sebofsweden

I fredags åkte jag ju ner till Malmö för att spendera ett par dagar med min mor och den älskade familjen där nere. Vi hade supertrevligt alla 4 dagar och det blev många skratt. Dock så igår, när jag skulle upp till södertälje igen var det inte lika roligt. Att säga hejdå till familjen där nere och faktiskt förstå att det var sista gången jag träffade dem på över 10 månader var allt annat än roligt.

Vad är det värsta som finns? Att se sin familj gråta när man säger hejdå? Nej, det värsta är att veta att det är pga mig som de är ledsna. Usch, det var jobbigt helt enkelt. Höll tillbaka tårarna, men när jag vl satt på flyget så gick det inte, ett par stycken rann ner över mina kinder, men det kändes ändå okej. Man gråter ju för att man bryr sig, huh? Jag vet att jag kommer att se dem igen, men farväl är faktiskt inte min starka sida, det är bland det jobbigaste som finns.

Nu till något helt annat. Idag ska jag ha mitt eget lilla Trilathon. Simning, cykling och sen löpning.

Hade tänkt att börja med att simma 2 km, snabbt byta om och sätta mig på cykeln. Cykla drygt en mil till spåret och sen springa en mil för att sen cykla hem igen på crika 5 km.

Vet att i vanliga fall så ska ju cyklingen vara längst, me just nu så tyckte jag att det inte spelar någon större roll om löpningen och cykling är ungefär lika långa.

Hur laddar jag för det här då? Jo, massor av vatten och mycket mat. Jag sitter just nu och äter lite extra, har tänkt att sticka iväg om drygt 1 timme. Är faktiskt riktigt taggad på att sticka iväg, det här ska bli kul!


Inte så mycket nytt om USA, men men. Snart så, I can sence it (y)




Juste, borde göra klart filmen till usa.. hm, ja det borde jag. Äh, jag tar det en annan dag! Hur många gånger har jag inte tänkt så? haha..