott och jag satt där framför datorn och skulle börja var jag helt livrädd. Han började ju inte alls som jag hade trott. till en början kände jag mig helt förtvivlad och tänkte "fan nu går det här åt skogen, hur ska jag lösa det här?" Jag började då snappa upp lite ord här och var i det han sa och på så sätt försökte jag lista ut vad han pratade om och på så sätt försöka ge ett svar på det som jag antog att han frågade. Det verkade gå bra och efter ungefär 40 minuters prat var det färdigt.

Jag fick prognosen G och jag lovar er, jag har aldrig någonsin varit så glad för ett betyg. Jag har slitit så hårt med franskan, pluggat och försökt att förstå även fast jag inte gjorde det. Eftersom vi inte har några lärare så var det extra svårt. Hur ska jag veta hur ett ord låter om jag måste gissa mig fram med hjälp utav fonetiskskrift (stavning?).

Nu kanske vissa undrar: Jaha och vad har det här med träning att göra? Då säger jag, inte mycket. Inte mycket alls faktiskt. Men det har med förberedelser att göra. Även om mina var helt fel så lärde jag mig något utav det. Först och främst, jag får göra på ett annat sätt en annan gång. Och sen så var det så att i vissa utav mina förberedelser så fanns ord som min lärare sa, då kunde jag på så sätt försöka lista ut vad som frågades efter. Detta var till en stor hjälp även om dem var helt fel.

Det gick vägen för mig och jag är riktigt nöjd att jag klarade kursen. Till idrotten så vill jag relater som så att om du förbereder dig, spelar ingen roll hur så kommer det förmodligen att kunna hjälpa dig på något vis. Har du match på lördag så kan det var en förberdedelse i sig bara genom att packa grejerna kvällen innan, att lägga sig lite tidigare än va du hade tänkt. Du kanske till och med dricker ett extra glas vatten till middagen, bara något sådant kan hjälpa.

Här är personen som boken jag läser handlar om. Dalai Lama, en person jag hoppas att få träffa någon gång i livet.

Gott nytt år på er där ute, nu är det den första januari!

Första januari år 2011, ja det låter inte som något speciellt. Men samtidigt så är det speciellt ändå, är det i år som världen kommer gå under? ;) Hah, nej på skämt på sido detta året kommer att bli mycket speciellt. Jag kommer åka till usa och därmed lämnar jag sverige och alla mina vänner, bekanta och kära för 10 månader. Jag kommer även fast det är långt tid så kommer jag att fira nyår i usa nästa gång. Känns lite konstigt, men samtidigt så längtar jag verkligen!

Om fyra dagar är det exakt en månad sedan jag skadade känt och det gör mig ledsen. Har inte tränat på en månad. Vet inte om jag håller på att bli tokig eller om jag försöker att hitta en lösning på mitt problem. Det finns inget jag förlorar på det så varför inte försöka? Jag har tänkt att bli troende, men inte vilken religon som helst utan detta handlar mera om ett levnadssett. Jag talar nämligen om Buddishmen. Jag har inget att förlora att tro på någon övernaturlig kraft som ska kunna hjälpa mig i vardagen, idrotten och vänskapen.

När jag var nere i Malmö under julen fick jag låna en bok utav min mor som jag är helt fast för. Boken heter "Lycka". I boken berättar Dalai Lama om hur man finner lycka. Eller mera sant, han ger en ledvägar som ska kunna hjälpa. Dalai Lama är den heligaste mannen för buddister och han reser runt och har föreläsningar om livet.

Jag har tre nyårs löften som jag ska klara av.
1. Jag ska se till att inte skada mig detta år så att jag hinner tävla i simningen.
2. Jag ska börja med gymnastik.
3. Efter att ha läst boken Lycka, samt på internet så har jag bestämt mig för att till att börja med år 2011 ska jag inte ha sexuellt umgänge med någon. Enligt buddister är det bara en tillfällig lycka och njutning, som försvinner. Jag ska istället söka annat som kommer att hålla i sig i längden.

Det är ju dagen efter dagen idag. Julafton var igår och det var en rolig, mysig och mycket trevlig dag och kväll. Det bjöds på mycket god mat och även fina klappar. En utav de skumma klapparna som jag fick var en basker. Fick den utav pappa för han tyckte den var cool,  jag är ju inte riktigt säker på att jag tycker detsamma. Alltså baskern i sig är ju snygg, men hallå vilka använder basker idag?

Fick även lite annat smått  och jag är nöjd. Trodde jag skulle få en videokamera, men det fick jag tydligen inte, inget bra knä heller för den delen (den önskan som stod högst upp på önskelistan). Det var för exakt på dagen tre veckor sedan skiten hände. Jag trodde och hoppades på att det skulle gå över på några dagar, men så blev det ju inte. Går fortfarande som något som har ett ben längre än det andra. Varje gång jag sätter ner foten gör det ont, varje gång jag tittar på någon sport så gör det ont. Fast den smärtan som kommer från när jag tittar på andra som idrottar sitter ju inte i knät. Den slår till mentalt.

Det är många som säger att det inte är någonting med dessa veckor som jag varit skadad och de veckor som kommer. "Men hallå, det är ju ingenting! Du är snart på fötter igen ju!" Lätta ord som bara tär på mig. Just nu förstår ingen utav er runt omkring mig hur jag känner. Skulle ni ha samma passion för idrott som jag har, samma glöd för att röra på er som jag har och sist men inte minst, ha samma tävlingsinriktning som jag har. Då skulle ni förstå, men det känns inte som om någon har det.

Det är enkelt att säga att det snart blir bra och att jag helt enkelt bara kan vänta. Men jag är trött på att vänta, jag vill idrotta och det nu. Vill tillbaka till simningen jag ska även när jag blir bra börja med gymnastik. Vill pröva något nytt och eftersom jag har sysslat med kampsport så har jag varit vig en gång i livet och det är ingen omöjlighet att bli det igen. Visst i gymnastik är det mycket skador och det är jag medveten om. Fast där har jag däremot personer runt om som vet hur man ska ta hand om skadorna så att det inte blir lika allvarliga.

Tyvärr får detta vänta ett par veckor. skadan ska läkas och musklerna runt om knät måste stärkas. Massor utav balansträning helt enkelt. Då kommer balansbrädan väl till pass.

Tack vare att jag haltar så har jag även börjat få problem med ryggen, fötterna och det andra benet. Så även detta måste fixax till. Mycket stretching och lätt styrka för att fixa till min idag sneda kropp.

Angående USA så har det inte hänt något nytt. Inget förutom att mitt personliga brev har skickats till USA för att de ska kolla och godkänna det. Återkommer mera angående det när det har hänt något nytt!

Ja som rubriken lyder så är det jul imorgon. Eller den har ju redan börjat, men just imorgon är det som pricken över i:t. Idag har det hänt något speciellt iallafall i min värld. Det har bakats idag, det har gjorts cheesecake med saffran samt ett recept som jag hittade innan som kallas jultomtefudge och så självkklart har det bakats pepparkakor. Det sistnämnda är fudge som är smaksatta med skumtomtar.

Men det är inte det som är det stora. Jag bestämde mig för att den här julen pröva lite utav julgodiset. Det är inget som jag brukar göra och det är inget som jag kommer fortsätta med. Men jag kände att det var dags, en gång om året på en högtid som jul, ja varför inte?

Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på fudgen, det är för söt, herregud det var som en sockerbomb i munnen. Men de är väldigt fina, får hoppas att det finns något utav julgodiset som jag tycker om. Tror en av anledningarna kan vara till att jag inte ätit något sådant här på ett bra tag och att jag helt enkelt inte är van.

Stämningen är iallafall på topp. Det märks att det är jul, granen är super fin. Ska snart dammsuga bort massa barr som lagts sig under den för att sen placera dit alla julklappar. Självklart kommer jag att klämma lite på dem för att försöka lista ut vad det är för något, det kan jag inte motstå! Fast det ska inte läsas några rim, då blir det inte lika roligt imorgon! Hoppas bara att hundarna inte äter upp dem!

Tyvärr så glömde jag min sladd som jag kan lägga in bilderna från kameran uppe i Södertälje så bilder kommer när jag väl kommit hem dit.

För övrigt så känns mitt knä lite bättre, tror det är för det har blivit ett miljöbyte. Det är skönt, pappa skulle ringa och kolla med läkaren hur det blev med operationen. Vet inte längre när den ska bli av, jag får se hur det blir med att gå ut då. Eftersom jag har svårigheter att gå så får jag helt enkelt se hur mitt nyår firas.

Idag är det då onsdag. Två veckor sedan jag simmade, och snart två veckor sedan jag utövade någon som helst idrott. Är så otroligt trött på att vara handikappad och inte kunna göra det jag älskar mest av allt, att idrotta. Som jag skrev tidigare så skrev jag att om jag kunde simma på onsdag (idag) så skulle jag kunna tävla i helgen. Men som denna dagen kom och jag har mera ont än vad jag haft tidigare. Det suger riktigt mycket just nu och jag är så otroligt frustrerad över allt.

Det är så mycket frågor och "tänk om" frågor i mitt huvud just nu. Som tänk om jag skulle struntat i att åka på träningen efter lovet och varit hemma och gjort något annat? Skulle jag vara fit for fight då? Tänk om jag skulle sprungit på ett annorlunda sett den där träningen? Tänk om det varit tvärtom att jag av misstag råkade springa in i killen som sprang in i mig? Eftersom han är så pass mycket mindre skulle jag förmodligen ha krossat hela hans knä, skilljt det från hans ben? Kan ju säga såhär, även fast jag just nu inte bryr mig. Så var det ju tur i oturen att det var just han som sprang in i mig, låg fart och ingen vikt bakom sig så blev ju skadan minimal.

Iallafall, imorgon ska jag iallafall till ortopeden och kolla just mitt knä, men även min fot. Den mår inte bra. En gammal skada som gör sig påmind när jag inte kan gå som jag ska. Hoppas på att det bara är ledbandet som är lite sliten. Har slagit mig att det kan vara korsbandet som fått stryk, hoppas verkligen inte det för då tar det lång tid. Nej nu får skiten bli bra, för jag mår så jävla dåligt över att inte kunna träna, röra på mig, rent av bara att kunna ta mig någon stans utan att få bita sig i läppen för att det gör ont!

Skrier imorgon vad som sas hos ortopeden. Håller tummarna och hoppas att ni också gör det. Vill inte vara skadad längre.

Jaha, då kom jag precis hem från ortopeden. Ska jag säga att jag är glad eller ledsen? Läkaren berättade för mig att som sagt, mitt knä åkte ju ur led. Problemet är nu att när mitt knä åkte så skrapade det upp sår under själva knäskålen. Ledbandet var ju uttöjt, men eftersom det skapats sår under knäskålen så försvarar ju kroppen sig genom att producera brosk. Detta måste tas bort för att det har blivit för mycket.

Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".

Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".


Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.

Hejsan!
Idag är det då en vecka kvar till jul, känns det? Absolut. Har fixat alla klappar som jag ska, behöver bara slå in dem. Har blivit vissa som jag är riktigt nöjd med faktiskt och jag hoppas verkligen att de som blir de nya ägarna blir nöjda med vad det fått. Nu återstår enbart att hitta på lite rimm samt att slå in alla klappar. Det kan ju vara en liten fördel om man nu ska ge bort dem!

Nu har jag snart varit hemma två helger i rad. Det är verkligen inte roligt och jag är sur som en geting. Skrev förrut att det bara var att försöka hålla humöret på topp. Det är mycket lättare sagt än gjort ska jag säga er. Har suttit och funderat lite. Så fort jag blir frisk och hel ska jag träna så fruktansvärt mycket balans för just knän och fötter så att jag aldrig mer kommer kunna skada mig. Det är väldigt underskattat och absolut inte den vanligaste träningen eftersom den inte ger några "synliga" muskler eller så, men ack va viktigt det är!

Imorgon är det tävling och jag tänker inte ens ta mig dit. Jag vägrar att titta på sport på tv. Börjar nästan gråta och känner hur jag bara mår sämre utav att titta på idrott. Det enda som jag inte kan slita mig ifrån är skidåkningen. Det är för roligt att se på.

Pappa har ju också gjort illa sig nu. Så nu är vi två stycken handikappade personer som haltar. Det är hemskt att säga, men jag tycker det är rätt åt honom att han skadade knät. Nu får han äta upp för efter allt han har retat mig för nu när jag är skadad. Han har sagt hela tiden. "Du går ju som Bertil (morfar)" och så skrattar alla, alla utom jag. Jag är så hemskt trött på alla i familjen som driver om att jag är skadad. Bara för att dem är helt jävla kassa inom idrott och inte har någon karriär där så ska det inte tro att jag inte sattsar för det. Så, inte ett enda skämt till om att jag är skadad.

Idag var jag då hos ortopeden här i Södertälje. En trevlig kille som kollade mitt knä och gjorde som ett ultraljud på mitt knä. För er som inte vet använder man även ultraljud när man kollar på fostret i magen på en gravid kvinna! Eftersom mitt knä fortfarande är svullet så betyder ju det att jag har massor utav vätska kvar där i. Efter ungefär 40 minuters vridande och kollande på mitt knä fick vi iallafall beskedet om att det är mitt ledband som är skadat, inte korsbandet tack och lov! Han frågade om jag hade svårt att gå i trappor och då svarade jag att det hade jag, uppåt går bra, men ner för trappor är något jag helst undviker för det gör ont.

Ja idag är det då en vecka kvar till tävling. Inte vilken tävling som helst utan preimär simtävling för min del. Jag har så extremt sugen och taggad på att få simma, jag menar det är bara ett KM, men iallafall. Jag var sugen och laddad för att kunna prestera så bra som möjligt! Dessvärre så har jag fortfarande problem med mitt knä efter den där jävla fotbollsträningen. Om jag kunde skulle jag skitit i att åkt dit. Menmen, gjort är gjort och just nu är det inte så mycket jag kan göra. Jag försöker hjälpa inflammationen att försvinna på traven, genom att röra så mycket som möjligt på skiten och pressa i mig Inflammations dämpande tabletter.  Att det skulle bli som det blev är ju bara för typsikt och just nu ligger ju inte humöret på topp heller. Tråkigt att familjen få stå ut med en sur Sebastian, men jag är bara så otroligt besviken på skiten.

Men man ska inte ge upp för tidigt. Jag har sagt till mig själv att kan jag simma på onsdag så ska jag tävla. Jag känner att jag behöver onsdag och torsdag i simhallen för att vänja in kroppen. Jag menar jag har  inte tränat någonting alls på en vecka och jag har inte simmat på över en och en halv vecka. Så det vore ju klokt att förbereda simmusklerna innan de ska användas.

Håller tummarna för att det ska gå hela vägen.

Som rubriken lyder satt jag bara och tänkte vad det finns för "fördelar" med att vara skadad. Jag menar det kan ju inte bara vara negativt. Så jag satt och gjorde en liten lista i huvudet ochd den såg ut någonting såhär.

Fördelar
*Mera tid för studier
*Du får mera tid att tänka på saker som inte nödvändigtvis har med träning att göra (både för-och nackdel)

Ja det var typ det som jag kom fram till. Så det handlar enbart om mera tid hit och mera tid dit.

Nackdelar
*Du kan först och främst inte träna varesig du vill det eller inte
*Du har seriösa problem med allting, beroende på vart du är skadad kan det handla om svårigheter i allt ifrån att gå upp ur sängen eller att plocka fram mat.
*Det gör ont
*Kan förstöra andra saker som du har planerat

Ja nackdelarna väger över (tur det). Nu ska jag iallafal försöka sova.

Det är ett litet tips som jag ändå kan klämma in. Det är förmodligen inget nytt. Om du har skador så försök att sov så mycket som möjligt, det är under sömnen som kroppen repparear sig själv.

Underbara parodier!

http://www.youtube.com/watch?v=LWxTGJ3TK1U&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=d7n8GqewJ2M&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=HFepIN0bQAM&feature=fvw


http://www.youtube.com/watch?v=6dNryy5elc8&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=CqDGF0j7vpE&feature=channel

Där har ni några, haha Key of Awsome är helt underbara!

Fisk är något som i dagens läge inte är speciellt uppskattat utav någon. Vissa tycker det är super gott, andra tycker det är sådär, men tyvärr är det så att majoriteten tycker illa om fisk. Det pratas mycket om att man bör äta fisk 3 gånger i veckan. Varfär bör man då göra det? Vad för fisk bör man äta om man nu ska äta fisk så pass ofta?

Den vanligaste anledningen till att folk bör äta fisk ofta är för att Omega-3-fettsyrorna som finns i bland annat fet fisk (lax. makrill,sill, ål och strömming) förhindrar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Men man måste även vara försiktig, vissa fiskar kan ha större mängder tungmetall i sig som i sin tur kan orsaka just hjärt- och krälsjukdomar. Det är ju visserligen bra att dessa syror förebygger dessa sjukdomar, men det är inte därför jag tar upp det i min lilla blogg.


