sebofsweden

Vägen mot OS

Vet att efter regn kommer solsken, men just nu regnar det dock ganska mycket.

Publicerad 2011-10-05 03:32:07 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan alla trogna följare, ni som tittar in lite då och då och även alla nya! Roligt att ni tittade förbi igen!

Dock så har jag något mindre roligt att bertätta, eller först måste jag bara tacka två personer. Tack ANNA och PAPPA för de fina breven. Jag uppskattar dem verkligen och blir rörd utav vartenda ord. Nu till den lite mindre roliga biten utav mitt inlägg.
Såhär ligger det till, först och främst hade vi ett meet idag. Meet är ett annat ord för "race", "competition" eller vad man nu vill kalla det. Det var ingen jättestor tävling, runt 150 stycken, det var en vacker dag och jag kände; idag ska jag verkligen ge allt. För er nya så pratar jag om cross country som för övrigt är terränglöpning. Du springer 3.1 miles vilket är 5km. Det är extremt jobbigt, men det är roligt det kan jag inte låta bli att nämna.
I vilket fall som helst så gick jag ut hårt, första milen sprang jag på ungefär 4 minuter och 59 sekunder. Med detta vill jag säga att jag aldrig har pressat mig så hårt förut, andra milen kommer jag inte ihåg vad jag sprang, runt 5 minuter och 20 sekunder kan jag tro. Med andra ord, jag var först och det med ganska mycket. Jag kunde inte ens se personen som var bakom mig när jag sprang. Inför den sista milen så var det väldigt oslät mark, dvs mycket rötter, stenar, hål och även ett vattendrag. När jag kom till vattendraget var jag i så högt flås att jag tappade fokus. Jag räknade inte mina steg fram till vattnet och kom lite för långt ifrån. Vattendraget är inte mera än 1-1,5m brett, men när du är slutkörd är detta ett väldigt långt hopp. I vilket fall som helst så kom jag förlångt ifrån, men sattsade för att vinna så jag hoppade. I hoppet så känner jag hur det smäller till i benet, mera exakt höger baksida lår. Jag faller ihop i draget för att det gör så fruktansvärt ont.
Där ligger jag, vrider och vänder, skriker, svär och försöker desperat att ställa mig upp och fortsätta springa. Dock så går det inte, jag klarar av att ta mig upp på fötter, men springa, inte en chans..
Jag började att försöka gå, jag hade ungefär 1km kvar, inte tänkte jag ge upp nu inte.. När jag väl börjar halta fram så börjar folk passera, en efter en och det gör mig så ledsen. Vore jag ensam tror jag nog att jag skulle kunnat börja gråta för att jag var så förbannad. Varför hände detta? I vilket fall som helst så kom jag in som person nr 70 istället för 1 och det var ju inte för roligt. Kände verkligen att jag skulle vunnit.
När jag väl kommer fram till slutet så ser jag min coach. Han tittar på mig och jag märker direkt att det är något som inte stämmer. Även fast han ser att jag haltar så är det första han säger till mig "Where did you fall and how many were behind you?" När jag berättade att jag hade 149 stycken bakom mig så tittade han på mig och sa " You know that we lost right? We needed you to finish the race.." in other words, han fick det att låta som om jag föll med flit. Så, laget förlorade, vi är inte längre bäst i South Carolina, just nu är vi "bara" tvåa. Snacka om att jag inte var glad att höra det.
Lyckligtvis så var det en massör där som gav mig massage och berättade att min hamstring inte hade gått av (tack!) utan den hade bara blivit rejält utdragen. Han sa att jag förmodligen skulle kunna vara tillbaka igen om ett par dagar, vilket även det är bra.
När jag väl kom hem så möttes jag av Doug i dörren. Han ropade på Lo och sa att vi skulle sätta oss vid bordet. Där berättade han att han skulle "end the program" med andra ord, han kan inte ha kvar oss i huset. Anledningen till detta är utav flera orsaker.
1. Han har inte råd att ha oss, hans ekonomi är inte så bra
2. Han vill flytta tillbaka till Kalifornien
3. Vi har inte respekterat hans hem (Lo har haft sönder lite saker, men detta går även ut över mig)
4. Han har inte tid
Så, Doug berättade att han ska ringa ISE imorgon och berätta att han inte kan ha kvar oss och att vi måste flytta. Jag har ingen aning om hur det kommer bli. Troligtvis så kommer jag och Lo inte bo hos samma familj, lite tråkigt tycker jag dock. Han har blivit som min bror, även fast han hade sönder lite saker hit och lite saker dit så har jag ändå varit hans storebror. Jag har hjälpt honom när Doug har hackat på honom, jag hjälper honom i skolan med vänner, plugg. Vi har kommit varandra väldigt nära och jag är verkligen ledsen att vi inte kommer bo tillsammans.
Mera än såhär vet jag inte, just nu är jag fortfarande väldigt chockad över att vi inte kan bo kvar. Kommer vi stanna i Inman? Hur blir det med Chapman? Kommer vi ens vara kvar i South Carolina? Så mycket frågor och så få svar. Jag uppdaterar när jag väl vet svaret själv.
Tack för att ni tog er tiden att läsa det här, vet att det är långt men jag ville att ni skulle veta hur saker och ting ligger till.

Men oh! Varför funkar det inte som jag vill för!?

Publicerad 2011-10-03 03:09:28 i Mitt år i USA 11/12,

Home of the Panthers..
Herregud vad det ska gå piss nu då...

När jag kom hit ville jag spela basket, det är ett projekt jag har i min skola hemma i Sverige. Det har även varit det som jag längtat mest efter sedan jag kom hit, basket säsgongen. Idag fick jag ett samtal från baseball coachen och han berättade något som jag inte ville höra. 
Först berättade han att han ville att jag skulle spela för att killarna i laget hade pratat om att jag hade en bra arm samt en förmåga att fånga bollar. Anledningen till detta är att vi har spelat baseball och enligt mina kompisar så har jag en bra kastarm.
"Give it a few weeks of throwing and you'll get a schoolarship" - Keith
I vilket fall som helst så ringde coachen och vi pratade en stund och han när han berättade att tryoutsen var i november så tappade jag hakan. Det är ju då basketsäsongen börjar och därmed deras tryouts. När jag frågade coachen om jag hörde rätt så fortsatte våran konversation i stil med:
Coach: Yes, we start to practise during November
Me: But I thought that baseball was a springsport?
Coach: It is, but we start during November to get ready for the season.
Me: But, but.. Isn't winter the time of baskeball?
Coach: Yes, but kid, you cannot play bouth baskeball and baseball, I thought you knew.
Me: Oh, so I have to pick baskeball or baseball?
Coach: Yes.
ALLTSÅ VAH!!?!?!??!?
Jag ville ju spela baseball, men jag vill ju även spela baske! Alltå nej..
Fick även ett samtal från fotbollscoachen att jag troligen inte kommer få spela någon match, styrelsen som tar hand om all am.football här i SC tycker inte om att Chapman har fått ett nytt tillskott såhär sent in i säsgongen. Som dessutom är en utbytesstudent...

