"Snart är du tillbaka.."
Jaha, då kom jag precis hem från ortopeden. Ska jag säga att jag är glad eller ledsen? Läkaren berättade för mig att som sagt, mitt knä åkte ju ur led. Problemet är nu att när mitt knä åkte så skrapade det upp sår under själva knäskålen. Ledbandet var ju uttöjt, men eftersom det skapats sår under knäskålen så försvarar ju kroppen sig genom att producera brosk. Detta måste tas bort för att det har blivit för mycket.
Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".
Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".
Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.
Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".
Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".
Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.