Förbättrar syresättningen - För oss som utövar konditonsidrotter är det ju en bra fördel om våra röda blodkroppar kan transportera syret till ett par arbetande muskler. Som i sin tur kan använda syret lite bättre än vad det kan i vanliga fall.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag blivit skadad, igen. Samma knä som alltid (det vänstra) och åter igen går jag på kryckor. Riktigt tråkigt. Svullnaden har blivit ännu större nu och imorgon bär det av till sjukhuset (ska ringa imorgon på morgonen och fixa tid) för att kolla upp det. Visst det gör ont och eftersom det är knät som blivit så stort så kan jag inte göra så mycket. Kan ju knappt röra benet. Det värsta är faktiskt inte att det gör ont, nej det är känslan att man verkligen behöver någon annan som gör saker åt en. Igår vid maten, gick pappa ut och hämtade maten åt mig, båda gångerna, han dukade av och han fixade även min säng. Han fixade till och med batterier till min fjärkontroll till datorn så att jag skulle slippa kliva upp ur sängen när jag kollat klart på filmen. Visst allt detta är väldigt skönt, jag vet att pappa är där för mig och det är jag väldigt tacksam för. Fast samtidigt så blir jag ledsen eftersom jag inte kan göra något utav det han gjorde utan hans hjälp. Bara en sådan grej att jag inte kan gå omkring i huset utan att hålla i mig i alla väggar eller stödja mig på kryckorna.

Att jag inte ens kan öppna den (ursäkta språket) jävla kylen och ta ut någon mat för att jag inte kan böja mig ner och trycka på knappen som öppnar kylen. I vanliga fall ska man ju trycka på den med foten, men eftersom jag inte kan stödja på vänster sida så är det ju uteslutet. Satte mig precis vid datorn och skulle skjuta tillbaka skärmen lite, tror ni inte att en utav mina högtalare ramlar ner på golvet bakom bordet? Det var min huvud högtalar där jag bestämmer ljud och allt annat, det som frusterar mig mest med det är att jag kan se högtalaren, men jag kan inte böja mig ner för att få upp den.

Nåväl, även denna skada kommer att bli bra. Svullnaden kommer att dämpa sig och jag kommer att bli "fit for fight" igen.

Men vad kunde jag gjort för något för att inte få en så stor svullnad?
Jo, jag gjorde några misstag just när det hände och det hoppas jag att ni som läser kan ta nytta av när det väl händer er. Först ch främst när man får en skada, så är det viktigt att man ska försöka stoppa blodflödet som rinner dit och även för att stoppa svullnaden. Det är oftast svullnaden som gör ont. Detta gör man lite olika beroende på vilken kroppsdel man gör illa. För just knät skulle jag så fort det hände kylt ner det. jag skulle bett någon hämta snö (eftersom vi inte har några kylpåsar). Man kyler ner för att dämpa mängden blod som kommer till det skadade området. Där efter skulle jag lagt knät i högläge och lindat in benet riktigt hårt. Det är jätte viktigt att man lindar så fort som möjligt, vi pratar minuter efter att skadan är framme. Man har i det här fallet benet i högläge för att göra det svårare för blodet att ta sig dit. När du har haft på den hårt lindade lindan ska den tas av och man ska linda om det igen. Fast denna gången inte för hårt, mera för att stödja och hålla värme. Gör man allt detta rätt så kan svullnaden gå över på ett par dagar, annars kan man få dras med det i flera veckor.

Detta kunde jag gjort, men det blev inte gjort. Jag själv tänkte inte på det i situationen och folket runt omkring var inte riktigt medvetna om hur de skulle gå tillväga. Inget att klandra någon för. Men jag råder däremot, speciellt tränarna att lära sig sådana här saker. Att alltid ta med sig lindor och ha något man kan kyla med, speciellt i kontaktsporter. Man kan aldrig kunna för mycket om skador när det gäller idrott.

Så vad kan man göra när det hela har hänt och man ska försöka påskynda rehabiliteringen?
Det som är rekomenderat är att försöka vara så aktiv som möjligt. Göra små röreser för att mjuka upp delarna som har blivit lite stela. Det behöver absolut inte vara flera timmar om dagen eller något som du ska bli trött utav. Utan mera några gånger då och då under dagen, gör det jätte ont så ta det försöiktigt i början. Just för knän, fötter och sådant så är, när man kan det riktigt bra att börja med att stå på ett ben. Stå på en balansbräda är också jätte bra för att även här mjuka upp muskler runt om det skadade området som har i uppgift att stabilisera dig och i det här fallet ditt knä.

Hoppas detta var till en liten hjälp. Man vet aldrig när olyckan kan vara framme och man kan aldrig vara nog förberedd