Så.. Ingen match och ingen baseball eller basket (har inte bestämt mig än)

Rage.....
.
Något helt annat, en utav pumporna jag har skapat för detta årets halloween. 
Ser ni vad det är?

Allt och ingenting

Publicerad 2011-10-02 20:48:42 i Mitt år i USA 11/12,

Ja vad har hänt? Jag skriver som Eira gjort i sin blogg, det finns så mycket att skriva om så att man faktiskt glömmer bort att skriva. Varje dag  händer det något nytt, någoning som man inte trodde skulle hända. För några dagar sedan hände något som jag aldrig kunnat förutse. Jag träffade en senator. Ingen mindre än The Senator of South Carolina, Glenn Reese. Haha, vem trodde att jag skulle träffa honom en senator i USA?

Det roliga var hur vi träffades. Jag, Lo och Doug hade varit hos Doug's syster och var på väg hem. Vi åkte förbi Food Lion (en mataffär) för att köpa lite grejer till kvällen. När vi var där inne så gick jag iväg till grönsaksavdelningen där jag skulle köpa tre pumpor. När jag stod där och valde mellan pumporna så stod det en man lite längre bort vid tomaterna. JAg gick fram till honom och frågade honom om hur jag  skulle tänka när jag valde pumpor för halloween. Han följde med mig med ett leende och hjälpte mig, efter att vi pratat en stund så berättade han att han gillade min dialekt och därefter frågade han vartifrån jag kom ifrån eftersom min dialekt var annorlunda. När jag berättade att jag var från Sverige så sken han upp och började prata om hur mycket han älskade Europa och att han gärna skulle åka till Sverige. 
Han gav mig en bok där han skrev:
To Sebastian, good luck, study hard & go far
/Senator Glenn Reese


Efter ytterligare en stund så kom han på sig själv att han inte hade presenterat sig själv och när han berättade att han var senator så tappade jag nästan hakan. När han berättade det så förstod jag varför folk som gick förbi oss tittade så mycket. Haha, med andra ord, jag sotd och pratade med en kändis i en mataffär!


Haha det ni, det trodde ni inte va? Han gav mig hans kort och bad mig ringa om jag behövde hjälp med något. När jag berättade att jag kanske skulle gå på college här i USA så berättade han att han kunde hjälpa mig. Han sa "recommendations can be very useful when you search for colleges, and a recommendation from me as a senator will help you, I guarantee you that"

Vad mera kan jag skriva?

Svar på tal!

Publicerad 2011-10-02 03:50:43 i Mitt år i USA 11/12,

Postat av: Tintin

Hej! Jag undrar lite smått vad du lyssnar på för musik där borta...Är det samma som i Sverige eller någonting annat??? /Din syster Tintin

Svar: Musiken som spelas här är för det mesta hiphop eller country, du har två låtar som spelas mycket i filmen jag la upp. =)

Postat av: Madde

Du borde göra en jämförelse mellan USA och Sverige typ....svenska tjejer vs amerikanska tjejer, svenska skolan vs amerikanska skolan...och typ hur människorna är i allmänhet där borta jämfört med svenskar.

Och skriv mer om kyrkan! :D Den verkar nice.

Ha det bra!


URL: http://imaddesbubbla.blogspot.com

Svar: En jämföresle... Hmm Alright vi gör såhär.
Först och främst så vill jag bara säga att jag föredrar svenska tjejer. Amerikanska tjejer har så mycket drama i sitt liv så att det nästan är sorgligt. Datear du någon får du iprincip inte prata med någon annan tjej och är du tjej och datear en kille så gäller iprincip samma sak. Hur ska jag överleva med detta? Bäst jag lirar singel året ut ;)

Amerikanarna är ett mycket trevligt folk, de mycket mera öppna än vad svenskar är. Med detta menar jag att amerikanare har lättare för att gå fram till någon och säga vad den tycker & tänker. Till exempel i affärerna så medans man handlar så kommer personerna som jobbar där fram och pratar med en och är allmänt trevliga, även människor man möter när man är ute och går hälsar och ler, har man tid så stannar man och pratar om allt och ingenting.

Amerikanska skolan jämfört med den svenska. Här borta har jag 4 minuter mellan varje lektion. Är man inte inne i klassrummet när klockan ringer så blir man utelåst. Och uppskriven som frånvarande. Missar man 3 lektioner utan en acceptabel ursäkt blir man avstängd från skolan i tre dagar. Är man borta från skolan totalt 21dagar utan läkarintyg som senior så kan detta orsaka att du får gå om året. 
Skolan i sig är lättare här borta. Proven är A,B,C,D frågor och du behöver sällan skriva långa uppsattser.

Kyrkan är väldigt speciell här borta. Man sjunger och dansar, pratar med gud och alla tar det hela mycket religöst. Å andra sidan så lever jag ju i "The bible belt", helt enkelt staterna som är mest troende i hela USA. Första gången jag var i kyrkan så fick jag stå och sjunga inför en fullsatt kyrka. Jag skulle sjunga en låt på svenska för att låta amerikanarna lyssna på det svenska språket. Jag valde att sjunga "tänd ett ljus" haha, dock så har jag klarat mig från att sjunga en andra låt. Ska ju till kyrkan i morgon så vi får väl se om jag behäver sjunga då!

Postat av: Petra

Har du någon kontakt med andra svenska utbytesstudenter? tex dom som oxå åkte med explorius?

Vad är bästa/sämsta med USA?

Svar: Jadå jag har kontakt med andra utbytesstudenter som jag lärde känna innan och det är jag glad för. Det är roligt att höra hur andra har det och samtidigt så är det skönt att prata svenska lite då och då!

Det bästa med USA är människorna, skolan, idrotten, klimatet (VARMT!!!!!)
Det sämsta måste varar maten och att man är beroende utav andra när det gäller skjuts. Eftersom vi inte har tillåtelse att köra pga. utbytessprogramet så måste man som utbytesstudent få skjuts över allt och det tycker jag är lite jobbigt.

Postat av:

vad är de största skillnaderna mellan mat, människorna, husen, skolan, trafiken jaa allt jämfört med sverige? ^^

Svar: Maten är hemsk här borta, allt fritteras. När jag säger allt så menar jag verkligen allt, här där jag bor så fritterar man pickels, Oreeo (chokladkakan!) man fritterar i stort sätt allt. ÄCKLIGT!


Människorna är precis som jag skrev tidigare mycket trevligare och öppnare här. Man frågar varandra hur dagen har varit och man blir alltid bemött av ett leende vart man än går!

