8:e Januari 2011
Kom precis hem från stan efter att ha träffat Johanna. Vi tog en fika och satt och snackade massa skit, riktigt trevligt och fikan blev lång. Tror vi satt där i dryga 2 och en halv timme innan vi blev tvungna att gå för att de skulle tänka. Det passade oss bra för då tog vi oss ner för att gå skilda vägar vid bussarna.
För övrigt så tror jag att jag just nu är en utav de lyckligaste personerna på, ja jag vet faktiskt inte. Lycklig är jag iallafall. Igår hade jag min slutdialog i franskan. Jag skulle sitta via datorn, webben och en mick prata med min franskalärare. Jag var så fruktansvärt nervös, jag visste inte om jag skulle räckatill. Om man säger såhär, anledningen till detta var ju för att jag inte pratar franska sådär jätte ofta i min vardag. Iallafall, jag försökte göra så gott jag kunde genom att förbereda med olika dialoger som min lärare kunnat tänka sig använda. Väldigt simpla, så som hur jag mår och hur dagen hade varit. Allt som jag kom på att han kanske skulle fråga skrev jag ner och hur jag skulle svara på det.
När det väl kom till skott och jag satt där framför datorn och skulle börja var jag helt livrädd. Han började ju inte alls som jag hade trott. till en början kände jag mig helt förtvivlad och tänkte "fan nu går det här åt skogen, hur ska jag lösa det här?" Jag började då snappa upp lite ord här och var i det han sa och på så sätt försökte jag lista ut vad han pratade om och på så sätt försöka ge ett svar på det som jag antog att han frågade. Det verkade gå bra och efter ungefär 40 minuters prat var det färdigt.
Jag fick prognosen G och jag lovar er, jag har aldrig någonsin varit så glad för ett betyg. Jag har slitit så hårt med franskan, pluggat och försökt att förstå även fast jag inte gjorde det. Eftersom vi inte har några lärare så var det extra svårt. Hur ska jag veta hur ett ord låter om jag måste gissa mig fram med hjälp utav fonetiskskrift (stavning?).
Nu kanske vissa undrar: Jaha och vad har det här med träning att göra? Då säger jag, inte mycket. Inte mycket alls faktiskt. Men det har med förberedelser att göra. Även om mina var helt fel så lärde jag mig något utav det. Först och främst, jag får göra på ett annat sätt en annan gång. Och sen så var det så att i vissa utav mina förberedelser så fanns ord som min lärare sa, då kunde jag på så sätt försöka lista ut vad som frågades efter. Detta var till en stor hjälp även om dem var helt fel.
Det gick vägen för mig och jag är riktigt nöjd att jag klarade kursen. Till idrotten så vill jag relater som så att om du förbereder dig, spelar ingen roll hur så kommer det förmodligen att kunna hjälpa dig på något vis. Har du match på lördag så kan det var en förberdedelse i sig bara genom att packa grejerna kvällen innan, att lägga sig lite tidigare än va du hade tänkt. Du kanske till och med dricker ett extra glas vatten till middagen, bara något sådant kan hjälpa.
Här är personen som boken jag läser handlar om. Dalai Lama, en person jag hoppas att få träffa någon gång i livet.
För övrigt så tror jag att jag just nu är en utav de lyckligaste personerna på, ja jag vet faktiskt inte. Lycklig är jag iallafall. Igår hade jag min slutdialog i franskan. Jag skulle sitta via datorn, webben och en mick prata med min franskalärare. Jag var så fruktansvärt nervös, jag visste inte om jag skulle räckatill. Om man säger såhär, anledningen till detta var ju för att jag inte pratar franska sådär jätte ofta i min vardag. Iallafall, jag försökte göra så gott jag kunde genom att förbereda med olika dialoger som min lärare kunnat tänka sig använda. Väldigt simpla, så som hur jag mår och hur dagen hade varit. Allt som jag kom på att han kanske skulle fråga skrev jag ner och hur jag skulle svara på det.
När det väl kom till skott och jag satt där framför datorn och skulle börja var jag helt livrädd. Han började ju inte alls som jag hade trott. till en början kände jag mig helt förtvivlad och tänkte "fan nu går det här åt skogen, hur ska jag lösa det här?" Jag började då snappa upp lite ord här och var i det han sa och på så sätt försökte jag lista ut vad han pratade om och på så sätt försöka ge ett svar på det som jag antog att han frågade. Det verkade gå bra och efter ungefär 40 minuters prat var det färdigt.
Jag fick prognosen G och jag lovar er, jag har aldrig någonsin varit så glad för ett betyg. Jag har slitit så hårt med franskan, pluggat och försökt att förstå även fast jag inte gjorde det. Eftersom vi inte har några lärare så var det extra svårt. Hur ska jag veta hur ett ord låter om jag måste gissa mig fram med hjälp utav fonetiskskrift (stavning?).
Nu kanske vissa undrar: Jaha och vad har det här med träning att göra? Då säger jag, inte mycket. Inte mycket alls faktiskt. Men det har med förberedelser att göra. Även om mina var helt fel så lärde jag mig något utav det. Först och främst, jag får göra på ett annat sätt en annan gång. Och sen så var det så att i vissa utav mina förberedelser så fanns ord som min lärare sa, då kunde jag på så sätt försöka lista ut vad som frågades efter. Detta var till en stor hjälp även om dem var helt fel.
Det gick vägen för mig och jag är riktigt nöjd att jag klarade kursen. Till idrotten så vill jag relater som så att om du förbereder dig, spelar ingen roll hur så kommer det förmodligen att kunna hjälpa dig på något vis. Har du match på lördag så kan det var en förberdedelse i sig bara genom att packa grejerna kvällen innan, att lägga sig lite tidigare än va du hade tänkt. Du kanske till och med dricker ett extra glas vatten till middagen, bara något sådant kan hjälpa.
Här är personen som boken jag läser handlar om. Dalai Lama, en person jag hoppas att få träffa någon gång i livet.
