Jag kan inte förstå att jag helt plötsligt kan skriva, "Jag åker till USA imorgon"
Det hela gick så fort, från att inte veta någonting till att helt plötsligt stå där med 3 dagar kvar innan jag ska åka. Tre dagar som ni blivit en, för imorgon smäller det, imorgon vid den här tiden är jag på arlanda och väntar på att min flyg ska gå. Spännande? Ja absolut, läskigt? Utan tvekan.
Min skola börjar nu på måndag så blir det inget New York för mig. Organisationen som jag åker med kallas ju Explorius och i priset man betalar så ingår en tre dagars resa till New York med massa andra studenter. Anledningen till att jag missar det är för att det är fullbokat fram till den 23:e augusti med platser som Explorius har tillgång till. Så jag får helt enkelt ta det som det är och åka till Inman, träffa min familj för att dagen efter ta första steget mot och börja High School. Snart blir allt helt plötsligt en verkligethet.
Idet här området ska jag bo, i det andra huset uppe i vänstra hörnet. Poolen är ju inget minus direkt tycker jag!
Igår var en av dem bästa och värsta dagarna i mitt liv. Tillbringades uppe i stockholm, med större gäng vänner. Vi sprang omkring på Grönan och blev helt plötsligt som små 10 åringar igen. Skulle åka allt och det skulle gå fort. Jag kom dit lite senare eftersom jag satt och var stöd och fikade åt en finnemang snubbe, men resten av gänget kom till Grönan när det öppnade, dvs vid 11.00. Massa kramar, massa skratt och alla dessa attraktioner, haha jag är höjdrädd och har svårt för saker som snurrar, så vad gjorde jag igentiligen där? Det bästa var att det inte spelade någon roll. Det bara blev av och vilket lättnad efteråt. Vi gick även spökhuset, jag har gått spökhuset en gång i mitt liv och det var nere på Lisseberg för några år sedan. Det var bland det hemskaste jag varit med om, haha rädd kille AB. I vilket fall som helst så säger folk att spökhuset på grönan inte är så farligt. Vi gick in, eller förlåt. Vi hade inte ens kommit förbi första svängen när den första "monstret" hoppade ut och skrämmde skiten ur oss! Haha, alltså ja.. Våran tur genom spökhuset skulle ha varit på film, för fy fan va RÄDDA vi var allihopa. Det var galet, roligt och extrem uppskattat!
I vilket fall som helst så är det inte bara glada tankar och känslor i det här läget. Jag åker imorgon och det kändes igår att det var en speciell spänning. När vi skulle säga hejdå var det inte långt ifrån att tårarna började rinna. Jag ville inte gråta, men att stå där och krama alla hejdå.. Ja det var underbart och samidigt hemskt. Jag och en viss person har haft våra intriger, men igår när vi väl stod där och kramades ville jag inte släppa, tyvärr var det en buss som väntade så det gick över fortare än jag hade hoppats på.
Även att stå och kramas med en annan person som jag åandra sidan inte har några intriger med, men att viska till henne att hon inte får börja gråta för då kommer även jag göra det.. Samt att vi ses snart igen. Fint, men jobbigt. Att se personer gråta är hemskt, att se personer gråta på grund av mig är ännu värre, igår blev det båda två.
"Kommer sakna dig så otroligt mycket, men oj vad du kommer ha kul! Vi ses snart igen! Lova att höra av dig " Att krama om någon som ska springa till en bil och få höra dessa få ord, himmelskt, bättre kan jag inte beskriva det.
Men det ska inte hängas huvud här. Det ska bli roligt att åka iväg, det ska bli spännande, men jag blev tagen på sängen kan man säga. Visste att det skulle gå fort, men såhär fort hade jag ingen aning om.
Vill i vilket fall som helst tacka allihopa som medverkade igår, ni är för underbara och det vill jag att ni alla ska veta. Även er som jag inte träffade igår är självklart också helt underbara, no doubt!
Kärlek från mig till er! För er som går på Vacksta, säger jag bara såhär. Vi ses på flaket när ni tar studenten, och ojojoj vad vi ska göra södertäljes gator osäkra!
Min skola börjar nu på måndag så blir det inget New York för mig. Organisationen som jag åker med kallas ju Explorius och i priset man betalar så ingår en tre dagars resa till New York med massa andra studenter. Anledningen till att jag missar det är för att det är fullbokat fram till den 23:e augusti med platser som Explorius har tillgång till. Så jag får helt enkelt ta det som det är och åka till Inman, träffa min familj för att dagen efter ta första steget mot och börja High School. Snart blir allt helt plötsligt en verkligethet.
Idet här området ska jag bo, i det andra huset uppe i vänstra hörnet. Poolen är ju inget minus direkt tycker jag!
Igår var en av dem bästa och värsta dagarna i mitt liv. Tillbringades uppe i stockholm, med större gäng vänner. Vi sprang omkring på Grönan och blev helt plötsligt som små 10 åringar igen. Skulle åka allt och det skulle gå fort. Jag kom dit lite senare eftersom jag satt och var stöd och fikade åt en finnemang snubbe, men resten av gänget kom till Grönan när det öppnade, dvs vid 11.00. Massa kramar, massa skratt och alla dessa attraktioner, haha jag är höjdrädd och har svårt för saker som snurrar, så vad gjorde jag igentiligen där? Det bästa var att det inte spelade någon roll. Det bara blev av och vilket lättnad efteråt. Vi gick även spökhuset, jag har gått spökhuset en gång i mitt liv och det var nere på Lisseberg för några år sedan. Det var bland det hemskaste jag varit med om, haha rädd kille AB. I vilket fall som helst så säger folk att spökhuset på grönan inte är så farligt. Vi gick in, eller förlåt. Vi hade inte ens kommit förbi första svängen när den första "monstret" hoppade ut och skrämmde skiten ur oss! Haha, alltså ja.. Våran tur genom spökhuset skulle ha varit på film, för fy fan va RÄDDA vi var allihopa. Det var galet, roligt och extrem uppskattat!
I vilket fall som helst så är det inte bara glada tankar och känslor i det här läget. Jag åker imorgon och det kändes igår att det var en speciell spänning. När vi skulle säga hejdå var det inte långt ifrån att tårarna började rinna. Jag ville inte gråta, men att stå där och krama alla hejdå.. Ja det var underbart och samidigt hemskt. Jag och en viss person har haft våra intriger, men igår när vi väl stod där och kramades ville jag inte släppa, tyvärr var det en buss som väntade så det gick över fortare än jag hade hoppats på.
Även att stå och kramas med en annan person som jag åandra sidan inte har några intriger med, men att viska till henne att hon inte får börja gråta för då kommer även jag göra det.. Samt att vi ses snart igen. Fint, men jobbigt. Att se personer gråta är hemskt, att se personer gråta på grund av mig är ännu värre, igår blev det båda två.
"Kommer sakna dig så otroligt mycket, men oj vad du kommer ha kul! Vi ses snart igen! Lova att höra av dig " Att krama om någon som ska springa till en bil och få höra dessa få ord, himmelskt, bättre kan jag inte beskriva det.
Men det ska inte hängas huvud här. Det ska bli roligt att åka iväg, det ska bli spännande, men jag blev tagen på sängen kan man säga. Visste att det skulle gå fort, men såhär fort hade jag ingen aning om.
Vill i vilket fall som helst tacka allihopa som medverkade igår, ni är för underbara och det vill jag att ni alla ska veta. Även er som jag inte träffade igår är självklart också helt underbara, no doubt!
Kärlek från mig till er! För er som går på Vacksta, säger jag bara såhär. Vi ses på flaket när ni tar studenten, och ojojoj vad vi ska göra södertäljes gator osäkra!