Husen ser alla likadana ut. Idag fick jag även reda på varför. Bor du i ett villaområde så vill man inte att någon ska sticka ut för mycket. Det finns liksom ingen mening med att ha ett rött hus när alla andras hus är vita. Dock så ser husen ut ungefär som det svenska husen på insidan. En stor skillnad är att golven är täckta med heltäckningsmattor så du damsuger inte allt för ofta, haha.

Trafiken är galen. Folk kan inte köra bil här, det finns nästan inga skylltar. Du måste helt enkelt memorera olika vägar för att kunna ta dig dit du vill, otroligt dumt enligt mig! Du har "12 points" på ditt körkort. Pointsen fungerar som följande; Gör du en trafikförselse, låt oss säga kör för fort så kostar det dig 4 points. När du blivit av med dina 12 points så blir du av med körkortet. Dock så kan du göra så att du går till en form av skola där du får tillbaka dina points. Skolan är typ att du sitter och lyssnar på vad du har gjort för fel i någon timme sen är du färdig. Onödigt..

Postat av: Eira

Haha Maddes fråga... ;) Hur är USA och ditt utbytesår annorlunda till vad du tänkt dig? Fick ni bort färgen på Lo's ögonbryn haha? 
Kram


URL: http://honeyandmoon.blogg.se/

Svar: Jag kunde inte drömma om att det skulle vara såhär bra! Jag trivs som fisken i vattnet! Det som är annorlunda är väl att amerikanarna är så efter i mode. Jag trodde att dem skulle vara efter oss, men här där jag är så är det verkligen tvärtmo!
Och hahahahahahha, jadå efter många minuters skrubbande så gick det!

Postat av: Tintin

Hej igen! Jag kom på en till fråga. Vad äter du till frukost?? 

P.S Jag skriver detta med "min" macbook från brunnsäng! Inte så illa va?? ;) /Din syster Tintin

Svar: Ojoj, snacka om att brunnsäng har blivit bättre! Grattis, det är precis så det ska vara! Till din fråga. Jag äter frukost både hemma och i skolan. Hemma så äter jag två ägg som jag kokt dagen innan och lagt i kylen. När jag väl kommer till skolan så äter jag något som kallas "grids", ska jag vara ärlig så vet jag inte vad det är. Det ser ut som gulgröt med korn i och smakar ungefär som det låter. Men det går ner eftersom magen inte bryr sig när den är hungrig! Förutom gridsen så äter jag även en egg,bacon and cheese sandwich och den är faktiskt riktigt god!

Postat av: Vagman

hur är de amerikanska brudarna? och framför allt: hur är dem i sängen? ;)(A)

Svar: Haha amerikanska tjejer gör mig galen. Visst är dem trevliga som vänner, men när det blir mera intimt så står jag inte ut med dem! Tänk på någon tjej du känner som är så extremt mycket "drama queen" och sen så tar du det x 10 så får du en vanlig amerikansk tjej! Sen så är tjejerna verkligen natt eller dag. Med detta menar jag att antagligen är det snygga eller så är det verkligen inte snygga. Till din andra fråga, kan jag bara säga haha (y)

Postat av: Kaktus

Hej hej!
Din blogg är verkligen nice och det ska bli kul att läasa om ditt år :D
Har två frågor:
Vad fick dig att vilja åka som utbytesstudent till USA?
Vad är den största skillnaden mellan USA och Sverige?
Kram :*


URL: http://sunseticecream.blogg.se/

Svar: Tack så jätte mycket, jag uppskattar verkligen att du tycker om den! :D
Som svar på din fråga om vad som fick mig att vilja åkta till USA så måste jag svara, mitt ex. För ett tag sedan så hade jag en flickvän som hade varit i USA som utbytesstudent. När jag fick höra hennes historier om vad som hade hänt och hur hon hade haft det blev jag riktigt sugen på att åka själv! Visst allt hon berättade var ju inte bra, men jag kände även att det possitiva övesteg det negativa. Så tack vare henne så blev jag sugen på att åka, men det var inte fören ungefär 1 år senare som jag faktiskt tog mig i kragen och beslutade att jag göra det. Jag säger bara såhär, har du möjligheten att åka så ta den! Det kommer vara värt det! 

Största skillnaderna mellan USA och Sverige har jag svarat på lite högre upp så jag föreslår att du tittar där :) Om det inte vara svar nog så berätta vad du vill veta så ska jag svara på det! :)

Postat av: Lina

Hej, kan inte du lägga upp lite bilder på dina vänner i USA:)

Du får en hel film! :D  http://www.youtube.com/watch?v=ViX5iQsusYk <------

Postat av:

Kan du inte lägga upp lite mer bilder så man får ansikten och ser hur allt är där borta? :D 
Skulle vart grymt

Postat av: Emma

Hej kan inte du typ filma lite i skolan, typ med dina kompisar o s v;) Vore jätte kul! Fin blogg du har! Kram

Jodå, det kan jag göra så fort jag får tillfälle! :D

Frågestund eftersom att alla andra har det!

Publicerad 2011-09-28 00:46:33 i Mitt år i USA 11/12,

Som titeln lyder så tänkte jag ha en liten frågestund där ni helt enkelet frågar något om USA så ska jag försöka svara på det så gott jag kan. För övrigt så kommer jag även att kolla igenom mina kommentarer och svara på dem jag inte redan har svarat på, så... Bring it on!
Ignore what he thinks! Haha, just ask ^^

Okej, saker är inte alltid så lätta

Publicerad 2011-09-28 00:40:13 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan alla där på andra sidan skärmen! Jag kom precis hem från träningen och är precis som vanligt helt slut, men är inte det så det  ska vara?
Dagarna flyter på precis som det brukar och ska göra, jag ÄLSKAR Chapman. Är otroligt glad att jag valde att spendera detta år här borta. Självklart saknar jag mina vänner där hemma, tänker på er varje dag och hoppas på att ni har det lika bra som jag har det.
Jag har snart varit här i 6 veckor drygt och det har redan börjat snurra i huvudet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. På grund av min tid här i staterna så har jag fått "myror i skallen". Med detta menar jag att jag som sagt inte riktigt vet vad jag vill göra. Sedan en tid tillbaka har jag velat flytta till New Zeeland och börja på en kiropraktor skola där. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag vill göra längre. Jag har blivit så förälskad i USA, kanske lite för mycket. Eller kan man verkligen älska något för mycket? Vad vet jag, jag är bara 18 än så länge och har många år framför mig. Eller ja, ett par år i alla fall innan det är dags för College.
Hawaii..
Tintin, jag har faktiskt funderat på att bosätta mig i Hawaii under en tid i mitt liv. Vem vet kanske blir vi grannar? Det vore väl trevligt! Vet att Hawaii är ditt ställe, men tack vare en viss EIRA så har jag fått upp ögonen för det! Eetta är dock bara tankar än så länge!
Men det är inte bara framtiden som har svåra beslut. Även nuet har sina svårigheter. Jag har ju börjat spela am.fotboll för skolan. För er som följt min blogg under en lite längre tid så har ni förhoppningsvis och förmodligen snappat upp att jag även tävlar i Cross Country. Det går ovanligt bra för Chapman detta året i löpningen och vi har många tävlingar framför oss där vi är rankade som favoriter. Här kommer dock mitt lilla problem. Min cross countrycoach vill att jag ska fortsätta träna med dem så jag inte förlorar min förmåga att löpa. Visst jag springer i fotbollen, men inte på samma sätt och min CCcoach är rädd att jag ska bli långsamare. Eftersom jag är bland de 5 bästa löparna så är det inget han vill riskera.

Jag kan dock inte springa med dem för gör jag det så missar jag fotbollen och då kommer jag inte kunna spela matcher. För övrigt så vet jag inte när jag spelar min första match, snart hoppas jag. Så hallå? Springa mera och förlora chanserna att spela match, men ökar möjligheten till att springa statefinals (och få en ring som bara vinnaren får..dvs väldigt unik!) Eller strunta i att springa och därmed minska chanserna till statefinals (och därmed utsätta ccteamet för att inte komma dit.. Chapman har för övrigt aldrig tävlat i en så stor tävling..). Men däremot öka chanserna för att få spela fotbollsmatcher.

Auckland, inte speciellt illa..


City of sails..

Alright

Publicerad 2011-09-25 03:50:40 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan igen! Tiden flyger förbi här borta så jag glömmer helt enkelt bort att blogga. Dock kommer jag inte sluta för ska jag vara helt ärlig tycker jag det är roligt att blogga. Det är skönt att skriva av sig och berätta lite om vad som händer för mig här borta på andra sidan!

Vilket fall som helst. Jag har glömmt att berätta det, men gissa vad? JAG HAR BÖRJAT SPELA FOTBOLL! Jadå, ni läste rätt! Jag valde att börja spela och nu gör jag det, snacka om att jag är glad att jag valde att börja! Och jag är väldigt tacksam att coachen lät mig börja även fast halva säsongen har passerat. För att berätta lite mera om fotbollen så kan jag berätta att jag spelar Saftey. Kort och gott, killen som står längst bak och är mer eller mindre sista hindret. 
Jag spelar som ett utav "S:en"
Idag hade jag även ytterligare än tävling i x-country. Det gick helt okej, dock så var själva banan helt galet jobbig. Det var uppbyggd på ett sätt där du hade väldigt långa och branta downhills och vi vet alla vad som kommer efter en nedförsbacke.. Japp, ni gissade rätt, grova uppförsbackar. Det regnade under natten så det var ganska lerigt och detta gjorde löpningen lite intressant..

Under själva loppet så var det många som föll. När vi hade ungefär 1km kvar så föll killen framför mig. Eftersom jag är som jag är så stannade jag för att hjälpa honom för han låg och skrek, han hade gjort illa sig ganska illa. Som jag förstod det så hade han halkat och dragit ut något i benet. Dock så var jag den enda som stannade så jag förlorade ett par placeringar på detta. Dock så brydde jag mig inte, jag ville försäkra mig om att killen mådde bra. På grund av detta så hade jag idag min sämsta placering och tid, och tyvärr så kom vi "bara" två eftersom min placering inte var som den brukade. Men enligt mig så var det viktigare att killen var ok än att vi vann.

Nu till något helt annat, idag upplevde jag något utav det värsta jag varit med om. Ta den med en nya salt, men killar ni vet vad jag pratar om när jag säger en pungspark, det gör ont, riktigt ont. Men det jag var med om tar nog priset..
Idag blev jag nämligen biten utav en eldmyra, dessa små kryp lever verkligen upp till sitt namn, jag har aldrig varit med om något värre haha. Här har ni en bild på fulingen. Inte den som bet mig för den mosade jag, men såhär såg han ut..

Tills nästa gång!

21-09-2011

Publicerad 2011-09-21 22:47:05 i Mitt år i USA 11/12,

Alright, här har jag inte varit på ett tag. Vårat internet spökar, det funkar när det känner för det, men detta har jag ju redan berättat för er så ni är väl inte förvånade längre!
Okej, vad har hänt? Jag har deltagit i ännu en tävling. Denna gång på en skola som kallas Blueridge, en ganska stor skola, dock vet jag inte hur många elever skolan har. Jag kom in på plats nummer 11 utav ungefär 170-180. Är inte jätte nöjd, men laget gick segrande ut ur tävling och det var ju skönt! Dock så är det snart dags att lägga upp cross countryskorna på hyllan. För jag ska nämligen börja i fotbollslaget!
Tjejernas tävling!
Jadå, ni läste rätt. Jag ska börja spela för Chapman High schools fotbollslag och jag är så sugen så att jag nästan spricker. Har min första träning imorgon och förhoppningsvis (om allt går som det ska) så kommer jag spela min första match redan nästa vecka! Och som grädde på moset så kan jag meddela att den matchen är en hemma match! Så med andra ord, så ser det ut som att jag spelar min första am.fotbollsmatch i U.S på hemmaplan! Haha, I'm so exited!
Last game, Lo och Luke ^^
Ni vet kanske att jag skrev ett inlägg om min flickvän? I vilket fall som helst så är hon inte min flickvän längre. Efter ett par timmars snack med Eira så kom jag fram till att det inte skulle funka mellan mig och Melinda. Alltså, det var inte Eira som övertalade mig eller så, men det var helt enkelt när jag berättade för henne hur det hela låg till som jag insåg att det inte alls kommer funka!
Såhär gick det till på ett ungefär:
Både jag och Mel tar oss till skolan med samma buss. Så, i måndags så berättade jag för henne på bussen att jag hade något viktigt att berätta för henne. Det verkade som om hon inte alls förstod vad som stod på så hon tog det lugnt. När vi väl kom fram till skolan så bad jag henne vänta tills alla andra hade gått och sen så berättade jag helt enkelt för henne hur det hela låg till.
Jag berättade att jag inte alls uppskattade att hon höll mig fången. För det var i princip det hon gjorde. Jag fick inte prata med andra tjejer, gjorde jag det så blev hon sur och ledsen för att hon ansåg att jag stötte på tjejen jag pratade med. Om jag gick med en annan tjej mellan mina lektioner och pratade precis som vanligt folk så skulle Mel nödvändigtvis tränga sig mellan mig och tjejen. Inte gå vid min andra axel, utan pressa sig in på den "upptagna" axeln och på detta sätt få bort den andra tjejen. 

Hon är söt och trevlig, men så fort det är en annan tjej i närheten av mig så blir hon som ett monster, haha både roligt och ledsamt. I vilket fall som helst så är det slut mellan oss två nu för att jag helt enkelt inte klarade av det. Men nu kan jag i vilket fall säga att jag "dateade" en amerikansk tjej! ;)
Måste bara berätta en annan sak. Jag har inte sett solen på tre dagar! Och inte nog med det, idag så regnade det! Usch är allt jag kan säga om regn, ingen uppskattar regn och speciellt inte jag..
Dagens planer:
* Prata med Doug om New year, jag har nämligen andra planer.
* Kasta baseball med Lo (som förövrigt har världens mest underbara flickvän och jag ska visa er varför i något annat inlägg)
*LÄXOR...
*Kyrkan
Japp det var allt jag kom på för tillfället!

Here you go Madde!

Publicerad 2011-09-18 07:16:22 i Mitt år i USA 11/12,

Alright eftersom http://imaddesbubbla.blogspot.com/ helt enkelt frågade så tänkte jag skriva ett litet inlägg om min nuvarande "flickvän" här på andra sidan. 

Hennes namn är Melinda och är född 1994. Ska jag vara ärlig så hade jag fått för mig att hon var 93:a, men tydligen inte. Man lär sig något nytt varje dag!

Melinda är en rolig amerikansk tjej som i mina ögon är ganska olik mig själv. Men är det kanske sådana saker som gör att man gillar varandra? Haha, vad vet jag, jag är ju bara 18 och har inte levt tillräckligt länge för att kunna garantera det! ;)

I vilket fall som helst, tillbaka till ämnet. Melinda är som sagt 94:a, hon har 2 bröder, en lillebror och en storebror. Denna lilla har fått en ny idol och denna idolen är svensk, det är nämligen jag som är hans nya idol! Vart jag och Melinda än går så springer hennes lillebror efter oss, han är 9 om jag inte misstar mig. Hennes storebror å andra sidan är inte lika glad att jag "datear" hans syster. Det är faktiskt roligt, även detta är som i en film.
"Storebror ska försvara lillasyster, från stygga Sebastian." haha, det är lite roligt. Han kommer förmodligen att slappna av lite mera i framtiden.
Lite rolig fakta om Melinda:
-Hon bor på en bondgård.
-Hon har 15 getter
-8 höns
-1 tupp
-4 grisar
-2 hästar
-2 hundar
-4 katter
haha, massor med djur.. Första gången jag var hemm hos henne så mötte hon upp mig i en cowboyhatt och cowboyboots. Haha, med andra ord, hon är en COWGIRL, FÖRSTÅ JAG DATEAR EN COWGIRL!
Lite fakta som är mindre roligt:
-Hon är extremt svartsjuk
-Gillar inte att jag pratar med andra tjejer
-Om jag sitter och pratar med en tjej så tycker Melinda om att pressa sig ner mellan oss.


Jag tycker om min date, men samtidigt så är hon lite jobbig med andra tjejer. Jag får se hur länge det här håller, vill ju inte direkt känna mig som en fånge!

Men hon är trots allt min första amerikanska date!

Hoppas du är nöjd med detta inlägg :)

Borde jag ta chansen? Eller ska jag kalla det en risk.

Publicerad 2011-09-17 07:22:04 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan, hejsan och åter igen hejsan! 

Mitt namn är Sebastian och jag är 18 år, spenderar just nu mitt år i USA där jag för övrigt är en stolt elev av Chapman High School. Haha, jag skojade bara, men eftersom det var så länge sedan jag skrev så tyckte jag att det var lite roligt om jag introduserade mig igen. Det märks att klockan är mycket och att jag är trött!
Så vad har hänt?
Tisdag var det dags för tävling, regionals. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad det innebär, jag sticker bara dit och springer, träffar folk och njuter av livet! Jag börjar bli riktigt vass på det här! Banan var hemsk, det var nästan bara terränglöpning, och det värsta av allt var den fruktade "The hill". Det är en backe som är omtalad bland alla X-country löpare. Det är en mycket brannt backe, dåligt grepp, och det är inte alls ovanligt att folk inte kommer upp eftersom de helt enkelt tappar fästet. Alltså det är så svårt att beskriva, jag tog bilder ovanfrån, men det är inte schysst mot backen. Den är mycket värre än vad det ser ut att vara på bilden. Vilket fall som helst, i vårat race där vi var ungefär 100 löpare så föll 9 stycken i backen och var tvugna att avbryta, själv klarade jag mig och kom in på en sjunde plats! Topp 7 utav 100 är inte så illa om jag får säga det själv.
http://www.youtube.com/watch?v=nnYBlwz7rO4 <------ Lite bilder från tävlingen!
Onsdag: En vanlig dag i skolan med trevligt folk, konstig lunch och ja, livet leker helt enkelt! Jag har fått min första amerikanska flickvän och det känns ju lite roligt och spännande. Fast här i USA så är man ju inte tillsammans utan man datear. Intressant och mycket roligt faktiskt, inte alls som hemma i Sverige! Träningen rullar på precis som vanligt, vi springer så mycket just nu att det är galet. Vi sprang runt 10 miles, vilket betyder 16km haha.
Onsdagar är verklgen höjdpunkten på veckan, för då är det dags för kyrkan!

Jag vet det låter lite konstigt, men seriöst. Skulle ni ha varit med i kyrkan jag går till på onsdagar så skulle ni förstå. Det är enbart tonåringar där och vi har så otroligt roligt! Det är inte alls som kyrkan hemma i Sverige, i denna kyrka så dansar vi, sjunger, spelar basket och pratar om gud. Våran predikant är ett geni, trots att jag inte är så troende så får han mig att lyssna mycket noga på vad han har att säga. Han har talets gåva med andra ord.
Torsdag var väl inte världens roligaste dag. Jag hade 2 test och 2 läxor. Allt gick bra, men det var någonting som fick mig att vara så otroligt trött. Jag kunde knappt hålla mig vaken. Fast när jag tänker efter, jag går upp 05.20 varje morgon, inte så konstigt att jag är trött haha!
Fredag: GAMEDAY! Alltså såhär ligger det till, i alla fall i min skola. Fotball är allt, elelr nej, sport i allmänhet är verkligen allt. Enligt vissa utav mina kompisar så har varje säsong sina sporter. Just nu är det fotball, till vintern så kommer basketen att vara sporten alla pratar om och sen när våren kommer krypande så är det baseball som gäller. Och som jag redan berättat så är det fotball som gäller just nu. Det är lite roligt, på fredagar måste alla i hela skolan ha på sig något som är oranget, blått eller vitt eftersom detta är skolans färger. ALLA lärare har på sig sina speciella Chapman outfits. Det hela går ut på att man ska visa hur stolt man är över att vara en panther!
Skolans cheerleaders springer omkring i sina outfits och det är ju absolut inget vi klagar på!
Efter skolan så hade jag träning som vanligt, vi började med att träna sprints. Och här kommer något som är lite intresseant. Skolans fotball coach såg oss springa. När jag var klar med mina sprints hade vi en paus på ungefär 10 minuter där vi skulle vila. För idag skulle vi springa långt, 10 miles stod på schemat. I vilket fall som helst så drog ju fotball coachen iväg mig och började prata med mig om jag var intresserad av att spela fotball istället för Cross Country. Eftersom han hade sätt att jag var snabb så sa han att han ville ha mig i laget. Han berättade att jag kunde spela Saftey. Alltså såhär ligger det till, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag skulle verkligen vilja spela fotball, men samtidigt så är jag rädd. Rädd för att skada mig igen.
Idag var det ju gameday, tyvärr så förlorade vi, men det var en bra match! Nu kommer min poäng, och det är pågrund av detta som jag tvekar med att gå med i laget. En kille som jag har blivit riktigt bra polare med skadade sig idag. Han skadade sig ganska illa, så illa att han bröt sitt högra ben. Tack vare detta så blir han borta resten av säsongen. Grejen är, jag skulle verkligen älska att spela fotball här. Varje homegame har jut nu ungefär 1000 åskådare. Dessa 1000 åskådare vrålar Chapman hela matchen, en ganska häftig känsla.
Så vad ska jag göra? Spela eller ej? Jag vet verkligen inte om jag ska vara ärlig.
Ps. Min första baseball och baseball glove!

Lever

Publicerad 2011-09-16 04:40:31 i Mitt år i USA 11/12,

Tänkte bara skriva att jag lever och mår bra! Klockan är mycket och jag ska lägga mig, imorgon ska jag skriva om lite vad som hänt. Imorgon är det även dags för GAMEDAY! 

Uselt inlägg jag vet, men det kommer ett bättre imorgon med bilder och historier!

Första morgon inlägget

Publicerad 2011-09-13 12:56:35 i Mitt år i USA 11/12,

Alright, det här blir mitt första morgon inlägg här borta från andra sidan. Är det bra eller dåligt? I detta fall är det inte alls bra, jag och Lo missade nämligen bussen. Den där lilla kines saken (han är inte ens kines utan vietnames) vaknade 7 minuter innan bussen gick. Eller förlåt, jag mnar att han gick upp då, första gången jag väckte honom var runt 5.45 andra gången 5.55 och sen så vaknade han själv 6.08.

Är doug hemma? Svaret är nej, han jobbar natt, tror dock att han kommer hem snart. Han kommer ju att ta oss till skolan, men tror inte att han är allt för glad att vi missade bussen.

Så, nästa gången kinesen sover så ska jag inte vänta på honom. Man lär sig något nytt varje dag.
Idag är det ju tävlingsdags! Snacka om att jag är sugen, riktigt, riktigt sugen! Vet inte vad stället vi ska springa på heter eller vart det ligger, men det lär jag väl få reda på!
Några elever från Chapman med skolan i bakgrunden

Så mycket att göra och så lite tid!

Publicerad 2011-09-13 03:47:21 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan! Min tid flyger iväg och det känns som om jag drunknar i alla läxor! Blä är allt jag kan säga. 

I måndags så var jag med i tidningen! Jodå, tro det eller ej, men jag var med i tidningen eftersom det var min första tävling i Cross Country och att jag dessutom tävlade för Chapman! Så det var lite roligt, dock så fick jag inte tag i någon tidningen, men jag ska göra mitt bästa för att få tag i en. Vill ju ta med den hem till Sverige och rama in, haha.

För övrigt så flyer allt på precis som det ska och imorgon är en stor dag. Det är nämligen dags för min andra tävling. Den här gången är det regionals, vet inte riktigt hur stort det är, men vi verkar ha en god chans. Det är riktigt roligt, jag älskar att tävla, speciellt i sådana här saker. Det är så mycket folk som hejar på en och man träffar så mycket människor, helt enkelt två tummar upp.

Just nu sitter jag med färg i håret och väntar på att det ska "sugas in" haha, jag kan inte förstå att jag färgar håret igen, jag gjorde det ju förra lördagen. Bör ta det lite lugnt med färgningen efter den här gången, vill ju inte förstöra allt mitt hår igen!
För övrigt så har mina Senior Pictures kommit!
En utav dem!


And another one.

Haha, blev väldigt besviken ändå. Tre utav bilderna var tagna i Kostym (coolt, huh?) men mitt hår på dessa bilder är helt messed up. Jag bad om en spegel, men tyvärr så hade de inga så jag frågade om håret såg ok ut och fick svaret att det gjorde det. Pfft, den fotografen vet då inte hur håret ser ut när det är bra!

Men dessa två bilder som jag laddade upp blev jag nöjd med.

Nu ska jag lägga mig, klockan är inte mycket, men jag behöver mycket sömn inför imorgon, för imorgon smäller det, imorgon blir det vinnst!

Dounuts & light

Publicerad 2011-09-10 06:49:38 i Mitt år i USA 11/12,

Som rubriken lyder! Krispy Kreme är ett ställe där dem helt enkelt bakar och säljer dounuts! 12 stycken för 4 dollar! Namn namn! Usch haha, jag har aldrig ätit såhär mycket skräp som jag gjort nu de senaste veckorna. Men hallå, man är bara i USA som utbytesstudent en gång i livet, right?
Idag var även en väldigt specill dag för alla amerikanare. Idag är det 10 år sedan 9-11. För er som inte vet vad det är så var det när terroristerna använde kapade plan för att förstöra The Twin Towers, även Pentagon attackerades. Eftersom det riktiga datumet är nu på söndag så valde skolan att ha sin cermoni nu idag istället. Det kom personer från hela South Carolina, från skolor, jobb, det var även så att en brandman som varit med och räddat personer ur huset var där och berättade om hur det var att vara närvarande under kaoset. Det var väldigt fint och många studenter fällde ett par tårar under vissa tal. Tyvärr så var det inte tillåtet att fotografera. Detta för att respektera de döda. Så det blev inte mycket bilder därifrån 
När vi tågade in

I mitten satt våran rektor, brandmannen, poliser och några andra. EfTer denna bild blev min kamera tagen..


Titta va fint jag skrev! Jag och Lo hade helt enkelt roligt med min kamera!

Ps. Ska fixa ihop en film snart igen, imorgon ska jag till The MALL! (Shopping time!)
med några polare, ska bli grymt roligt! Men nu är klockan mycket och jag ska sova,
sleep tight! 

Amerikanare är galna.

Publicerad 2011-09-09 02:27:02 i Mitt år i USA 11/12,

Hejsan!

Ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat någonting nu de senaste dagarna. Anledningen är något som alla skolelever har då och då, nämligen läxor. Jag satt och räknade lite på hur mycket läxor jag igentligen har. Jag kom fram till att jag har, i två utav fyra ämnen. Ungefär 400 Quizfrågor i veckan, dvs 1600 Quizfrågor i månaden!
Såhär mycket läxor har jag aldrig haft förut och det jobbigaste är att här i USA så funkar det såhär:

Du får läxan och den ska vara klar tills dagen efter, så har ALLA mina läxor varit. Så planering är inget att tala om, det är helt enkelt bara att göra. Dock så är det inte alltid så roligt att göra, som igår till exempel. Jag skulle till kyrkan med ett gäng kompisar, men jag fick för mycket läxor under den dagen så jag kunde inte lämna huset. Ibland blir det helt enkelt för mycket, jag vet att mitt år här inte räknas det minsta. Bara jag klarar kurserna så är det ok enligt Explorius. Detta är dock inget för mig, jag har A i alla mina kurser just nu och jag tänker fortsätta med det. Jag tänker helt enkelt ta examen med enbart A i betyg, average 5.0 eller vad det nu blir!
Nu till något helt annat!
Imorgon har vi Senior Pictures för skolans yearbook. Så imorgon gäller det att fixa sig och göra sig extra snygg! Enligt vad jag hört så tar eleverna i min skola det väldigt seriöst, ALLA kommer tydligen att verkligen göra sitt yttersta för att vara så snygg som möjligt, snacka om kul!
Något som är mindre kul, eller i alla fall konstigt.
Någon som sett filmen "Social network"?? Filmen har en slogan
"You don't get to 500 million friends without making a few enemies"

Om man säger såhär, jag är i den situationen. Kommer ni ihåg att jag skrev att jag hade "flirtat" med en tjej och hennes pojkvän hade blivit förbannad på mig? Den gången flirtade jag inte. Nu under veckan så har jag tagit reda på vilka som har pojkvän och vilka som är singlar, bara som en liten säkerhetsåtgärd. 

Idag under lunchen så kom det fram en kille till vårat bord och började snacka om att jag stötte på hans tjej. När jag svarade honom att jag inte hade den blekaste aning om vad han pratade om så blev han först arg och började liksom säga massa saker att jag skulle hålla mig borta från hans tjej. Jag frågade honom vem som var hans tjej så att jag helt enkelet kunder göra som han bad mig att göra. Då kom en tjej som heter Kora fram och drog killen i armen. Kora är en tjej i mitt X-Country team och det var tydligen tjejen som han pratade om.

Kora hade berättat om mig för hennes kille. Inte att jag hade flirtat med henne eller så utan hon hade helt enkelt berättat för honom att det var en snygg kille i hennes X-Country team från Sverige som var hur trevlig som helst. Och dessa ord hade fått pojkvännen att gå i taket. I vilket fall som helst så kom hon fram och bad om ursäkt för att hennes pojkvän hade hotat mig.
Jag berättade för henne att det var lugnt, detta är amerika och jag får helt enkelt passa mig för vem jag pratar med och hur jag pratar med den personen.
Senare på dagen fick jag reda på att killen hade blivit så arg att han till sina polare att han skulle "Beat the hell out of him!" men att mitt rykte hade stoppat honom. Rykten sprids fort här ska jag berätta för er och ryktet att jag tränade kampsport hemma i Sverige är inget undantag. Så, mitt Kung Fu rykte "räddade" mig från min första fight. Haha, jag säger då det.. Amerikanare är galna! ^^
Don't mess with marshal arts!

5:e september

Publicerad 2011-09-05 02:02:00 i Mitt år i USA 11/12,

 

Nu har våra gäster lämnat huset och allt blev helt plötsligt väldigt lugnt igen.  Det är sådär skönt lugnt, det enda ljudet jag hör är vattnet från när Lo duschar och hur regnet smattrar mot mitt fönster. Ja då, tro det eller ej, men det regnar här i söder också. Fast det gör mig just nu verkligen ingenting.

Gårdagen var en rolig dag! Som jag skrev så var jag i kyrkan, men vad jag inte skrev var om vad som hände efter kyrkan, mera mot kvällen.  Planerna såg ut som följande, jag, Cox, Keith, Justin och Dalton skulle hänga hos en utav Cox och ha en riktig grabbkväll. Det kan man ju verkligen säga att det var!

Kvällen började med att jag blev upplockad runt 7 tiden utav Cox, Doug var inte hemma så jag skrev honom en fin liten lapp om vart jag var och hur det hela låg till. Vi tog oss över till hans och jag han knappt komma in genom dörren innan vi stack ut igen! Den här gången med en baseballhandske, en baseball och ett slagträ, nu skulle amerikanarna helt enkelt lära mig spela!

Vi kastade lite, slog lite och det gick faktiskt riktigt bra, jag är stolt över mig själv! Dock så slog vi ju inga hårda slag eftersom vi var i ett villaområde. Cox är skolans startpitcher (killen som kastar bollen) och han visade hur allt skulle gå till, han är en sådan här kille som började spela baseball när han var 3 och spelar fortfarande nu när han är 17, med andra ord, han kan sin sak. Efter att vi kastat ett tag så sa han med ett leende på läpparna:

” Hey Sweden, you can surely throw a ball, maybe you will be one of our pitchers, we could use an arm like yours!”

Tycker det var ganska roligt att de var så imponerade utav mina baseballskills, vem vet, kanske blir jag nya stjärnan i Chapman? Haha det vore ju något.

Kvällen fortsatte med att vi stack iväg och köpte pizza och dricka. Det var en rolig kväll med massa skratt, Xboxtunering med Madden 12 (am.fotbollspel) driva omkring inne i staden, träffa folk, dra vidare och bara ha det riktigt bra!

Jag fick även pröva något amerikanskt, och jag säger såhär. Jag har hittat min nya kärlek! Peanutbutter & Jelly sandwich!  Alltså det varken ser eller låter gott, men snacka om att det är himmelskt!

Recept:

Två skivor vitt bröd.

Jordnötssmör

Jordgubbssylt.

Såhär gör du: Ta en brödskiva, bre på sylten och jordnötssmöret, ta den andra brödskivan och placera den ovanpå. Smaka och njut!

Så till alla er där hemma, pröva det, ni kommer inte bli besvikna!

Vi somnade inte fören runt fem på morgonen efter att ha legat och pratat och skrattat i ungefär två timmar. Jag skulle upp runt 9 för att ta mig hem och förbereda mig inför kommandegäster. Om man säger såhär, jag kunde ha fått en mysigare väckning än vad jag fick. Cox har en enorm hund, en Gran Danouan, i vilket fall som helst så är den stor som en häst. Dalton vaknade och gick ut ur rummet, han lämnade dörren öppen om det var med flit eller ej lär jag aldrig få veta. I vilket fall som helst så kommer den här enorma hunden inrusande i rummet och ställer sig och slickar mig i ansiktet! Hundens tunga är väl ungefär en halvmeter, nej men lång och klibbig. Så jag vaknar och ser det enorma huvudet och skriker till, haha väcker hela huset och det var ju lite småpinsamt.

Det var kul och det var ju även min första amerikanska övernattning. Så då kan vi ju bocka av även det från listan på ”saker att göra innan jag dör”. Inte för att jag har en sådan lista, men om jag hade en så skulle jag kunnat göra det!

Tills nästa gång!

Söndag 4e september

Publicerad 2011-09-05 00:07:17 i Mitt år i USA 11/12,

Här har ni en liten film med lite bilder från gårdagen!

Nu ska jag slänga mig in i duschen för att göra mig iordning för kvällens äventyr! Kvällen kommer spenderas hos Keith och jag tror nog att det blir grymt!

http://www.youtube.com/watch?v=8uY3ilBn2qM <---- Där har ni länken!

Idag var en konstig dag, hela dagen har spenderats i skolan och jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. JAG SJÖNG I KYRKAN!

Haha, det var helt galet. Eftersom det var första gången jag var i den här kyrka så blev jag först uppropad och prästen berättade för alla vem jag var, så jag fick gå upp till altaret och visa upp mig och berätta vart jag kom ifrån. Och nu till den konstiga delen, prästen frågade om vi pratade ett annat språk i Sverige. När jag berättade att vi pratade svenska så frågade han hur det lät och jag sa som jag säger till alla andra

"Tell me anything in english and I'll translate it to swedish for you"

Då svarade han: Oh well, sing me a song! You told me that you would translate anything.
Jag: I don't know if that is such a good idea, I don't know what to sing in a curch.
prästen: I bet you do, let's hear it for Sebastian!

Haha, gissa om jag var nervös, gissa vad jag valde att sjunga? HAHA, "Tänd ett ljus och låt det brinna" xD

Det är den enda sången jag faktiskt tycker låyrt bra när jag sjunger, den är även ganska lugn, så det passade bra! Så fatta, jag stod och sjöng "tänd ett ljus"på svenska i en fullsatt kryka i USA. Haha, galet..

Men jag fick faktiskt beröm för min röst, men när dem frågade om jag ville sjunga i kyrkanskör så valde jag att tacka nej, det blev lite för mycket helt enkelt haha!

Tills nästa gång!

Den första tävlingen!

Publicerad 2011-09-04 04:37:55 i Mitt år i USA 11/12,

Sådär ja!

Nu har jag även varit med om min första tävling! För er som inte har hängt med, eller helt enkelt är nya så är det så att jag nu under sensommaren tränar och tävlar i något som kallas Cross Country. Det är som offroadlöpning. Men det är endast en distans som du tävlar i, nämligen 5km (3,1 miles)
Syns inte så bra, men jag har färgat håret ljusbrunt och jag är riktigt nöjd!


Det var den absolut största tävling jag någonsin varit med om! OCH SNACKA OM ATT JAG NJÖT! Jag älskar att tävla här i USA! Det är sådant tryck, alla är så taggade och insatta i tävlingen, man möter massvis av folk som har samma intressen som än själv. Jag lever som i en dröm.

Morgonen började med uppstigning klockan 06.10 för att göra mig redo genom att äta, duscha, packa och stretcha. Vid 07.00 så åkte jag och Doug iväg till skolan där jag skulle hoppa på en buss (hur coolt är inte det?) för att åka vidare till själva tävlingen. Eftersom det var tidigt så var vi alla trötta, men vi höll humöret uppe med hjälp utav trevligt folk och musik hela bussresan!

När vi väl kom fram fick vi våra nummer, snacks och skosnören (vet inte riktigt varför, men jag tackade och valde ett par rosa).

Johansson Sebastian, nr 350, Sex Male

Tiden gick flög förbi och helt plötsligt skulle vi värma upp stretcha, vi stretchar hela tiden, jag kommer vara vig när jag kommer hem!

När vi stod på startlinjen så började jag inse att det här var stort, det här var riktigt stort. Min första tävling, jag stog längst fram från Chapman och runt omkring mig var det ungefär 600 andra löpare. Solen stekte oss så att svetten forsade. Även fast klockan bara var 10.00 så var det redan 38 grader varmt.

Helt plötsligt så hörde jag startskottet och for iväg. Känslan av att vara omgiven utav så många andra löpare var underbart, men samtidigt lite läskigt. Jag visste inte om jag skulle springa på något speciellt sätt, alltså om jag skulle öppna starkt och sen ta det lugnt eller helt enkelt öppna långsamt och öka. Det blev något i mitten för det var helt enkelt där jag hamnade. Vi sprang och sprang och jag säger då det, satan va jobbigt det var! 5km låter inte så långt, men här springer du offtrack, du springer fort och luftfuktigheten är galet hög här i söder.
Precis när vi kom dit, när vi väk började springa var det smockat med folk!

Jag kände mig stark och pigg i benen och ökade hela tiden, passerade person efter person och sen så såg jag den sista uppförsbacken. Uppförsbacken är ungefär 100m lång (massa elaka rötter som för övrigt fick väldigt många att snubbla och vara tvugna att avbryta) och efter uppförsbacken har vi en 150m lång raksträcka in i mål. I början av backen ökade jag farten rejält, passaerade ett gäng löpare på ungefär 8 stycken. Och när jag väl var uppe och såg målet kände jag att:

"äh, nu kör vi, ju fortare du springer ju fortare kommer det vara över!" Det kändes som om mina lungor skulle spricka och att mina ben skulle explodera. Men det är något med allt hurrande, alla blickar, alla glada ansikten och den där stämmningen som helt enkelt får mig att ignorera smärtan i kroppen. När jag väl kom i mål kollade jag klockan. Jag hade sprungit 5km på 19 min och 8 sekunder. Jag kollade även min placering, jag blev både glad och besviken på samma gång. Jag hade 69 stycken framför mig, men å andra sidan så hade jag 530 stycken bakom mig. Killen som vann sprang på 15 minuter och 33 sekunder, ett riktigt monster enligt mig, haha!

Allt som allt är jag supernöjd med dagen, har fått färg så det skriker om det, mina axlar är nästan svarta!

Ska äta nu, men efter det ska jag sätta mig och göra en liten film om dagens äventyr som kommer upp snart! 

Nu så!

Publicerad 2011-09-03 01:30:45 i Mitt år i USA 11/12,


Tänkte bara slänga in lite snabbt att jag nu är fixad för min första date i USA! Bio och käk är det som står på schemat! Det här ska bli kul!

Dock så kan jag inte vara ute för länge eftersom jag ska upp klockan 06.15 imorgon. Imorgon är min stora dag, min första tävling för Chapman och jag tänker inte göra någon besviken!

Uppdaterar mera imorgon!

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela