sebofsweden

Vägen mot OS

I will come back, and I know you will be there when I do it

Publicerad 2011-06-11 22:52:34 i Allmänt,

Skolavslutningen var igår och jag måste säga att det var blandade känslor! Först var jag superglad och taggad eftersom jag skulle få sommarlov. Sen så insåg jag att det faktiskt var sista gången jag såg vissa människor. Alltså jag kanske är nojjig eller sådär, men alltså ja.. Det var galet jobbigt och att kramas med alla som grät var ungefär lika roligt som det låter. Det var vackert, men det högg i hjärtat eftersom jag inte kommer se dem på ett tag.

Såhär såg jag helt enkelt ut på min avslutning

Just nu känns det som om jag springer emot tiden. Varje dag kommer jag närmare och närmare USA och mitt liv där, samtidigt så varje dag som går som kommer jag längre bort från allt som jag har kvar. På sista tiden har jag insett att klassen, mina vänner ja alla runt omkring mig hur mycket de faktiskt betyder för mig. Just nu står jag i mitten och känner mig mer och mer klyven. Jag VILL till USA så enormt mycket, men jag vill även stanna hos alla som är kvar här, i tryggheten. Jag har dock sagt till mig själv och folket runtomkring mig att vi helt enkelt får se till att det här blir den bästa sommaren någonsin. Och inte nog med det, jag kommer ju faktiskt tillbaka till Sverige! Ses kommer vi garanterat att göra igen!

Gårdagen spenderas med de bästa, personerna från klassen. Vi hade så galet roligt! När vi skulle sticka och handla hittade vi en plånbok på en bänk. Vi kollade igenom den efter att hitta lite information om vems den kunde vara. Vi hittade även lite nummer som jag ringde upp och frågade angånde plånboken. Efter några misslyckanden så använde vi oss utav en i gängents Iphone och gick in på Eniro. Där hittade vi en trovärdig kandidat. Det visade sig att det var rätt person så vi lämnade in plånboken på kundservicen och jag fick senare under dagen ett tacksms utav ägarinnan! Jag och Vagman hade väldigt roligt inne på Ica Maxi i en kundvagn med en bil för småbarn. Brydde vi oss? Nej absolut inte, Vagman satte sig i förarsätet och skrattade. Jag agerade motor och vi sprang omkring i hela butiken och skrattade som små barn, det var härligt!

Det hände massa mer under kvällen, polisen ringdes, vi blev hemskjustade utav fältarna och ja det var händelserikt om man säger så. Anledningen till detta var för att några nötter ringde och skrämde upp tjejerna i våran grupp med att det var ett stort gäng ute i skogen där vi var. (vi var ute och grillade) så där satt vi och viskade ett par timmar tills fältarna kom och skjutsade hem oss, då var klockan typ halv 2 på morgonen.

En ganska onödig sak att skriva, men jag tycker det är lite ja, "roligt". Jag hatar mygg och jag har en tendens att dra till mig ganska många. De gillar att bita mig. Efter gårdagens äventyr räknade jag ihop att jag hade 45 stycken nya myggbett (y) min ena fot, vrist menar jag är så myggbiten att det ser t som om jag har gått i brännässlor. Men nej, det är myggbett!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela