sebofsweden

Idag är det då onsdag. Två veckor sedan jag simmade, och snart två veckor sedan jag utövade någon som helst idrott. Är så otroligt trött på att vara handikappad och inte kunna göra det jag älskar mest av allt, att idrotta. Som jag skrev tidigare så skrev jag att om jag kunde simma på onsdag (idag) så skulle jag kunna tävla i helgen. Men som denna dagen kom och jag har mera ont än vad jag haft tidigare. Det suger riktigt mycket just nu och jag är så otroligt frustrerad över allt.

Det är så mycket frågor och "tänk om" frågor i mitt huvud just nu. Som tänk om jag skulle struntat i att åka på träningen efter lovet och varit hemma och gjort något annat? Skulle jag vara fit for fight då? Tänk om jag skulle sprungit på ett annorlunda sett den där träningen? Tänk om det varit tvärtom att jag av misstag råkade springa in i killen som sprang in i mig? Eftersom han är så pass mycket mindre skulle jag förmodligen ha krossat hela hans knä, skilljt det från hans ben? Kan ju säga såhär, även fast jag just nu inte bryr mig. Så var det ju tur i oturen att det var just han som sprang in i mig, låg fart och ingen vikt bakom sig så blev ju skadan minimal.

Iallafall, imorgon ska jag iallafall till ortopeden och kolla just mitt knä, men även min fot. Den mår inte bra. En gammal skada som gör sig påmind när jag inte kan gå som jag ska. Hoppas på att det bara är ledbandet som är lite sliten. Har slagit mig att det kan vara korsbandet som fått stryk, hoppas verkligen inte det för då tar det lång tid. Nej nu får skiten bli bra, för jag mår så jävla dåligt över att inte kunna träna, röra på mig, rent av bara att kunna ta mig någon stans utan att få bita sig i läppen för att det gör ont!

Skrier imorgon vad som sas hos ortopeden. Håller tummarna och hoppas att ni också gör det. Vill inte vara skadad längre.