sebofsweden

 

Precis som rubirken lyder så anser jag att vi alla är satta på jorden för ett syfte. Vissa ska bara finnas och hitta någon som gör både dem själva och sin partner lyckliga. Andra kanske ska uppfinna saker som gör att vardagen  blir lite lättare, en tredje kanske finns för att hålla ordning på den fjärde osv.

 

Jag har, i hela mitt liv hållit på med idrott. Jag lärde mig springa innan jag kunde gå och har alltid haft väldigt enkelt för alla former av fysiska aktiviteter. Så länge jag kan minnas har jag velat vara med och idrotta i TV, eftersom innebandy är den sporten som jag höll på längst med så var jag helt säker på att det var just den som jag skulle komma längst inom. Det var nu många år sedan jag slutade med innebandy, jag skulle idag säga att jag avslutade på toppen, men anledningarna var korkade. Anledningen till att jag slutade var för att det blev strul med tränarna och istället för att bita ihop och byta klubb så blev det istället ett "jag skiter i det här, det är ni som förlorar på att jag slutar, inte jag" senarie. Självklart var det jag som förlorade på det hela och det har aldrig riktigt varit sådär bra som det var då. Om jag hade fortsatt än idag hade jag hållit på i sisådär 15 år. Och det faktum att det pratas om att innebandy ska bli en OS-sport så snart som 2016 nere i Rio gör ju det hela ännu jobbigare.

 

Jag tror att jag har blivit satt på denna jord för att idrotta och med det vara en förebild för många yngre idrottare. Jag har alltid älskat OS. Tiden då alla är framför tv:n och hejar fram sina respektive land, tiden då man alltid har något att prata med granne om för att man vet att de också följer världens största idrottsevent. Jag vet att jag är menad att tävla i OS, i alla fall en gång i livet.

 

 Jag har sedan ett tag tillbaka tränat friidrott, den ultimata sporten där utövarna visar det bästa utav något som finns i varje annan idrott. Det finns ingen anna sport då du inte använder dig utav fart, spents, kroppskontroll eller styrka, alla dessa är friidrottarnas specialliter. Det jag tränar är 400m sprint, i en framtid så kanske det istället går över till 400m häck, poängen är dock att jag vill springa 400m, varför? För att jag är otroligt mjölksyratålig i mina ben och jag tycker det är roligt att utöva en utav de tuffaste grenarna inom just friidrott.

 

I augusti ska jag springa SM, det är mitt första mål. Efter SM vill jag tävla så mycket som möjligt för att kunna förbereda mig för mitt verkliga mål, OS 2020.