sebofsweden

Vägen mot OS

2:a December 2010

Publicerad 2010-12-02 20:22:00 i Min träning,

Tidigare så skrev jag att jag höll på att bli sjuk, att jag kände mig trött och hängig i kroppen. Så var fallet, men jag kände ändå i skolan när jag och min vän Vagman pratade om kommande simträning. Vi pratade lite allmämnt och jag berättade att jag inte skulle träna för att jag hade känt mig sjuk och helt enkelt borde vila. Då sa han den magiska meningen. "Du kan ju sticka dit och pröva iallafall, för att se hur det går". Det är precis så man ska göra, jag hade tänkt att ta det lugnt hemma, men istället så tog jag ändå cykeln ner till sydpoolen. (Som fö rövrigt är väkdigt intressant, snacka om att det blir ett äventyr bara det i sig, att cykla med fast frusna bromsar, i någon decimeter djup snö och med vinden i ansiktet. Ja om man säger såhär, jag ramlade ett par gånger på grund utav att fram däcket ville åt ett håll, jag åt ett annat och backdäcket åt ett tredje.)

Träningen började som vanligt med gym. Blev lite uppvärmning på cykeln för att sedan följas upp utav brutalbänk och simmaskinen. Dessa gick riktigt bra, så vi beslutade oss att träna lite mera bål. Det inkluderade en passit situps samt vrida från sida till sida med en vikt. ( ska visa med bilder någon annan gång ). Det blev även något nytt som jag och Vagman kom på för stunden. Att använda oss utav medicinbollar. Kasta den på olika sett samt fånga den med överdrivna röreleser åt sidan för att få ut hela övningen till max. Kort fattat, mycket bra gym.

Efter det blev det simning. Där var man ganska trött i axlar och mage fast det var ingenting som stoppade oss. Jag fick en egen bana med en liten kille i min grupp som jag inte vet namnet på. Vi skulle simma 4x400m med 2 minuters vila mellan varje 400. Vårat tempo skulle vara 50m löst, 50m snabbt, 50m löst, 50m snabbt ect. Det var sjukt jobbigt och jag kände att jag ville ge upp efter cirka 1000m. Det gjorde jag inte utan började helt enkelt tänka på hur mycket jag redan hade klarat av, jag menar hallå jag hade ju redan simmat 1000m och hade bara 600m kvar, för mig var det bara att köra. När man kom till mål, eller rättare sagt var klar så var känslan enorm, haha jag kände mig som en OS-vinnare eller något sådant var helt underbart rent ut sagt.

Inte nog med det, efter träningen fick vi reda på att den 18dec ska det vara KM. Dvs tävling! Jag, Vagman och 2 andra killar bestämde oss för att skapa ett lag och ställa upp i staffeten 4x25m fritt. Detta är den första tävlingen för mig inom simning så det ska bli roligt, tänker träna extra hårt dessa sista dagar för att sedan ladda upp dagen innan. Usch va taggad jag är, snacka om att de andra simmarna får se upp!

En liten sammanfattning utav det jag menade att man aldrig skulle ge upp. Tänk dig såhär, du är där för att träna. Det är jobbigt, men du har ändå klarat av hälften kanske mera utav träning. Har du rätt att sluta då? Vissa kanske anser att de känner sig nöjda med det. Hittar på en liten ursäkt som att du kan ta igen det någon annan dag. Det får ni inte göra, den där lilla ursäkten kommer inte att funka. Se det från den andra sidan som jag gjorde. Du har redan klarat av hälften, varför ge upp? Du har mindre kvar än vad du redan har klarat av. Och känslan när du väl är färdig efter att du haft tankarna på att ge upp, ja vad ska jag säga. Dem slår mycket. Så ge aldrig upp!

                                             "A winner never quits, a quitter never wins"

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sebastian

Mitt namn är Sebastian Johansson och är född i Limhamn, Malmö men flyttade upp till Södertälje när jag fyllde fem. 2011-2012 bodde jag i USA som utbytesstudent. Jag har idrottat i hela mitt liv och det är det absolut bästa jag vet. Idag håller jag på och tränar 400 meter sprint. I augusti ska jag tävla i SM, detta är mitt första av många mål, men det som jag strävar mest efter är att vara med i OS 2020.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela