sebofsweden

Vägen mot OS

Tillbaka igen

Publicerad 2011-08-20 22:21:00 i Mitt år i USA 11/12,

20 augusti 1

Okej nu sitter jag här utan internet. Försöker att kontakta, men det verkar som om det helt enkelt är fel för alla i huset just nu. Sitter och skriver detta inlägg i WORD och tänkte helt enkelt bara ctrl C & ctrl V alltihopa senare.

Igår, innan vi hämtade upp Tranh på flygplatsen så åkte vi för att titta på Taylors skola. Alla pratar om att skolan är så stor och jag tänkte helt enkelt ”hur stor kan det egentligen vara?” snacka om att jag fick äta upp det. Skolan heter Dorman High School och har lite över 6000 elever! Skolan har mera elever än vad staden där jag bor har invånare. Det är helt galet hur stort det är, jag var klent sagt, chockad. Själva skolområdet är större än Arlanda, min skola skulle få plats i Dormans matsal! Skolan hade så mycket olika fields att jag knappt kunde räkna dem. Det var allt ifrån Am.fotball till baseball, till laccross till track and field. Varje dag så var det 68 bussar som hämtade barn runt om för att ta dem till skolan.

 En sak som var riktigt synd var att jag inte tog med min kamera eftersom jag inte hade någon aning om att vi skulle göra annat än att äta. Skolan skulle även spela sin första Am.fotball game för säsongen och det var fullt. Enligt parkeringsvakterna så var det ungefär 10 000 som hade köpt biljetter för att se matchen. 10 000! Alltså förstå att detta bara är ett High School.

 

Dorman High School fotball field

Först att detta bara är en del utav skolan, allting i bakgrunden tillhör skolan!
Dorman High School är den skolan som är bäst i staterna på Am.Fotball. När du tagit examen från Dorman har du garanterat stipendier för att söka vidare till vilket college i hela USA bara genom fotbollen!

Idag har varit en väldigt lugn dag, det har varit så extremt varmt så jag, Tranh, Taylor och Doug har bara tagit det lugnt vid poolen. Haha, har fått lite färg idag kan jag säga, det märktes direkt när jag kom in och kollade i spegeln! Vi åkte iväg och handlade lite för kvällens BBQ och Taylor övertalade mig till att pröva något som tydligen ska vara väldigt amerikanskt. Det var inget mindre än Cowboy Bill’s och är helt enkelt beef & turkey (ett snack, fast det är kött) och snacka om att det var gott! Kändes som om jag kunde äta hur många som helst av dem. Jag säger såhär, det var den första gången jag åt det, men absolut inte den sista!

USA är väldigt speciellt, allt är stort här och människorna är så extremt lata! Först och främst i varje affärer så finns det färdfordon för de som inte orkar gå. Dem ser ut som små snigelmoppar (rullatorer) och alla åker omkring i dessa. Jag personligen har inte prövat, för även fast jag är i USA och ska uppleva amerikanskasaker så tänker jag inte bli så lat. I vilket fall som helst, vi var inne i någon mataffär som jag faktiskt inte kommer ihåg vad den hette. Men det spelar ingen större roll. Jag, Taylor och Tranh (som för övrigt kallas Lo) gick omkring och kom fram till frysdisken. Och där var den, glassen. Affären sålde 4 liter glass för ungefär 20kr och Ben & Jerry’s kostade 15kr styck, men då var det ”köp två, betala för en”. Så två stora Ben & Jerry’s för 15kr, waho mina syskon hade varit som i himmelen

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela